Igår fick jag ett gäng riktigt förbannade mejl, förmodligen från goda socialdemokrater. De var upprörda över vad jag skrev på bloggen: att det är bra att moderaterna börjar tala om maxtid på dagis. Jag betraktades som opålitlig borgarbracka.
Nu ska jag göra de förbannade än mer förbannade. Och citera en, som hon beskrivs i ett av morgonens mejl, konservativ häxa, nämligen Elise Claeson. Hon skriver i dag:
"När arbetslinjetänkandet har nått dagis bör vi stanna upp och fundera över vad vi sysslar med. När barndomen koloniseras av sociala ingenjörer med rättighetskataloger och livspusselscheman har något gått snett i hela värlfärdsstatsprojektet."
Bra sagt. För miljöpartiet (liksom för t ex De gröna i Tyskland) var det tidigare självklart att driva människors rätt att kunna vara hemma hos sina små barn. Därför drev vi att föräldrar skall kunna ha rätt att bli kommunala dagbarnvårdare åt egna barn, på samma villkor som om man kan vara det för andras barn.
Repris i sammandrag av gårdagens blogg: Moderaterna har lagt förslag på att barn inte skall vara på dagis mer än 4o timmar i veckan. Bra! Även barn måste ha rätt till begränsad arbetstid. Men självfallet skriker sossar i högan sky: i det här fallet Nalin Pekul. Föräldrar skall, enligt förslaget från moderatgruppen, få ersättning för att kunna gå ner i arbetstid. Bra. Pekul protesterar, kallar det reaktionära åsikter. Suck.
Själv föreslog jag maxtid på dagis istället för maxtaxa, i valrörelsen 1998, men mina partivänner sögs med när sossarna krävde införande av maxtaxa. Vi hade rejäla holmgångar om detta i riksdagsgruppen, en vacker dag skall jag offentliggöra mejlen. Jag var så förbannad! I underlaget för sossarnas maxtaxa fanns de verkliga orsakerna beskrivna: det var inte för barnens skull, inte för föräldrarna skull heller, det var för den ekonomiska tillväxtens skull. Fler skulle arbeta längre, halleluja! Tillväxt som religion. Vi måste lära oss tänka längre.
Det är viktigt att politiker kan erkänna att man delar uppfattning även med de man inte allmänt delar uppfattning med. Trovärdigt.
SvaraRaderacentergrön
Intressant reaktion. De här mailreaktionerna Birger fick illustrerar den gradvisa ideologiska petrifieringen inom socialdemokratin. Jag ryser när jag läser dessa beskäftiga sosseartiklar som börjar varannan mening med "Vi socialdemokrater". Det speglar ett totalt uppgående, en total identifiering där man mässar generationers inlärda beteenden i partiapparatens hägn. Partiledare Sahlin är ett sorgligt men tydligt exempel på denna petrifiering. Hur mår barnen? / Hinke
SvaraRaderaFöräldrar som tar hand om sina barn eller låter grannfrun göra det. FY! Hur ska vi annars gagna konsumtions- och tillväxtsahället?
SvaraRaderaJag vill ha en 50 tums tv-apparat med surroundsystem så jag slipper gå på bio. Pizzan vill jag ha hemskickad helst med mycket vitlök.
Bäste Birger
SvaraRaderaNär socialister o arbetslinjeförespråkare talar om vikten av att tvinga barnen till dagis för att föräldrarna skall kunna arbeta alltid, då är det lätt att påvisa hyckleriet i detta sålunda:
I Sverige har vi under många år haft långt högre andel förvärsarbetande föräldrar än i andra, jämförbara länder. Då borde vi som nation ha blivit mycket rikare av allt vårt arbete än de andra.
Men så är inte fallet. Från att ha legat i toppen med USA och Schweiz, har vi stadigt sjunkit mot botten i välfärdsligan och ligger nu bara strax över Portugal och Grekland.
Ty allt detta arbetande och barnabortlämnande är bara en Potekmikuliss, som den engelska sociologen Patricia Morgan säger i sin bok Family policy, family changes. Sweden, italiy and Britain compared. Hon skriver, att föräldrar är borta 20-30% av sin arbetstid för att ta hand om sjuka barn och annat familjearbete. Och civ ekonom Petra Lantz skriver i SOU 79:89, att kommunal vård av 2 till 3 barn motsvarar vad en låglöne- respektive höglönearbetande presterar. Att byta vården av 2-3 barn mot annat, tråkigare och ointressantare, arbete, gör inte nationen rikare. För att inte tala om att tvinga 5-6 barnsmammor till yrkesarbete!! Sexbarnsmammam Birgitta Ahnlund, som inte fick någon hjälp alls, när hon inte ville lämna barnen ifrån sig till dagis, påtalade försynt att för att hon alls skulle kunna komma till ett yrkesarbete, måste samtidigt elva människor vara friska. Hennes barn, hon själv, hennes barns vårdare ....
Verka för, att Miljöpartiet tar sitt förnuft åter tillfånga och protesterar mot den politiska styrningen av våra och våra barns liv!
http://peter-gron.blogspot.com/2008/04/arbete-och-liv-plus-bll.html
SvaraRaderaKonservativ häxa eller inte, föga överraskande slutar hennes resonemang om dagis i, just det, att vi måste sänka skatterna. Logiskt?
SvaraRaderaOavsett färg, så har vi en uppsättning politiker som ska tala om för oss hur vi ska leva våra liv. Vad är det för fel på att låta individen få bestämma?
SvaraRaderaMed vilken rätt bestämmer ni hur jag och min familj ska leva våra liv? Varför får vi inte bestämma själva? Och de som kritiserar politikerna, för deras i grunden totalitära synsätt, blir anklagade för att vara häxor.
En vacker dag kommer folk kasta ut er.
För Naglin Pekgul har barn helt enkelt reducerats till en kugge i tillväxthjulet. Utan barn, inga producenter/konsumenter och därmed inga vinster/skatter. En människas existens och hela värde är endast baserat på hur många timmar tillväxt den lyckas jobba ihop under en livstid.
SvaraRadera