söndag 4 januari 2009

Trettondagsbetraktelse 1(3): Kallt på dasset och is i brunnen

Kommer ni ihåg sjuttiotalet? Själv hade jag flyttat till en ny, ultramodern, förort till Stockholm. Där kunde man leva ett helt liv utan att se solen: i kollektiva matplatser, fantastiska tvättstugor och massor med gångar som sträckte sig genom hela det moderna bostadskomplexet.

Allt kunde man nå utan att se himlen: affärer, bibliotek, post, banker.

Vi bodde i den bästa lägenheten i hela området. Hade gigantisk utsikt över motorväg, betonggård och färdigplanerade lekplatser. I fjärran såg vi skogen och horisonten. Riktigt tidiga morgnar kunde vi, någon enstaka gång, känna doften av skog.

Efter sex månader i detta moderna helvete kom depressionen.


Så vi flydde från stadigt utstakade karriärer, väl planerade universitestsstudier, väntade feta inkomster och högburen social status. Flykten gick till en stuga med vedspis, utedass, några höns och brunn från vilken vi fick hinka upp vatten.

Stugan låg i Kåsta, strax utanför Vingåker.

Där levde vi fattiga och lyckliga åtskilliga år. På vintern var det kallt på dasset och is i brunnen. Vi var lyckliga ändå. Förmodligen för att vi själva hade valt våra liv - fattigdom är lätt att bära när den är frivillig. Men svår att leva med när man är tvingad.

Jag skrev noveller som jag krängde. Läste all filosofi jag kom över. Läste av termometrar, skickade upp väderballonger och rapporterade väder och vind till SMHI. I övrigt idkade vi självhushållning. Hönsflocken fick sällskap av både får och katter. Jag tror att de var lika lyckliga som vi var.

Så kom Torbjörn Fälldin. Och kärnkraftsfrågan! Minns ni? Folk gick man ur huse för att demonstrera, gå på studiecirklar och knacka dörr. Jag också. Men jag blev inte medlem i Folkkampanjen mot kärnkraft.

Jag ansåg att deras avvecklingsplan var absurd. I den ingick nämligen ökad kolanvändning och introduktion av naturgas i stor skala. Undrar om ledarna för kampanjen är stolta över det i dag. Dessutom ville man ta hela tio år på sig att avveckla de ynka reaktorer vi då hade. Partipolitiker styrde och ställde, där fanns figurer som Mats Odell (kd), Lennart Daléus (c) och Karin Svensson(-Smith) från kommunistisk ungdom.

Hur som helst, det var engagemang överallt. Kulturfolket existerade ljudligt och visuellt i den offentliga debatten. På Dramaten vågade man ta ställning. Och drömmen om det energismarta lågenergisamhället och gröna vågens miljöengagemang puttrade runt om i landet. Sol, vind och vatten var mantrat.

Sedan laddade Torbjörn Fälldin Barsebäck, trots löften om att ingen statsrådspost i världen skulle kunna förmå honom att dagtinga med sitt samvete. Det var som om drömmen om det nya samhället på några få sekunder rann ut i någon kokande reaktor.

Efter några år bildades miljöpartiet, som en reaktion på den frustation som många kände över sakernas tillstånd. Cementerad blockpolitik, endimensionell politik, jakt på ohämmad tillväxt snarare än jakt på livskvalitet.

Jag hamnade av en slump på det partibildande mötet. Vi bildade lokalavdelning i Vingåker och regionalavdelning i Sörmland, och jag var aktiv med att skriva både kommunalt program och landstingsprogram. Mp kom in och både det ena och det andra, men inte i riksdagen.

Efter två misslyckade riksvalrörelser blev jag av tillfälligheter språkrör för partiet, eftersom Per Gahrton avgick direkt efter det misslyckade valet 1985. Jag valdes på ett förtroenderåd som hölls på Billsbro Gård, också det strax utanför Vingåker.

Mina största kvalifikationer för detta var att jag hade jeans, Fjällräven-jacka och ett lagom oansat skägg. Med mig bar jag rädslan för att tala offentligt, en gedigen torgskräck och en rejäl dos politikerförakt.

Partiet kom in i riksdagen som första parti på sjuttio år, kampen för att slå sönder den dåvarande blockpolitiken kunde börja Och det skulle bli tryck i energifrågorna, kärnkraften skulle fasas ut och politiken skulle aldrig mer bli sig lik. Vi skulle anamma ett annat politiskt språk, sätta en annan dagordning och våga berätta om en vision om ett annat, livsbejakande, samhälle där det sprudlade av mångald, kultur och delaktighet.

Det blev inte riktigt så. I dag ältas kärnkraften med exakt samma argument som då och blockpolitiken är mer cementerad än någonsin.

Och den första finansministern med hästsvans och ring i örat blev inte alls någon miljöpartist.

Detta är ett längre arbetsmaterial som låg till grund för en serie av olika utformade nyårskrönikor i ett antal tidningar - på temat Då, Nu och Sedan.

14 kommentarer:

  1. Bugar och bockar för en levande och intressant berättelse som jag hoppas skall vidareutvecklas i en memoarbok om ditt liv och gärning!

    SvaraRadera
  2. Vacker berättelse, betong depression och cementerade block.

    Tack, Edvin

    SvaraRadera
  3. Tack, Birger!

    Alltid nyttigt med en titt i backspegeln då och då.

