onsdag 18 april 2012

Inför MP:s skrivande av nytt partiprogram, del 4: Om att som parti vara modigt och bryta normer

Fortsättning från tre tidigare delar, som nu finns samlade här.

Bild: Robert Schlaug
Jag kan, när jag hör debatten om tillväxt, få för mig att kritiken av hur den svenska skolan misslyckats med att förmedla kunskaper i matematik är fullt berättigad.  Man tycks inte förstå vad exponentiell tillväxt egentligen innebär. Politiker och ekonomer utnyttjar dessa brister för att inte komplicera tillvaron. Det gäller tyvärr även de som inom Miljöpartiet försöker runda problemet genom att retoriskt - och mot bättre vetande? - tala om "grön tillväxt" som en fortsättning på tillväxtsamhället. 

Även utomparlamentariska delar av miljörörelsen visar alltför ofta upp sin rädsla för att ta i begreppet ekonomisk tillväxt. Ofta talas det om att det är lönsamt rent penningekonomiskt att göra miljöinvesteringar i t ex solvärme - man sparar pengar. Men glömmer då nästa steg: Vad gör man med de pengar man sparat? Tar sig en extra flygtur till Thailand?

Det är förstås ett partipolitiskt rikstagande att ifrågasätta tillväxtsamhället som idé. Våra mänskliga hjärnor har ju en fäbless för att sortera in både begrepp och föreställningar i enkla fack av gott eller ont och rätt eller fel.  Att tro på ekonomisk tillväxt är, enligt rådande norm, gott och rätt. Att bryta mot normer är något av det mest krävande som finns. Det krävs inte bara insikt, kunskap - utan även mod. Att bryta mönster, tänka nytt är besvärligt. Vi lever nämligen i en norm. En föreställning. Det är i sig inte konstigt, det har alla samhället under alla tider gjort. Det gäller bara att förstå att man gör det.

När MP nu skriver sitt partiprogram bör man därför ha i minnet att det finns tre gröna grundbultar för programskrivande:  1) Ta de människor, som alltför ofta reduceras till något man kallar "väljare", på allvar. Våga föra ett resonemang som inte har som mål att i första hand behaga, utan att få läsaren att tänka långa tankar. 2) Ta planeten på allvar. 3) Ta livet på allvar - det är mycket roligare än många kanske tror...

Ständig ekonomisk tillväxt är per definition, som jag påpekade igår, en omöjlighet. Ur planetens perspektiv är det dessutom destruktivt. Frågan är inte om vi måste bryta denna utvecklingsmodell, utan när. Inte nu, säger en del politiker när de blir pressade. Inte nu. Men sedan. Någon gång. Dessutom, säger man, vill människor leva ett liv med den ökande konsumtion som håller igång tillväxte.

Men är det verkligen så? Är det så att vi vill leva i ett tillväxt- och konsumtionssamhälle där alltmer av vår självbild hänger ihop med vad och hur vi konsumerar? Eller är det en form av normskapande som leder oss in i dessa tankar? Är det helt enkelt makten över våra tankar som förmår oss att leva på ett så destruktivt sätt att vi reducerar vårt eget värde till att bli kuggar i ett ekonomisk hjul snarare än levande och riktiga människor…

Man brukar säga att det finns tre sorters maktutövning: den tvingande, den belönande och det betingande.
 
Tvingande maktutövning är ofta rå men tydlig. Det kan handla om att ställas inför ett gevär. I kommunismens Sovjetunionen hotade man med Gulag och i fascismens Chile hotade man med förflyttning till Estadio Nacional. I demokratier kan tvingande maktutövning innebära hot om fängelse för den som vägrar inställa sig för krigstjänstgöring i enlighet med demokratiskt fattade lagar – eller hot om stränga straff för den som vägrar betala den skatt man i samhällets namn beslutat införa. Tvingande maktutövning finns i alla samhällen. I olika grader. Och på gott och ont.

