Behövs demokratifestivaler?

Behövs det demokratifestivaler? Och varför skulle en sådan behövas i västra Sörmland på Åsa Folkhögskola? Samtal om detta förekom på Folk och Kultur i veckan. Under ledning av Åsas eminente rektor Daniel Berton. 

För egen del kom jag in på hur demokratin är utsatt för attack och förfrämligande. Inte bara det att 70 procent av världens befolkning idag INTE lever sina liv i demokratier och att närmare tio procent av svenskar i åldern 16-29 år INTE anser att demokrati är viktigt utan också att vi ser ett flöde av just förfrämligande av demokratins hantverk och idé - från det individuella till det geopolitiska.

• Allt färre medborgare har erfarenhet av föreningsliv och dess demokratiska hantverk.
• Stöden till studieförbunden, som är en viktig del av folkbildningen och därmed demokratin, minskar med en halv miljard på tre år, lokaler sägs upp, personal entledigas.
• Folkhögskolorna, som är en genuin del av folkbildningen, lever under allt knappare ekonomiska resurser, de har inte fått kompensation för inflationen de senaste åren, flera har tvingats lägga ner, andra dragit ner på verksamheten.
• Presstödet har dragits ner, och ibland helt in, för idéburna tidskrifter som tvingats lägga ner.
• Allt färre fritidspolitiker finns i takt med att kommuner slår ihop nämnder, flyttar beslut uppåt i hierarkierna - med följd att allt färre får erfarenhet av det demokratiska hantverket med kompromissande, samtal och avvägningar.
• I riksdagen har tagits beslut om lagar som lagrådet avrått från, retroaktiv lagstiftning sker, lagar om inskränkt yttrande- och pressfrihet har införts. Bland annat riskerar den som avslöjar brottslig verksamhet utfört av någon stat eller organisation som Sverige har militärt samarbete med fyra års fängelse. Hör inte hemma i demokratier!
• Partier som varit djupt förankrade i idén om delaktig demokrati och ideologiskt varit positiva till folkomröstningar (MP) pläderade mot folkomröstning inför beslutet om medlemskap i Nato. Ett annat parti (C) har meddelat att införande av euro i Sverige bör ske utan ny folkomröstning trots att den tidigare gav nej till resultat. Det vill säga: till och med två av de partier som mest baserats på gräsrötter och delaktighet genom åren lever i ett flöde där det som tidigare varit självklart nu anses icke önskvärt.
• I EU-parlamentet har den skara politiker som tillhör auktoritära och antidemokratiska värderingar ökat, i flera EU-länder har partier långt till höger fått allt större inflytande vilket påverkar också EU:s ministerråd och tillsättningar av kommissionärer.  
• Allt färre länder i världen är demokratier, auktoritära styren vinner större inflytande, som i USA. Det sistnämnda har lett till att länder som vanligen definierats som stabila demokratier (Kanada, Tyskland, Frankrike, Storbritannien) sökt sig till, och därmed legitimerat, diktaturen Kina.

Avdemokratisering sker i ett allt snabbare flöde. Varje enskilt beslut, varje enskild pusselbit, kanske kan ses som harmlös eller i vart fall motiveras på ett mer eller mindre rimligt sätt. Men när pusslet, med alla dess delar, framträder har vi ett helt annat samhälle som har allt större likheter med auktoritära styren. 

Ett av alla skäl till att det behövs samtal om demokratin,  ett av alla skäl till att det också behövs demokratifestivaler, ett av alla skäl till att demokratifestivalen Åsadalen, arrangerad av Åsa Folkhögskola, behövs i västra Sörmland.

I samtalet om detta medverkade Linus Larsson, lärare på Åsa, Jan Heiniö (M), Emelie Nordh (V) och jag.

Världens problem

Ukraina. Ryska angrepp. Kallt. Mer död. Vad säger medborgarna? 

Omkring 55% vill se en folkomröstning om ett potentiellt fredsavtal, medan 32% motsätter sig det. Det skriver KYIV Independent.

Enligt KYIV Post säger 52 procent kategoriskt nej till att överge Donbas i utbyte mot säkerhetsgarantier. 

Det blir ingen rättvis fred, när den väl blir av. Men det blir slut på dödandet.