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  4. Det stämmer. Finansministern (m)har hästsvans och ring i örat. Han liknar Birger även på så sätt, att han är utflyttad till en kåk på bonnlandet, därtill i BS´ grannkommun Katrineholm! Vete katten, om ministern inte även till ideologin liknar dagens (mp) med tillväxtideologi och så. Det kanske bara är p:et som fattas?

    SvaraRadera
  5. I dag mer än någonsin finns det anledning för ett miljöparti som det var tänkt - inte som det blev- att vara med på banan. Var tog alla de människorna med de gröna visionerna vägen?

    Eva på landet

    SvaraRadera
  6. Det finns fortfarande många små gröna hjärtan som tickar i MP:s lokalföreningar ute i landet. Dock finns det alltför många ”förvaltare” i samma föreningar som gillar politiken i sig och gärna sitter i någon nämnd eller styrelse och helt enkelt förvaltar.

    De få gånger det lilla gröna hjärtat får möjlighet att diskutera verkliga förändringar och visioner blir hon alltid svaret skyldigt.

    Ta till exempel det här med att arbeta mindre. När jag diskuterar detta med en socialdemokrat, folkpartist, moderat etc så måste jag presentera en helt färdig förklaringsmodell som förklarar och löser det Harmageddon som kommer att uppstå ifall vi skulle jobba några timmar mindre per vecka. Detta köper jag på något sätt eftersom hela deras föreställningsvärld går ut på att människans existens är summan av antalet ”sysselsatta” timmar under en livstid. Dessa människor behöver i sin tur aldrig förklara sig eftersom det är i deras värld vi lever och det funkar ju faktiskt ganska bra tycker dom. (Efter åratal av exponentiell tillväxt och konsumtion hamnar vi helt plötsligt i en 30-tals kris. Men lugn, bara lugn. Det är bara det ”livsviktiga finansiella blodomloppet” som är lite sjukt. Så snart det är kurerat kan vi fortsätta som vanligt igen.)

    Problemet är att det inom partiet finns det en mängd människor som har anammat detta tankearv. Om vi inte kan presentera en helt färdig modell så finns det inget annat att göra än att förvalta. Och detta har vi blivit duktiga på! Så duktiga att vi numera är en litenliten smal ljusgrönstrimla i den stora röda tårtbiten.

    SvaraRadera
  7. 14:49 får min applåd! Härligt innehåll, tillika talekonst! Tack!

    Om en ideell förening eller ett parti får det motigt, då bara skalar man av en del ideal, varvid rörelsen liknar alla andra dito. Så lunkar man på en bit till, men nu med sargade idéer, eller helt bortglömda.

    Det tycks vara en naturlag, detta. ungefär som vattenytan i de kommunicerande glaskärlen i skolans fysiklektion, ni vet.

    Handlade det inte om utjämning?

    N

    SvaraRadera
  8. Schlaugs samhällsideal i ett nötskal:

    "Så vi flydde från stadigt utstakade karriärer, väl planerade universitestsstudier, väntade feta inkomster och högburen social status. Flykten gick till en stuga med vedspis, utedass, några höns och brunn från vilken vi fick hinka upp vatten."

    Detta, mina vänner, är sanningen om Schlaug - en bakåtsträvare av stora mått. Och så vill han att vi övriga ska följa honom!

    SvaraRadera
  9. I det läge vi hamnat i, kan några steg bakåt vara detsamma som den enda vägen framåt. Hajaru?

    SvaraRadera
  10. Vad är det för "läge vi hamnat i"? Och hur hamnar vissa personer alltid i en sådan föreställningsvärld? Schlaug t.ex. gör det konstant; han skulle inte trivas i den värld han själv eftersträvar, ty vad skulle han då gnälla över :-)

    SvaraRadera
  11. 20:59 är sannolikt inte med i Greenpeace, inte ens i Naturskyddsföreningen eller liknande. Det vågar man satsa en slant på.

    SvaraRadera
  12. 03:26 är tydligen med i Naturskyddsföreningen. Då vet du kanske att den genom testamente äger ett gods i Småland där den omkullblåsta skogen efter Gudrun skall ligga kvar och sprida insekter till grannmarkerna.
    I Norrland kämpar en skogsägare mot Skogsstyrelsen för att slippa kalhugga sin skog och istället få sköta den enligt naturkulturmodellen. Bra tycker de flesta men uppenbarligen inte SNF för då hade dom med sitt öra hos medierna gått ut och stöttat skogsägaren. Men icke. Är deras tanke att en allt större del av skogsmarken skall tas från markägaren och konsiskeras i insektodlande reservat, medan resten sköts med stora maskiner, kalhyggen och skotarspår?

    SvaraRadera
  13. 08:06 Hoppas att SNF läser ditt inlägg. Och att SNF svarar i denna spalt. Det kan ju tänkas, att SNF blivit allt för etablerat och därmed fått tumme med Makten. Då är det lätt att glömma idealen. Bättre iså fall, att stötta Greenpeace!

    SvaraRadera
  14. Som alla uppmärksamma bloggläsare kan konstatera tiger SNF.
    Detta kan bero på antingen att de drabbats av argumentnöd eller, oh hemska tanke, tycker att dom sitter så högt i socialskalan, med
    akademiker på alla betydelsefulla
    poster,att dom inte vill nedlåta sig till att svara vanliga enkla
    människor.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.