Belönande maktutövning är en trevligare variant, den som utsätts för maktutövning får i alla fall betalt för det. Man kan få bra betalt för att göra något som går emot ens egen övertygelse eller för att göra något som man vet är olagligt.  Man kan få möjlighet att behålla sin plats i den sociala hierarkin, eller till och med ta steg uppåt i hierarkin.  Man kan förstås också få betalt i formell tillgång till sociala strukturer och nätverk med hög status. Om inte annat kan man bli landshövding om man håller käft om sådant som bryter mot den politiska normen. Och man kan få en extra dusör om man gräver ner gifttunnor natten till påskdagen.

Betingande maktutövning är mer sofistikerad. Det handlar om att skapa eller förstärka normer i samhället. Normer som leder till att vi handlar, talar och tänker på ett visst sätt. Olika religiösa kyrkor har genom historiens gång förstått betydelsen av att skapa normer om vad som skall uppfattas som gott och ont – ibland i kombination med både tvingande och belönande maktutövning.  Stater som domineras av ideologier skapar normer över vad som är rätt och fel. Vi kan se det i allt från konfucianismen till Mao Tse Tung, från Tibet till Sovjetimperiet.  Ingen stat, ingen ideologi, inget samhälle är fritt från denna betingande maktutövning. Problemet är att när man lever mitt i en skapad norm förstår man kanske inte att man lever i den.  Man lever med en livsstil som känns som den naturliga. Andra, som lever i en annan norm, uppfattas som avvikande, konstiga eller rent av onaturliga.

Häromdagen, efter ett föredrag i Hudiksvall, kom en ung kvinna fram och berättade hur svårt det var att leva utanför det vi kan kalla konsumtionsnormen, hur hon och hennes familj uppfattades som avvikande, hur man till och med tyckte synd om barnen som inte fick allt det nya som andra barn matades med i takt med modersvägningarna. Den unga kvinnan var inte bara trevlig, hon var social kompetent, var snyggt klädd, hade tänkt igenom sitt liv, vågade står för något annat, hade modet att leva på ett sätt som de flesta av oss vet att vi borde leva - hon hade kommit från fattiga förhållanden och gjort en lång resa men utan att falla för en livsstil som hon förstod inte var hållbar. Hon är modig. Jag önskar att MP vågar bli lika modigt i den politiska sfären. Våga säga: "det här står vi för, gillar ni det inte så rösta på något annat". För målsättningen kan inte vara att behaga alla, och utifrån detta vinna röster, för att sedan utan mandat att förändra administrera det man egentligen inte tror på.


Den norm vi lever i just nu, i detta tidevarv i vår del av världen, kan vi kalla tillväxt- och konsumtionsnormen. Aldrig har så stora ekonomiska och administrativa resurser satts in för att upprätthålla denna norm. Bara i Sverige handlar det om insatser på cirka 50 miljarder kronor årligen för att bevara och stärka konsumtionsnormen.  Dessa 50 miljarder är vad den livsstilspropaganda kostar som gör att vi konsumerar allt mer, som gör att vi alltid känner sug efter nya saker, som gör att vi aldrig får vila i förnöjsamhet, som gör att vi stegvis upplever konsumtion som en av de mest centrala delarna i våra liv. Det kallas reklam, varje enskilt reklambudskap kan ses som harmlöst, men den störtflod som tillsammans blir livsstilspropaganda är inte harmlös. Den är motor i jakten på ekonomisk tillväxt. Den skapar konsumtionsnormen. Normen blir i sig påtvingande, men upplevs som befriande därför att den känns som naturlig. Men den är alltså inte mer naturlig än att den måste pådyvlas oss genom ohyggligt insatser av propaganda.

Eftersom konsumtionen är drivande för att hålla igång tillväxtsamhället så kan man säga att vi lever mitt i en tillväxt- och konsumtionsnorm som upprätthålls genom betingande maktutövning i form av den livsstilpropaganda som det samlade reklambudskapet faktiskt utgör.