 

 

Jag har ganska svårt för lokaltidningen, det vill säga Katrineholms Kuriren. Lokal politik för västra Sörmland, som en gång bevakades på allvar med lokalkontor i både Flen och Vingåker, är nu något ganska marginellt.

 

Kom just hem från att ha medverkat i Folk och Kulturs stora arrangemang i Eskilstuna, slår upp lokaltidningens sajt och ser att huvudnyheten är att Tobbe Trollkarl missar en middag som han tänkt sig. Snöväder kräver att han drar från Katrineholm direkt efter sin föreställning. 

Världens olyckor ter sig olika...

Carney och den regelbaserade världsordningens hyckleri

 

I boken redogör jag för hur debatten och besluten tagits till det som blivit.

Kanadas premiärminister Mark Carney redogjorde för sanningen om "vårt" hyckleri när han i Davos sa att berättelsen om den "internationella regelbaserade världsordningen" varit delvis falsk. Citat: "De starka kunde undanta sig själva när det passade dem, att internationell lag tillämpats olika beroende på vem den anklagade och offret var..."

 

Det har gått ett antal dagar sedan det där talet hölls. Det har varit oerhört intressant att följa efterskörden... För plötsligt hyllas det som premiärminister Carney konstaterade . Också av de som nyss hävdat att vi som länge sagt detta titt som tätt anklagats att gått andras ärenden, till och med för att vara putinister...

 

Så faller då falskhetens mantlar och plötsligt är det legitimt att också säga det alla egentligen vetat men inte vågat, velat, kunnat säga. Om detta blir det en bok, men citat från kända och okända. Var så säker.

Jag har hört det där snacket om "den regelbaserade världsordningen" från blå, röda och till och med gröna topp-politiker åtskilliga år. Mest ont har det gjort när det kommit från gröna politiker.

 

Låt det nu bli en sanning som man också kan erkänna: Den "regelbaserade världsordningen" har byggt på att olika måttstockar används. Låt det nu bli slut på hyckleriet. 

 

Citat från Mark Carney: "Vi spelade med, deltog i ritualerna och undvek för det mesta att kritisera glappet mellan retorik och verklighet".

 

Men inte kommer de godkända experterna som försvarat retoriken men blundat för verkligheten att ställas till svars eftersom nästan hela den etablerade politiska och mediala sfären varit involverad och stärkt varandra i det gedigna skådespelet...

Och så blev Kina rumsrent...

Göran Persson (S) väckte starka reaktioner 1996 genom att betona "politisk stabilitet" som en nyckelfaktor för Kinas ekonomiska utveckling under sitt besök där. Uttalandet kritiserades för att ignorera brister i mänskliga rättigheter. Det var en del av en svår balansgång i relationerna, där ekonomiskt utbyte vägdes mot kritik av regimen. 

Gunnar Hökmark (M) meddelade: ”En omdömeslöshet som jag tror aldrig någon svensk politisk företrädare har gjort sig skyldig till utomlands,

Maria Leissner (FP) fullföljde: ”Det är fullständigt skandalöst!”

Och nu? Den ena efter den andra söker allt mer förbindelser med Kina. Ty USA litar man inte på...  Bättre med stabila Kina... demokrati är ju fint men va fan... diktaturer är inte så farligt bara vi kan hålla igång tillväxten ett tag till... 

Tänk så det kan bli.

Vad är att tänka rätt? Hur mycket död är rättvisa värd?

Det finns verkligen ohyggligt olika sätt att tänka när det gäller det ryska anfallskriget i Ukraina. Fyra år har det hållit på. Mellan 1 och 2 miljoner döda och gravt skadade. Hur länge ska det fortsätta? Det gör mig djupt beklämd att också ledande miljöpartister i riksdag och partistyrelse än idag anser att kriget må fortsätta för det måste bli en rättvis fred, det vill säga att Ukraina får tillbaka all mark, inkl Krim. Det innebär att man förordar fortsatt krig i många år med ytterligare miljoner döda och lemlästade. 

Jag finner detta förhållningssätt, från det parti jag företrätt i 11 år djupt tvivelaktigt. Partiet har ändå sina rötter i fredsrörelsen.

Och hycklande eftersom alla vet att Ukraina har brist på soldater - döda och lemlästade måste ju bytas ut i ett pågående flöde - vilket kräver att andra länder rimligen bör skicka sin medborgare till fronten om inte Ukraina ska brandskattas på människor. 

