måndag 26 maj 2008

Två poler på samma utvecklingsväg

Vi ser allt tydligare hur två regeringsalternativ står emot varandra. Man blåser upp skillnaderna, trots att man är överens om det mesta. Alliansen och Sosseblocket, med v och mp, är i realiteten poler på samma utvecklingsväg. Det handlar i praktisk politik om mer konsumtion, mer tillväxt, mer lönearbete. Mer av allt som kan räknas i pengar.

De enklaver av motstånd som funnits inom centern och kristdemokraterna, när det gällt att betona livskvalitet snarare än tillväxt, har raderats ut. Och de ideologiska värderingar som ännu finns i miljöpartiets program reduceras till intet i det sosseblock som domineras av ett maktparti, vars historia, erfarenheter, manipulationsförmåga och tillväxtmani står milsvida från gröna värderingar.


Miljöparitet bildades utifrån visionen om ett helt annat samhälle där tillväxt, konsumtion och lönearbetet skulle få stå tillbaka för livskvalitet, mänsklig utveckling och mer fri tid för engagemang i det civila närsamhället.

Det tycks inte finnas någon plats för detta i dagens svenska politik. Det uppfattas, även av De grönas företrädare, som orealistiskt. Därmed har politiken blivit fattigare.

Genom varje samordning före valet, mellan de gröna och socialdemokraterna, tappar den alternativa utvecklingsvägen röst. Opinionsbildning för sänkt arbetstid, minskad konsumtion och djupare värden än de som finns på ekonomismens agenda förvandlas till ett hot mot blockets maktövertagande, istället för ett dragplåster.

Rågången mellan grön ideologi och socialdemokratisk politik är hundrafalt bredare än de nyanser som skiljer socialdemokraterna från moderaterna.

De två blocken i svensk politik är som två filer på en motorväg vars trafikanter inte tillåts sänka farten - än mindra stanna - för att begrunda vart man är på väg. Blickarna är krampaktigt fästa vid vägbanan, man är rädd att tappa illusionen av kontroll. Man ser inte alla de vägar som slingrar sig fram vid sidan av, man vågar inte välja avfarten av rädsla för att förlora tid trots att man vet att tid är det enda man inte kan förlora. Man kan bara fylla den.

Tänkare i långa tider har utgått från att den dag människan har arbetat sig ur fattigdom och försakanden, den dagen ska vi får utrymme att odla våra verkliga intressen, utveckla vår kultur och njuta av vår fria tid. Det var för att nå fram till denna möjlighet som vi strävade efter ekonomisk och materiell tillväxt. Om detta var liberaler, socialister och filosofer överens.

Men istället fastnade vi i det ekonomiska hjulet, i tillväxtmanin. Våra tankar formades så att vi förminskade oss själva och såg oss själva som ekonomiska varelser vars identitet till allt större del växer ur vår konsumtion. Vi blev slavar under ett tankemönster där vi jagar tillfredsställelse som ständigt flyttar fram sina positioner så att vi aldrig blir nöjda. Aldrig kan bli nöjda. Aldrig får bli nöjda. Vi blev del av en stresskultur.

Vi byggde upp system som blev beroende av ständigt ökat flöde med pengar, ständigt ökande varuflöden och där normen blev att köpa och äga - inte att känna och leva. Det som var ett tillfälligt medel att nå det materiellt goda samhället, kom att uppfattas som en bestående och evig utvecklingsväg. De två politiska blocken är poler på denna utvecklingsväg.

Trots att vi på många sätt lever i en brytningstid - inte minst beroende på klimatförändringarna - vågar inget parti ställa frågan: Vad gör vi efter tillväxt- och konsumtionssamhället?

I detta ligger den stora tragiken och den stora ideologiska fattigdomen.

Björn Elmbrandt frågar sig i Dagens Arena vad människor som är klimatfrustrerade skall lägga sin röst när inte ens miljöparitet vågar ifrågasätta konsumtion och livsstil. Själv skriver jag en krönika i dagens BT på samma tema. DN:s ledare kritiserar mig och hyllar mp:s partiledning som gör partiet mer realistiskt. Det finns miljöpartister som anser kongressen varit upplyftande. Det är säkert de flesta, de är kanske också nöjda med den utvecklingsväg som de två blocken är så rörande överens om.

22 kommentarer:

  1. Problemet för mp är nog att reaktionen inte väntar på sig, inom , låt oss säga fem år, kommer ett nytt grönt parti att bildas på liknande grunder som en gång mp bildades.