Det behöver inte ligga någon värdering i detta. Men det är respektlöst att inte inse hur det förhåller sig. Det är förvillande att låtsas som att vi inte är påverkade, som om vi lever våra liv utifrån hur vi med automatik vill leva dem även om vi inte levt under påverkan. Detta, just detta, bör utgöra en viktig analys i ett grönt partiprogram.
Fortsättning imorgon.

Välkommen torsdag kväll då jag föreläser i
  Stockholm kl 18.30 
Norrmalmskyrkan, Norrtullsgatan 37, nära Odenplan.
Och vad gör vi nu, när vi nått ända hit?
Om tillväxt, utveckling och innehållet i våra liv. Från tillväxt till utveckling! 
Arrangörer:
Stockholms Naturskyddsförening,
Studiefrämjandet
Omställningsgruppen i Upplands Väsby

19 kommentarer:

  1. Tack för dina försök att radikalisera mitt parti!!
    L.

    SvaraRadera
  2. Malmö i lördags! Kanon! Schlaug vänder upp och ner på hela tillväxtresonemanget så det stod härliga till!

    SvaraRadera
  3. Är det Schlaug som fixar den stora kulturevolutionen i Sverige?? Söderhamn igår. Också kanon! Bugar, bugar, bugar. Heja på!!

    Från mörkhåriga snett till vänster längst bak.

    SvaraRadera
  4. Välkommen till Stockholm.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  5. Så din ideologiska strid handlar numera blott och bart om att du menar att motståndarna saknar matematiska insikter? Men hur kan du tro att ingen utöver dig själv förstår att exponentiell tillväxt är en orimlighet? Alla har ju hört talas om historien om schackbrädet och sädeskornen, men tror du verkligen att politiker och ekonomer tror att det är dit vi är på väg? Sveriges ekonomi kan inte växa 32 gånger, ännu mindre 64 gånger eller 128 gånger, o.s.v. Jag har inte träffat någon enda politiker eller ekonom som tror det, och då ska du veta att jag är några år äldre än du och har varit politiker i många år. Tillväxten måste avta på sikt, men fortfarande finns behov att tillfredsställa. Det som inte kan fortsätta att växa är ju vår konsumtion, antalet bilar, städerna, de hårdgjorda ytorna. Ytterst handlar det om vilken befolkningsnivå vi hamnar på vid någon form av jämvikt. Den tillväxt som skett sedan 1700-talets början och särskilt efter 1950 hänger ju samman med att befolkningen har ökat något alldeles kolossalt. Man räknar i dag med att en utplaning ska ske med början kring 2050, och sedan kan det gå raskt utför, det vill säga befolkningen i världen kommer att minska. Det är alltså en puckel vi ska över, både befolkningsmässigt och tillväxtmässigt, varför vi aldrig kommer att nå de absurda tillväxtsiffror som du anger eller hotar med. Korrigeringar kommer att ske, framför allt i vår livsstil. Vi är ju tänkande varelser.

    SvaraRadera
  6. Vi är ju tänkande varelser.
    Men alla andra, som inte biter den hand som föder dem och dessutom gör nödvändigheten till en dygd, måste Vi inte först förstå dem , så att vi inte skapar oss onödiga fiender bland Kapitalister och andra Arbetare?

    Hu många förnöjsamma Människor skulle inte gemensamt ställa upp och samverka med varandra och med Klotet om det skulle kunna skapas en tillit till varandra. att det vore möjligt för oss att skapa Kulturer på Jordens villkor. Just nu blev jag avbruten av postbilen.

    Promenad.
    Nu har jag i min hand en bok som heter: KOLLAPS... skriven av
    DAVID JONSTAD

    Återkommer, om jag
    begriper någonting!

    SvaraRadera
  7. Birger !
    Konkretisera Dig i form av ett tiopunktsprogram eller liknande för undvikande av överkonsumtion.
    Är det planekonomi Du förespråkar ???

    Så klart det är lättare att bara sväva omkring däruppe i det blå med tillväxtfientliga teorier.
    Kom ner på jorden är Du snäll.