Eller anser de som talar om rättvis fred att allt yngre ukrainare ska tvångsmobiliseras och skickas till fronten? Något som Ukrainas ledning vägrat att göra, vilket hedrar beslutsfattarna. Eller ska länder som Sverige skicka tillbaka de ukrainare som flytt?

 

 

Vitön

Började läsa på morgonen. Kunde inte sluta förrän jag kommit till sista ordet på sista sidan. Mot alla odds - hur spännande kan kan det vara med Andrées misslyckade försök att nå Nordpolen och efterskörden till detta? Sanslöst spännande och intressant! Trodde jag aldrig... men så blev det. Skickligt skrivit, snyggt upplagt, pedagogiskt och... magiskt bra.

Tänk om polisens utredare haft en Bea Uusma som motor i Palmeutredningen... 

Skjuts i USA

En mer civiliserad variant?

Under förra året sköts 15 651 personer till döds i USA. Självmord inte inräknat. Polisen sköt ihjäl drygt 1000 personer, det vill säga cirka tre om dagen. I USA uppmättes ca 8 mord/dråp per 100 000 invånare. I Europa är siffran 1,5. 

En del dödas i krig. Andra skjuts i samhället. Under kriget i Ukraina, för att ta ett bedrövligt exempel, har 60 000 civila dödats i amerikanska samhällen utan krig.  Ca 20 000 civila i Ukraina har under samma tid dödats.  

(Ca 600 000 ukrainska soldater har dödats eller skadats, som i alla krig är siffrorna osäkra och olika sidor ger olika besked av psykologiska skäl).

Homo sapien har namngett sig själv på falska grunder...

Freds- och krigsdebatt mellan Svenska Freds och Miljöpartiet

Svenska Freds Kerstin Bergeå och Miljöpartiets Ulf Holm. Klicka här och se debatten.

 

Det hade hade jag förstås inte tänkt mig när jag var språkrör för Miljöpartiet. Att det skulle bli debatt mellan Miljöpartiets representant i riksdagens försvarsutskott och ordföranden i Svenska Freds. Än mindre att den senare helt frankt meddelade att det var tråkigt att inte någon i riksdagen representerade åsikterna som Svenska Freds har. 

Men så är läget. 

För att redan i sin linda stoppa anklagelser om att Svenska Freds skulle vara "putinister" - det är ju så de som har dåligt på fötterna bedriver sin argumentation - ska nämnas att Svenska Freds var tidiga, redan efter den ryska annekteringen av Krim, med krav på att Sverige och EU skulle stoppa importen av fossila bränslen från Ryssland. Krävde även att Putin skulle ställas inför Internationella brottmålsdomstolen ICC. Så vi har det klart. 

SVERIGE MED I KÄRNVAPENÖVNINGAR
Debatten i Onsdagsklubben på Syre Bacchi blev lite konstig redan när Ulf Holm (MP) med emfas hävdade att Miljöpartiet aldrig drivit kravet att Sverige inte skall medverka i kärnvapenövningar som medlemmar i Nato. Är man med så är det ju bra att faktiskt vara med i de övningarna, meddelade Ulf. Det var kommentaren när Kerstin Bergeå undrade varför Miljöpartiet inte protesterade nu när Sverige faktiskt, till skillnad från Norge, är det (Steadfast Noon). 

Ulfs svar var givetvis fel, vilket alla inom Miljöpartiets ledning - inte minst den som sitter i partistyrelsen och numera också i försvarsutskottet - borde veta. Inför förra valet var man tydlig med att Sverige aldrig skulle beblanda sig med kärnvapen. Vilket tydligen glömts bort på det sluttande planet.

NATO OCH DCA
Det viktiga nu är att alla partier är eniga, menade Ulf Holm och såg ingen anledning att kräva avslut på DCA-avtalet som Sverige skrivit på. Avtalet ger USA rätten att upprätta 17 militärbaser samt ha tillgång till flygplatser, hamnar etc. Vänsterpartiet kräver att avtalet avslutas. Ulf Holm menade att det var meningslöst att kräva något sådant eftersom det ändå inte skulle gå igenom i riksdagen. 

