Bäst-före-datum...

Fyll påsen med begreppet ekonomisk tillväxt istället!

Idag är det kampanj för att man inte ska kasta så mycket mat i onödan, att man ska inse att bäst-före-datum inte är det samma som sista förbrukningsdag. Konsumentföreningen i Stockholm avslöjar att 62 procent inte vet skillnad på bäst före och sista förbrukningdag.

Det finns någon sorts tragik i att detta skall behöva påpekas. Men, det är klart, ju längre bort från den reella verkligheten vi kommer ju mer söker vi trygghet i siffror - det må vara bäst-före-datum  för mjölken eller siffror på bankkonton. 

Och så kastar vi gladeligen, bara i Sverige, cirkus 1 miljon ton kött, grönsaker och mejerivaror i soporna.  Uppmanade av bland annat Uppdrag Granskning...

Det här med att lita på siffror får mig att tänka på hur förbannad jag var när jämförelsepriser infördes på mat. Jag, som ung och radikal, skrev ilskna insändare, och fick stöd av konservativa äldre tanter i högerpartiets  - moderaterna hade varubeteckning på den tiden - borg på Östermalm.  Det var kluvet.

Men jag hävdar fortfarande att jämförelseprisernas införande var ytterligare ett tragiskt tecken på att det är volymer som räknas. Vad kostar ett kilo korv jämfört med ett annat kilo korv. Vad kostar 500 gram lingonsylt jämfört med en annan burk med 500 gram lingonsylt. Billigast volym vinner, är tanken. Det luktar som det sämsta hos socialdemokratin, skrev jag i en debattartikel på den tiden då det begav sig. Innehållets kvalitet betyder mindre än volymen.

Resultatet lät inte vänta på sig: ju mer vi tittade på jämförelsepriset ju mer sörja blev det i korven, och ju färre lingon blev det i sylten.

Denna vurm för volymer har kanske med vår västerländska vurm för det mätbara att göra. Newton får väl anses vara en ofrivillig bov i dramat, han fick oss att tro att allt kan beskrivas som materia som kan mätas matematiskt - mätstickan blev en värdemätare, vågen blev en värdemätare och vi lärde oss att eliminera livets kvaliteter från de kvantiterer de ingår i.

Ur detta sätt att tänka ramlade nationalekonomins vurm för volymbegrepp, en tragedi som slutat med att målet för varje politiker är att pumpa upp de ekonomiska volymerna mätt som flöden genom samhället. Vi begravde våra hjärtan och hjärnor i den intellektuella förvirring som utgörs av det kvantitativa mätbara begreppet ekonomisk tillväxt.

Just begreppet ekonomisk tillväxt har haft sitt bäst-före-datum. Till skillnad från mjölken samstämmer detta datum med det datum som borde vara sista förbrukningsdag.