    Kram Katarina

    SvaraRadera
  8. Jonas, Johanstorpons apr. 18, 03:20:00 em

    Här Birger är nåt för dig:

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5068677

    SvaraRadera
  9. Vi är i Svergie som privatpersoner högt belånade. Det gäller från höger till vänster. Det är svårt att erkänna att vi överkonsumerar. Det som är tillväxtfientliga teorier enligt många är verkligheten som tränger sig på. Om nu politikerna förstår vad exponentiell tillväxt är, varför skapar de beslut för fortsatt ökad konsumtion? "Vi är tänkande varelser, men framförallt så är vi känslovarelser som låter känslan styra över det mentala.

    Känslan säger jag vill ha mer och mer och mer...Korrigeringar kommer alltså inte att automatiskt ske i vår livsstil. Inte om vi själva inte förstår att vi behöver ändra på oss. Då krävs det ju en "Kollaps" först. Tråkigt för vi kan ju istället välja omställningsvägen.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  10. Ja! Ett tiopunktsprogram! Eller varför inte en femårsplan, du dotter av Stalin.

    "kram"

    SvaraRadera
  11. Visst är vi tänkande människor men det var vi även under andra katastrofala tider, tider då vi som tänkande människor skulle kunnat ha valt en annan väg men avstod från att göra det. Tidsepoker där mängder av människor stupade, trots vår tänkande förmåga, tänk 1939-1945 Europa eller Vietnam 1959–1975. Katastrofer trots att vi kan tänka, men man måste tänka "rätt" också :)

    Tillväxtfientlig, gör matten och se att den är en omöjlig graf om den ska passa in i vår värld. Det är svårt att bli alltför positiv om man inser de potentiella konsekvenserna

    SvaraRadera
  12. Tack för kommentarer - vänliga som icke.

    Nils, svar på din inledande fråga: Nej. Svar på din andra fråga: Vad får dig att tro det? I övrigt: Jag har träffat sådana. Många. I litteraturen finns det massor av dem. Professor Christer Gunnarsson, skriver t ex i sin bok Hållbarhetsmyten att "ett samhälle utan ekonomisk tillväxt är omöjligt".

    Katarina: Planekonomi, vad har det med saken att göra? Menar du att vice partiledaren i moderaterna tillika rektorn för Handelshögskolan Staffan Burenstam-Linder förordade planekonomi bara därför att han vägrade acceptera myten om tillväxt? Eller att John Stuart Mill var planekonom?

    SvaraRadera
  13. Birger.
    Det var en ärlig undran jag hade över hur det praktiskt politiskt ska gå till att ställa om.
    Räknade inte med att få ett gäng pitbull terrier på mig för det.
    Och inte blev jag mycket klokare av Ditt svar heller.

    Katarina

    SvaraRadera
  14. Jag har absolut inga invändningar mot Birgers lysande formuleringar!
    Men man kan fråga sig varför det är ett så stort problem att tillväxten tenderar att vara exponentiell när, som Nils menar, alla ändå vet att konsumtionen inte kan fortsätta att fördubblas i evighet – kanske underförstått att att konsumtionen kommer att avta spontant när den närmar sig en högsta nivå som fortfarande är hållbar.
    Problemet är att den kapitalistiska ekonomin, som är utformad för att tillfredsställa en viss nivå av förväntningar på materiell utdelning i förhållande till satsat kapital, inte längre kan fungera som förväntat när miljöns begränsningar hindrar den exponentiella utvecklingen. Och när mäktiga aktörers förväntningar inte infrias kan de bli ”tvungna” att vidta åtgärder mot dem som inte infriar förväntningarna, så att dessa i sin tur inte kan uppfylla sina åtaganden gentemot andra aktörer – och så uppstår en exponentiell nerväxt, dvs. kollaps.
    Enda sättet att undvika, eller åtminstone mildra, en sådan utveckling är nog att redan nu förbereda alternativa ekonomiska strukturer. En sådan ekonomi skulle t.ex. kunna ha en stor andel samhällsekonomiskt fördelaktiga företag utan vinstkrävande ägare men istället finansierade av en samhällelig stödstruktur (i sin tur finansierad av etablerade vinstgivande företag) som skulle kunna fungera som en buffert. Sådana företag borde därför inte ha samma krav på ekonomisk tillväxt som företagen i vår ekonomi och dessutom kunna styras betydligt mer demokratiskt.

