tisdag 22 juli 2008

Miljöpartister: "Det finns ingen grön ideologi!"

Den gröna tankesmedjan Cogito – eller idéverkstad som man heller kallar sig – har gett ut en liten skrift som fått namnet Behövs det en grön ideologi?

Tyvärr måste jag först säga att jag sällan läst en slarvigare text, det dräller av skriv- stav- och redigeringsfel. Man kan tycka att ärendets vikt borde ha lett till en mer seriös och professionell hantering.

Titeln utgörs alltså av en fråga: Behövs det en grön ideologi? Några större ambitioner att svara på frågan görs inte, även om Mike Moon i sitt bidrag pliktskyldigast konstaterar att svaret på en sådan fråga är Ja. Utan ideologi riskerar de gröna att bli förvaltare av det idag rådande systemet. I denna analys ansluter jag mig mer än gärna. Det är uppenbart att dagens ledande miljöpartister nästan aldrig argumenterar utifrån ett ideologiskt ställningstagande. Vilket är märkligt med tanke på att det borde vara viktigt att bygga upp en grön identitet.

Men finns det då någon grön ideologi? Det är snarast denna fråga som boken behandlar. Sju tunga miljöpartister, som har eller har haft strategiskt viktiga uppdrag i partiet, tycks vara eniga om att det nog inte finns någon sådan.

På frågan om det finns en grön ideologi svarar Mike Moon att det inte finns om man med en sådan menar ”varje seriöst och genomtänkt försök till en välgrundad och sammanhängande förståelse som grundval för sitt handlande”. Moon tycker det är helt i sin ordning eftersom det tar lång tid att utveckla en sådan. Ett halvt sekel, vilket den gröna rörelsen snart har varit aktiv, kan väl tyckas vara en ganska lång tid, ett kvarts sekel också om man ser till tiden för de gröna partierna...

Kristian Skånberg, som bland annat varit anställd som ekonom på miljöpartiets riksdagskansli, låter i sin uppsats meddela att det knappast ens ”finns en ekonomisk inriktning som kan kallas grön ekonomi”. Visst är det bra med ödmjukhet, men att reducera begreppet grönt på det sätt som man här gör upplever jag som närmast självföraktande. Om det nu inte är en strategi för att legitimera ledande miljöpartisters ovilja att argumentar för sina förslag utifrån en ideologisk plattform.

Ulf Söderström hävdar i sin text att han inte vet om det ens finns en grön ekonomisk teori. Ibland undrar jag om denna gröna osäkerhet bottnar i en överdriven respekt för de – ibland mycket flummiga - ekonomiska teorier som socialister och liberaler bygger sina antaganden på. Varför vågar inte Moon, Gahrton och Söderström räta på ryggarna? Söderström formulerar själv givna grundbultar i en grön ekonomisk teori, men reducerar värdet av dessa när han tyngs av tron att övriga teorier är mer gedigna därför att de upprepats och fått akademisk status.

Lotta Hedström (f.d. språkrör) och Angela Aylward (ledamot i mp:s partistyrelse) skriver om ekofeminism resp gueerteori. Ett samtal mellan de två skulle tydligare klargöra klyftor som finns mellan dessa två inriktningar. Men svar på skriftens titelfråga Behövs det en grön ideologi? ger man inte. Aylward slår fast att slutmålet för grön feminism inte bör vara jämställdhet mellan könen, utan jämlikhet mellan människor. Lotta Hedström menar att ”de värden och den analys som finns att hämta i det breda fältet Ekofeminism är ett knippe aspekter som spontant redan finns inbegripna i den ekologiska rörelsen och i grönt tänkande”.

Jag väljer att tolka ordet ”spontant” som ”självklart”, i bemärkelsen att det inte behövs akademiska och teoretiska uppsatser för att inbegripa de ekofeministiska aspekterna i grön ideologi, men jag är inte helt säker på att jag tolkar det rätt.

Per Gahrton avslutar boken med en genomgång av hur ett antal gröna partier, från olika världsdelar, ser på saker och ting. Han finner att det finns ett i stort sätt gemensamt tänkande, men hävdar lakoniskt att det ”kanske inte räcker till att fastslå existens av en grön ideologi”.

Man kan, inte minst efter att ha läst denna skrift, konstatera att det behövs debatt om grön ideologi. Jag får väl också döpa om min föreläsning om Grön ideologi till Vad jag trodde var grön ideologi innan Cogito berättade att det nog inte finns någon sådan…

Själv blir jag således förvånad över denna lilla bok. Att den är slarvigt och nonchalant redigerad må vara en sak, värre är att författarna har så lite tilltro till det som på goda grunder är att beteckna som grön ideologi. Denna bristande tilltro kan möjligen förklara de krumsprång som miljöpartiet gjort de senaste åren. Som t ex när miljöpartiets företrädare på fullt allvar hävdar att det är grön politik – inte bara resultat av en kompromiss – att skicka soldater till Afghanistan under Natobefäl eller utan att rodna plötsligt hävdar att ekonomisk tillväxt är nödvändigt för social och ekologisk utveckling. Det förklarar kanske också oviljan att kritisera konsumtionssamhället och tystnaden när det gäller synen på lönearbete. Är man inte tryggt förankrad i en grön värdegrund kanske det inte är så lätt att opponera mot dagens samhälle och de normer som styr. Men frågan blir då: blir det inte falskt konsumentupplysning att kalla sig De gröna om man inte förstår att grönt är en ideologisk plattform?