    SvaraRadera
  2. Hej

    Jag håller med dig. Många ledande (politiska tjänster )miljöparister tjänat idag mera än vad de skulle göra om de hade ett riktigt arbete. Kommer ihåg Inger Schörlings klassiker om att det var som att vinna på Lotto när hon fick extra EU- pension som andra ledamöter från andra partier tackade nej till för att det var för omoraliskt. Inger Schörling och Per Gharton tackade ja. Denne Per Gharton hyllas på denna blogg.
    Peter Eriksson och Maria Wetterstrand borde moraliskt skaffa ett riktigt arbete. De har enbart sysslat med poltik de senaste tjugo åren

    Robban

    SvaraRadera
  3. I den här analysen håller jag med dig. För ett antal år sedan läste jag en intressant bok, minns ej vad den hette, men den handlade om "strömfåra" och "kontrapunkt". Du tillhör definitivt kontrapunkten, medan jag själv och de flesta andra i det moderna samhället tillhör strömfåran. Genom människans hela historia finns det ett motstånd mot den utvecklingsväg som råder och där man hotar med undergång om inte utvecklingen tar en annan väg. Det är precis samma argument som dyker upp i dag; vid miljöpartiets bildande 1981 och på din blogg 2008. Men jag köper inte dina grundläggande värderingar. Inte jag och inte de allra flesta andra. Du bör nog mera fundera över varför, hellre än att kritisera allt i det moderna samhället. Många som läser dig anser nog att dina kunskaper är omfattande, men åtminstone jag ser stora blottor i din insikt om människans grundläggande villkor och historia. Det är ingen tillfällighet att vi står där vi står i dag. Människor har fått kämpa, och de har fått kämpa bl a mot värderingar som dina. Det är helt riktigt att moderaterna, socialdemokraterna och de övriga partierna har mycket gemensamt. De har bl a det gemensamt ätt de samtliga tillhör strömfåran. Miljöpartiet tillhörde kontrapunkten, men är nu på väg in i strömfåran. En riktig analys! Problemet med strömfåran är att den aldrig i historien kunnat samla sig till en helhetssyn och ett framgångsrecept. Men du gör tappra försök, Birger!

    SvaraRadera
  4. RÄTTELSE
    Näst sista meningen skall naturligtvis vara: Problemet med kontrapunkten är att den aldrig i historien kunnat samla sig till en helhetssyn och ett framgångsrecept.

    SvaraRadera
  5. Birger,

    Jag ifrågasätter inte dig om du vill konsumera mindre och tjäna mindre (fast då kanske du ska ta bort reklamen för dina böcker från bloggen och säga upp din väl tilltagna riksdagspension? Eller är det kanske bara andra som ska ha mindre pengar och konsumtion?)

    Men med reallöneökningar får vi alla möjlighet att välja mellan en högre materiell standard och mer ledighet. De flesta vill uppenbarligen inte arbeta mindre utan hellre tjäna mer. Vem vet, de kanske till och med gillar sina jobb.

    Vem är du att ifrågasätta deras livsval?

    Varför ska folk inte få välja själva?

    SvaraRadera
  6. Finns väl en ganska klar risk för fragmentisering? Att mer "Schlaugska" miljöpartister söker efter mer radikala alternativ. Kanske uppstår något nytt parti? Internt käbbel? OM det nu blir så gynnas endast de krafter som vill motverka ett grönt tänk. Dilemma!
    /Thomas

    SvaraRadera
  7. Thomas, det är ett dilemma, det man måste fråga sig är när man övergår till att bli alibi för en utveckling går tvärt emot vad man önskar. Men det finns inga alternativ, så jag står och velar om jag ska sluta med politiken helt eller om jag ska fortsätta. Skulle Birger eller någon annan med erfarenhet som jag har förtroende för starta ett upprop om ett nytt grönt parti så skulle jag ställa upp på samma sätt som jag gjorde när Per Gahrton tog initiativ till ett "miljö- och framtidsparti".

    SvaraRadera
  8. Birger skriver bloggar på två nivåer. Den ena innebär jättebra bloggar. Den andra extra jättebra. Idag gäller den senare graden!

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  9. Jag satt och tittade på reprisen från mp-kongressen som sändes i TV 2 nu på eftermiddagen. Först trodde jag att det var en repris från EU-omröstningen 1994. Men för en del gröna har tydligen klockan stannat.

    En annan rolig sak jag lade märke till är att självbilden bland de gröna är lika orealistiskt optimistisk nu som förr. ”Vi är det snabbast växande partiet.” Detta har man sagt ända sedan partiet bildades, likväl är partiets medlemstal ännu mycket litet. Om man fråntar folkpartiet är väl miljöpartiet det politiska parti som har haft den mest omfattande medlemsomsättningen – in och ut i snabb takt.

    Inför kongressen presenterade Sydsvenska Dagbladet partiets samtliga hittillsvarande s k språkrör. Det som slog en var att flera av dessa faktiskt lämnat partiet. Det säger väl något om hållbarheten i de idéer man vill att hela svenska folket skall svälja.