    SvaraRadera
  15. Om ALLA sänkte garden och såg att vi är födda in i detta "system" liksom av normer och skola uppfostrade att tänka och handla enligt nuvarande "systems" "logik" så har vi tagit ett stort steg - då behöver ingen ta åt sig så personligt och gå i försvar för att försvara det att evig tillväxt på en ändlig Planet skulle vara möjlig.

    På tal om tiopunktsprogram så tror jag mer demokrati och demokratiska läroprocesser är nödvändigt, och då torde arbetsdelning och arbetstidsförkortning vara grundbultar för att ge utrymme för just delaktig demokrati liksom för utbildning och reflektion.
    Detta ovanstående bara för att jag finner det opassande att föreslå ett tiopunktsprogram vare sig det kommer uppiofrån eller "nerifrån" så länge medmänniskor/medborgare inte förstår vare sig varför vi skulle behöva förändra något, eller bara det att inte förstå tiopunktprogrammets syfte, bakomliggande analys och problembild o.s.v.
    Alltså deltagande folkbildning, samtal, möten, utbildning o.s.v.
    Det allra bästa torde vara att ge vissa förutsättningar vad gäller tid, pengar och övriga förutsättningar så att folk själva kan dra slutsatserna om såväl vad som är problemet med exponentiell tillväxt(den ekologiska dimensionen) som de ständigt växande klyftorna(den sociala dimensionen).

    Men för dom som fortsatt propsar på att vilja ha ett tiopunktsprogram rakt upponer så:
    1. Avskrivning av skulder och förmögenheter
    2. Demokratisering av penningen
    3. Penningmängd x omsättningshastighet i förhållande till ekologiska ramar
    4. ekonomisk jämlikhet i form av medborgarlön - Solidarsystemets insikter tar jag för de mest tilltänka (även om den tekniska biten kan få många att tvivla, trots alla annars så "teknikoptimistiska tomtar" ;-)
    5. använda enormt mycket mindre energi, men i en övergångsperiod prioritera användning till basbehov såsom livsmedelsproduktion, värme, vattenfrågan.
    6. aktivt skydd för habitat inklusive andra förutsättningar för biologisk mångfald
    7. minska biltransporterna rejält
    8. tillse att utbildning, demokrati och inflytande råder för medborgarna - mångfald måste råda då vi är unika, diktaturstyrande enfald har bevisligen intet att hämta
    9. barnen i centrum, jämlika reella förutsättningar för först och främst barnen
    10. naturkontaktsfrämjande aktiviteter - utan kärlek till det som vi är ytterst beroende av torde bli minst sagt knepigt

    Rakt upp och ner = spontant i all hast, skapades denna 10 punkts lista

    Kankse kan den duga till att spy galla över liksom kanske också lite konstruktiv kritik ;-)
    Vgh Tom Strömberg

    SvaraRadera
  16. Tack Tom för att Du tar min undran seriöst.
    Jag måste nog ta en längre cykeltur innan jag tycker till, annars tror jag att det kan bli väldigt fel.

    God natt
    Katarina

    SvaraRadera
  17. Där ser man, har jag en tvilling i Hudiksvall. :-)

    För egen del har jag alltid tyckt att det är "enkelt" att hävda sig i sociala sammanhang vad gäller mitt lågkonsumtionsleverne. (Värre om man har barn förstås.) Har någon slags inneboende instinkt att inte kunna motstå att lite vänligt förlöljiga den svaghet som jag anser ligger bakom modenycker och dylika flockbeteenden. Så den som t ex glatt visar mig sin nya plattv får en liten ömkande klapp på huvudet i respons.

    SvaraRadera
  18. Vad surras det om, här är väl samtalstonen väldans god!

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.