Vän av ordning kan förstås invända att det sällan är så att oppositionen, som driver politik och opinionsbildning, nästan aldrig får igenom något... Men sällan är tyst för det. 

För övrigt, påpekade Ulf Holm, måste Sverige ge sitt godkännande innan USA upprättar baserna. Något som många kritiserat som en naiv tro på att Sverige skulle kunna säga nej till Trump nu när avtalet finns. Vad skulle ett sådant nej kosta? 

Ulf Holm menade att det inte finns tillräcklig opinion för att driva fredsfrågor och uppmanade alla att bli medlemmar i Svenska Freds... Det verkade således som om Miljöpartiet vill att andra ska driva opinion för att partiet ska tycka det vara något vits med att driva frågor i riksdagen. Det är i så fall lite konstigt.

I debatten, som var stillsam, diskuterades också "regelbaserad världsordning". Jag kan inte säga att det var till Miljöpartiets fördel. Självklart skulle partiet kunna så mycket mer. Om man ville. 

För övrigt höll jag en föreläsning om min senaste bok - ETT JÄVLA TJAT OM FRED - på Syre Bacchi för en tid sedan. Det lär såhär, skrolla ner så hittar du det.
 

Skrolla ner en bit så hittar du föreläsningen. Boka föreläsningar till din förening, bibliotek eller lokalavdelning här.

Seg är jag.... det tog 35 år...

 

På spåret har jag förbigått under 35 år. Hustru har varit av annat virke. Som språkrör hade jag helt enkelt inte tid, var alltid något annat som måste prioriteras. Efter språkrörstiden hade det blivit en vana att förkasta programmet. Först för några år sedan fastnade jag och det visades sig att Lena och jag nästan var baddare på det där. Huruvida det är det ordvitsarna eller sakkunskapen som hjälper till är oklart... och möjligen något genant. Men att en snofsig första bokstav i ett kapitel heter Anfang och att den yttersta elektronen är en valenselektron är mitt gebit. Konst och arkitektur är Lenas. 

Nu till saken: det är final ikväll. Och inte en enda gubbe är med, famlande och utslagna är de. Intressant att de som fördomarna säger skulle vara mindre vetande visat sig vara mycket vetande om allt möjligt. Medan en och annan högprofilerad journalist och vanligen aktningsvärd kultursnubbe visat sig vara rent uselt allmänbildade. Fallet från piedestalerna är nyttigt.

Och nu sitter de som nog de som många uppfattat som pladdriga och/eller ganska fånig humorister i final efter att visat sig vara allmänbildade, kluriga och snabbtänkta. Kring detta bör både jag och säkert också andra fundera. Och glädjas åt att fördomar faller.

Det sistnämnda skriver jag förresten om i de memoarer som kommer ut i höst. Så här:  

Många som samlat på sig ett sjuttiotal årsringar minns vad de gjorde natten till den 26 juni 1959. Det var då Sverige fick en världsmästare i tungviktsboxning. Jag var tio år och satt tillsammans med resten av familjen vid det franska fönstret en trappa upp på Dalagatan 40. Vi hade rattat in Radio Luxembourg redan vid midnatt och sett gryningen komma smygande in över Vasaparken. Morsan hade gjort varma mackor med sparris och ost. De vuxna drack kaffe. Brorsan och jag drack Pommac, nästan som på julafton alltså. Ingemar Johansson skulle boxas mot Floyd Patterson.  

 

Ingemar vann. Det var stort. En svensk världsmästare i boxning! Jag tyckte att morsan var konstig som var mer begeistrad över att ha hört Jussi Björling bli intervjuad inför matchen än av Ingemars raka höger. 

 

Då kunde jag inte ana att jag ett halvt sekel senare skulle föreläsa på Jussi Björlingsmuseet. Om Jussi Björling och Elvis. På temat trovärdiga röster[PL1]  och kravfyllda liv. Det kom äldre operavänner för att lyssna. Och gamla raggare. De betraktade varandra med visst avståndstagande. I pausen möttes de. Och pratade för första gången med varandra. Jag såg till att pausen blev lång, de tycktes ha trevligt, fördomar föll som spön i backen. Det är politik när den är som bäst... Vi lyssnade på Che Gelida Manina, Nessun Dorma, It´s now or never och If I can dream. En och annan tår föll. Det blev en av de roligaste föreläsningar jag hållit – och det har ändå blivit fler än tusen stycken under de senaste 40 åren.