Grön ideologisk debatt är nödvändig, Mike Moons motivering för detta är i allra högsta grad giltig. Men det lär väl vara som Per Gahrton menar: partier som har maktställning uvecklar inte grön ideologi. Kanske i tron att det är viktigare att bilda regering än att bilda opinion - och att det är antalet statsråd som miljöpartiet får som är en indikator på hur grön en regering är.

23 kommentarer:

  1. Den skiss till ett hyfsat samhälle, som filosofen och grundaren av antroposofin, Rudolf Steiner (1861-1925), lade fram, skulle gott duga som avstamp för en grön ideologi, där kulören grön står för livskraften och kretsloppet.

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  2. Steiner kallade detta "Dreigliederung", på svenska Det tregrenade samhället.

    SvaraRadera
  3. Schlaug skriver att den gröna rörelsen varit aktiv i snart ett halvt sekel. Detta är fel. Om man med den gröna rörelsen avser mer än bara miljöaktivism, och det anser även Schlaug, då är denna rörelse lika gammal som människan själv. Det går nämligen att följa dessa idéströmningar från dagens gröna partier långt bakåt i tiden. Vad det handlar om är en protest mot de ekonomiska, sociala och övriga förändringar som man menar förstör ett sunt samhälle och en sund människa. Men förändringar är just människans och samhällets signum. ALL förändring går ut över existerande samhällen, strukturer, miljö, natur och livsstilar. Att de gröna idéerna i dag vinner mark är ett resultat av att dessa förändringar nu sker mycket snabbt och är långt mer omfattande än under tidigare skeden. Men de stöter inte desto mindre på patrull inom det omgivande samhället. Och anledningarna härtill är lätta att förstå. Fler och fler människor erhåller allt bättre levnadsvillkor. Det samhälle och den livsstil de gröna reser invändningar mot har uppnått makalösa framgångar inom snart sagt alla områden och lämnar allting övrigt i historien på hopplös efterkälke. Vi behöver bara gå hundra år tillbaka för att hitta ett samhälle som i mångt och mycket låg de gröna idealen nära, men som ingen i dag vill veta av. Och i utvecklingsländerna står miljoner människor på tur. Framstegen för människan och mänskligheten är således de grönas största fiende.

    Detta betyder inte att de gröna idéerna lidit totalt nederlag, men det är med det gröna som med det röda och det blå – det ska avnjutas med måtta. Vi klarar oss inte utan miljöhänsyn, detta har den moderna miljörörelsen övertygat oss om. Men det vore en katastrof om någon av de tre ideologierna fick hela makten.

    SvaraRadera
  4. Varje kulör, blå, grön, röd, bidrar med sitt strå till stacken.
    Alltså kan vi plocka russinen ur de olika kakorna.

    SvaraRadera
  5. Det avhölls ett seminarium om boken i Almedalen som var bättre än boken!

    SvaraRadera
  6. Kloker skriver utifrån ett perspektiv som inte alls är grönt i dess ideologiska perspektiv. Grön ideologi, som den t ex bärs fram av Skolomowski, Naess eller för den skulle Schlaug, innebär en sammansatt värderingsgrund där ekologin och synen på människan som art utgör grunden men där begrepp som frihet, rättvisa, demokrati och utveckling ges en innebörd som skiljer sig från andra ideologiers grunder.
    Hasse

    SvaraRadera
  7. Hasse...
    Faktum är att "en innebörd som skiljer sig från andra ideologiers grunder" aldrig har imponerat på mer än en handfull individer.

    SvaraRadera
  8. Jag har (ännu?) inte läst boken, men stämmer din uppfattning om den överens med min efter läsning så blir jag grymt besviken. Klart det finns grön ideologi. Vad gör vi annars i politiken?

    SvaraRadera
  9. Emma är orolig för den gröna ideologin: "Vad gör vi annars i politiken".
    Ja, det kan man verkligen fråga sig. Sedan miljöpartiet bildades i början på 1980-talet, som en följd av besvikelsen över resultatet i kärnkraftsomröstningen, har de övriga partierna tillägnat sig miljötänkandet i större eller mindre utsträckning. Och något annat på programmet har ju inte miljöpartiet i dag, vilket Schlaug allt som oftast begråter. Han skriver ju ofta om "strukturer" som behöver ändras på, men konkretiserar sig aldrig. Hans gröna vision är följaktligen någonting ständigt undflyende. Partiet har släppt allt detta och ägnar sig numera åt konkret dagspolitik - då får man i alla fall någonting uträttat, antingen tillsammans med socialdemokraterna eller tillsammans med borgarna. Med Schlaug vid rodret hade partiet nog varit en sekt för inbördes beundran, full av anklagelser mot samhällsinvividernas felaktiga livsstilar (konsumtion, shopping etc).
    Men alla ni som vill fånga den gröna ideologin - gör ett försök! Skriv! Formulera er! Jag är förvånad över att ingen ännu tagit sig an den uppgiften.