    En och annan äldre miljöpartist fanns bland delegaterna, bl a Lars Norberg (”En betraktelse på domedagsafton”), i övrigt ungdomligt övermod. Partiet vill liksom aldrig bli vuxet, och blir det inte heller just p g a att många av medlemmarna blir klokare på äldre dar. Ungefär som med 1970-talets ”rödingar”, den s k 68-vänstern (Har just läst Håkan Arvidssons ”Vi som visste allt”, kanske exempelvis Per Gahrton kan skriva något liknande om de gröna).

    Och nu vill alltså de gröna regera ihop med sossarna. Så lång tid tog det för dem att förstå att politik kräver makt för att genomföras, även detta ett svaghetstecken hos den gröna rörelsen. Men då gnäller förstås fundamentalisterna, de mörkgröna, de som vill leva kvar i drömmarnas sfärer och alls inte ta något ansvar.

    Det är helt enkelt ett genialt drag miljöpartisterna nu gör. Tillsammans med det större partiet socialdemokraterna kan de få igenom väldigt mycket i förhållande till det lilla partiets faktiska röstetal. Det är inte snyggt, och många väljare blir förbannade, men det är likväl ett drag inom demokratins ram. Med ett mer strömlinjeformat miljöparti är det alltså förberett för en röd-grön regering eller, med Carl Bildts ord, en rrrödgrrön rrröra.

    SvaraRadera
  10. Jag satt som åskådare framför tv:n idag och såg ett moget ansvarsfullt parti som söker regeringsmakt. I början(1981)fanns visioner om närdemokratiska lösningar, lokalt inflytande "gräv där du står" och olika gröna lösningar på olika håll. Naturligtvis är det detta som stryker på foten då vi blir mer internationalister och därmed centralister på gott och ont. Utrymmet för "gröna" lokala partibildningar ökar.

    SvaraRadera
  11. Vem är bättre, Karl Marx eller Birger Schlaug. Jag har länge hållit Marx snäppet före, men idag har jag ändrat mig. En persomlig reflexion är att Du är långt före din tid med stark integritet,och att Du år efter år orkar beskriva Världen utifrån vad den skulle kunna vara. Fortsätt!
    Håller med Gröna tankar.
    När kommer tredje graden?

    Kontra.
    För övrigt var Klokers freudianska felskrivning rolig.

    Huvudlös är strömmen. Fårade vi som tvingas följa med!

    Kärringen

    SvaraRadera
  12. Jag håller med och tycker du belyser vår tids största problem. Samtidigt tycker jag nog att du är lite väl cynisk när det gälller miljöpartiet. Det är sant att mp har blivit mer strömlinjeformat. Men samtidigt är det ju ett evigt problem, hur mycket ska man kompromissa för att kunna vara med och påverka?

    /En ung miljöpartist

    SvaraRadera
  13. Till Ung . . .
    Man är tvungen att kompromissa när man är ung och beroende.
    Långt senare kan man billda en grupp trattkantareller, eller ett bestånd av liljekonvaljer. Och orkar vi avsätta girigheten och den inskränkta lönsamheten, så kan vi börja blomma som äng.

    Herre i den trädgård vi ärvde?

    SvaraRadera
  14. Valdemar: Problemet är väl att man inte påverkar speciellt mycket om man anpassar sig till dem man skall påverka...

    Anonym 17:55: Men kära nån...:-) Mp har alltid varit internationalister. Vilket slogs fast för åtskilliga rå sedan via Sören Holmberg och Co i en av deras undrsökningar. Mijlöpartister var de mest kosmopolitiska av alla.

    Kärringen och Gröna tankar: Ojdå!

    Liberal: Samma svar som till Valdemar: vad är det för makt man utövar om man först anpassar sig till makten?

    Starvid: Nej, jag ifrågasätter inte deras rätt att välja sina liv, men du ifrågasätter min rätt att framföra en åsikt.

    Kloker: Nja, jag tror du har fel. Ofta, för att inte säga alltid, är det kontrapunktens åsikter som så småningom blir strömfårans. Kontrapunkten slogs för ekologiskt jordbruk, idag är det strömfåran. Kontrapunkten slogs för vindkraft, idag är det strömfåran. Konstrapunkt slogs för bantning av militären, idag är det strömfåran. Kontrapunkten hävdade att jorden var rund, idag är det strömfåran. Kontrapunkten hävdar att evig tillväxt är en absurd tanke, imorogn blir det strömfåran.

    SvaraRadera
  15. Starvid: Nej, jag ifrågasätter inte deras rätt att välja sina liv, men du ifrågasätter min rätt att framföra en åsikt.

    Det är ingen som ifrågasätter din ytttrandefrihet.

    Om allt klag på konsumtionssamhället bara är ett personligt livsval, ungefär som vissa gillar att lyssna på hårddrock medan andra föredrar jazz, varför tar du då upp det i en partipolitisk diskussion?