    SvaraRadera
  10. Birger talar om strukturer, och det är viktigt att någon gör det. Detaljer sköts lika bra av andra.

    SvaraRadera
  11. Den bästa ideologiska boken är Birgers Miljön, makten och friheten från 1990. Han jämför med de gamla ideologierna och gör det tydligt hur de skiljer sig från grön ideologi.

    SvaraRadera
  12. På samma sätt som de röda hade Leninismen som ledstång, kunde väl de gröna ha Elinismen. Eller ska vi säga Wägnerismen, för att undvika förväxling?

    SvaraRadera
  13. Varför skjuter Gahrton och de andra sig själva i foten? Borde de inte istället analysera det som ÄR grön ideologi istället?
    Ingrid

    SvaraRadera
  14. Misslyckandet att formulera en grön ideologi säger en hel del om halten i det gröna tankegodset.

    SvaraRadera
  15. Kan någon tipsa om var denna bok "Miljön, makten och friheten" finns att få tag på? (Gärna nånstans på internet.)

    SvaraRadera
  16. Jonas, du kan hitta boken på bibliotek, den finns inte längre att köpa.

    SvaraRadera
  17. Vad röstade du i medlemsomröstningen 1991?

    Och givetvis finns det en grön ideologi. Det finns även olika inriktningar av den. Grenar från stammen, om man vill vara illustrativ.

    SvaraRadera
  18. Rasmus, sent omsider (missade ditt inlägg förut...). Jag minns faktiskt inte, båda linjerna var ju avvecklingslinjer i allra högsta grad, men förmodligen på att avveckla nu, en linje som företräddes av Peter Eriksson.

    SvaraRadera
  19. Jag kommer altid efter alla trender. Förstår att denna tård är rätt död, men ändå.

    Vad har ni kommit fram till?

    Själv har jag en ideologi. Den är inte röd, blå eller brun... Jag kallar den grön. Det är ett helhetskoncept som hänger samman. Den ger grund för politiska (och andra) stälningstaganden.

    Eftersom jag vill ha den så behövs den. Jag är säker på att jag inte är ensam om den, även om jag inser att fok kan tycka lite olika om enskillda delar i den.

    Så hur mycket kan di kloka älta om det finns eller ej, om det behövs eller ej? Svaret är Ja.

    Det som är den verkliga stridfrågan är om det finns en eller många olika gröna ideologier, om min variant kan göra anspråk på att vara den "äkta" gröna ideologin. Ja gissa vad jag tycker?

    SvaraRadera
  20. Anonym skriver: Den skiss till ett hyfsat samhälle, som filosofen och grundaren av antroposofin, Rudolf Steiner (1861-1925), lade fram, skulle gott duga som avstamp för en grön ideologi, där kulören grön står för livskraften och kretsloppet.

    Steiner kallade detta "Dreigliederung", på svenska Det tregrenade samhället./

    Det tregrenade samhället går dessvärre dåligt ihop med demokrati. Läs vad Peter Staudenmaier, forskare om högerextremism, säger om detta. Han jämför idén med Mussolinis korporativa samhälle. Dessvärre kryllar miljöpartiet ev antroposofer - anonym är väl en? Men anroposofin är ingen vänsterrörelse utan nära besläktad med fascism. Var står mp?

    SvaraRadera
  21. Det är så lätt att avfärda båda det ena och det andra genom att ge dem namn utan att diskutera innehållet.

    Antroposofi, korporativt samhälle, social tregrening osv...

    Men vad handlar det om? Själv är jag för tregreningens grundidéer. Tycker att frihet ska råda i kulturlivet. Är det odemokratiskt?

    Tycker att jämnlikhet ska råda i det politiska och rättsliga systemet. Det är väl klart mer av demokrati än det vi har idag.

    Och så kan man då fundera över tanken att broderskap (skulle nu i dagens moderna samhälle kallas syskonskap) ska råda i produktionslivet. Odemolratiskt, måhända men å andra sidan råder ägarmakt i produktionslivet idag och det är klart värre än syskonskap.

    So kom loss och argumentera i sak tack!

    László

    SvaraRadera
  22. Jag har, långt innan jag hörde talas om Steiners tredelning, drivit tesen om att frihet, syskonskap och jämlikhet, passar bäst i olika samhällssektorer. Frihet inom ekonomin är definitivt inte av godo, och tesen om jämlikhet i ekonomin, är inte heller rimlig. Däremot passar syskonskap alldeles utmärkt där. Frihet inom rättsystemet, eller än värre broderskap inom detsamma, vore katastrof, där är det istället absolut jämlikhet som råder.

    Man måste kunna uppskatta dessa principer utan att för den skulle anamma de kosmiska idéerna i biodynamisk odling...

    SvaraRadera
  23. Man blir lite besviken. Ingen grön ideologi!? Vad sysslar vi med då? Varför har ingen sammanfattats under alla dessa år? Mycket underligt...

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.