    Om du och dina vänner vill stanna världen - ungefär som Amish gjorde på 1800-talet - så kan ni väl gå med i Lasse Åbergs förening "Nödbromsen". Det behövs inget miljöparti eller någon lagstiftningsrätt för att stanna upp era liv. Det är bara att stanna!

    SvaraRadera
  16. Det räcker föga, att bara stanna sin egen individuella framfart, om man vill påverka utvecklingen och skona Moder Jord, alltså undgå en global kollaps. Vi måste gå samman och dra åt samma håll i denna sak.

    Tack Birger för din betraktelse av strömfåran som igår var kontrapunkt, och av dagens kontrapunkt som blir morgondagens strömfåra! Så himla rätt du har!!

    Gröna tankar

    SvaraRadera
  17. Replik till Birger Schlaug:

    Ditt svar vittnar om en statisk syn på tingen. Men verkligheten är DYNAMISK. Självklart kan partiet uträtta mer i regeringsställning än helt utan makt.

    Det här med att du har en statisk syn går även igen i dina politiska och ideologiska uppfattningar. Det är sällan jag stött på en sådan svartvit och rigid verklighetsbild som din. Var det detta som körde ut dig från partiet? (Då menar jag inte att partiet körde ut dig, utan att du körde ut dig själv.)

    SvaraRadera
  18. liberal: Nej, så illa var det inte. Jag slutade betala medlemsavgiften av några sakskälskäl: främst att partiet ställde sig aktivt bakom bildandet av Nordic Battle Group, vilket stred totalt mot vad jag sagt till väljare under alla år. Det kändes likadant som det nog gjorde för en del centerpartister när Fälldin laddade en reaktor trots alla löften om motsatsen.

    Kul att jag ligger i topp av några av dina listor, visserligen bara "den mest rigida", men i alla fall. Kul att du läser bloggen i alla fall - det är ett gott liberalt drag!

    SvaraRadera
  19. Birger,

    Hur försöker jag inskränka din yttrandefrihet? Jag kritiserar din argumentation, inte din rätt att argumentera eller propagera.

    Jag är inte Laila Freivalds coh förespråkar inte att webbsidor med misshagligt politiskt innehåll ska stängas ner.

    Dessutom skriver du intressant, trots att jag tycker att du har fel.

    SvaraRadera
  20. Starvid: Du skrev: "Vem är du att ifrågasätta deras livsval?". Debatt om samhällsfrågor och livstil/livsval bygger ju på att man diskuterar dessa val. Du antyder att det är skamligt och förmätet att göra det.

    Men egentligen ifrågasätter jag inte så mycket livsvalen, utan de normer och den livsstilspropaganda som sköljer över oss och som gör att livsvalen för många inte är en frihet att välja.

    SvaraRadera
  21. Hej alla,

    håller med Birger om mycket han skriver i den här bloggposten, men en del saker kan inte lämnas motsagda...

    "Kontrapunkten slogs för vindkraft, idag är det strömfåran."

    1) El i Sverige produceras av Vattenkraft, Kärnkraft och värmekraftverk. Vindkraften är ingen "strömfåra": den är (tror jag) ett kostsamt misstag.


    2) Leta reda på ett land med mycket vindkraft och låga utsläpp från sin energiproduktion (om ni hittar ett så säg till, jag har aldrig lyckats;).

    Innan det finns ett bra sätt att lagra elenergi på är vindkraft inget bra alternativ. Birger hävdar att vi ska använda vattenkraft till det. Miljövän som han är så föredrar han utbyggda älvar framför icke utbyggda (sarkasm). Men vad ska England, Tyskland, Kina... etc. göra?

    Den dan vindkraft är "strömfåran" har vi slutat använda el...


    mvh


    Joa

    SvaraRadera
  22. Birger,

    Då förstår jag hur du menar, och jag tror att du missförstod mig lite grann. Jag har inte det minsta emot att du debatterar livstilsval och menar att vissa livsstiler är bättre än andra. Det har du självklart all rätt i världen att göra!

    Vad jag vänder mig mot är att du (eller snarare politiker, och någon sådan är du ju inte längre) ska lägga sig i detaljerna i hur människor väljer att leva sina liv. Vill jag jobba 10 eller 80 timmar i veckan ska jag få göra det.

    Det här med att man trots allt inte har en frihet att välja på grund av livsstilspropaganda tar jag helt avstånd från. Man har ALLTID ett val. T.ex. att inte lyssna på propagandan. Jag gör det då inte.

    Och med tanke på det ansvar och de rättigheter vi lägger på våra medborgare (rösträtt till exempel) måste man ju utgå ifrån att folk är kapabla att göra självständiga och informerade val.

    Tror man inte på det hänger den allmäna rösträtten löst.

    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.