 

Då, när jag var tio år och Ingo golvat Floyd och nyss själv blivit tvångsförflyttad till Stockholm från det fria livet på landet, kunde jag förstås inte heller ana att jag på dagen 30 år senare skulle stiga upp tidigt för att...

Tänk så det kan bli...

Tro det eller inte. Jag vaknade även denna morgon! Slog upp ögonen, kollade ledernas funktion, tog mig utan större problem ur sängen, vandrade med hyggligt stadiga morgonben till toaletten, konstaterade att prostatan ännu är mig nådig, ser mig i spegeln och konststaterar att rynkorna ter sig som igår, stoppar i mig ordinerad blodtryckstablett, vandrar med blott aningen krum rygg ut i köket, öppnar kylskåpsdörren, tar fram flaskan med ögondroppar som jag erhållit för liten peng i akt och menlng att hålla trycket i höger öga under kontroll, gör 20 benböj och 40 tålyft, intar doften av nybryggt kaffe och inser att jag banne mig tagit mig ända till den illustra dag då jag enligt födelsebeviset intaget mitt 77 år. Ja jävlar så det kan bli! 

Ha en bra dag! Det tänker jag, aningen förvånad över tidens gång, ha om livet står mig bi även denna dag.  

Var är vi på väg utan visioner?

Filmfestivalen i Göteborg fortsätter. Kan man bli trött på film? Kraven ökar och på onsdagen gav jag och Lena upp en film efter 30 minuter. I övrigt - ingrottad i filmvärlden - undrar jag var de stora visionerna om ett annat samhälle tagit vägen. Vågar något parti ta ut svängarna? Tänker på det när jag ser kondoren sväva i den första filmen vi såg.

Vi som vill utmana rådande system och strukturer,

vi som känner att någonting grundläggande blivit fel trots att mycket blivit bättre,

vi som tror mer på livslinje än på arbetslinje,

vi som känner att ekonomismen håller på att ta strupgrepp på framtiden,

vi som vill ändra spelreglerna så att frihetlighet och rättfärdighet kan gå hand i hand inom de ramar som naturen sätter.

 

Vi som tror på vikten av fred, nedrustning och konfliktlösning istället för krig, upprustning och byggande av nya konfliktzoner... Vi som inte accepterar krigsretorik och normalisering av krigshysteri.

Vi som tror på kultur för växande människor. Vi som tror på växande människor för kultur.

Vi som tror på en utveckling bortom tillväxt- och konsumtionssamhället.

Vi som vill vara med och skapa opinion för en djupare debatt om vart vi är på väg - och vart vi skulle kunna vara på väg om vi bara vågade.

 

Vi som tror på omställning.

Vi som tror på omstart.

Vi som tror på omtanke.

Vi som fått nog av politikens talepunkter, debatt i stackato och bristen på långa tankar.
Vi är nog fler än vad riksdagens partier tror... tänker jag när jag ser kondoren sväva fram över Anderna.

LE CONDOR DAUGHTER 4  

Anderna. Bolivia. Transistorradio skapar drömmar, en ung kvinna som hjälper byns ”barnmorska” - eller snarare jordemor - lämnar byns traditionella seder för att erövra staden med sin röst. Ljussättningen noggrann, nästan populistisk. Ordkarg, filmen i sig berättat. Byn töms, nyfikenhet kontra tradition, var riskerar man lättast att gå under…? Bygemenskap med direktdemokrati hårt styrd av regler av förfädernas traditioner.

 KONTINENTAL ´25 3

En hemlös man tar sitt liv efter att, av kronofogden, blivit vräkt från ett pannrum. Hon har dåligt samvete, allt har visserligen gått juridiskt rätt till men moraliskt? Hon redovisar händelsen för familj, vänner och en plötslig älskare som alla formulerar "sin egen sanning" och bortförklaring till att det blir som det blir. Kameran står nästan alltid stilla, bilden vilar länge vilket blir vackert också när det berättar den bisarra fattiga moderniteten. Rumänsk.

 

LES BARONNES

Idén är det inget fel på: fyra marockanska tanter sätter upp Hamlet. Men filmen spretar med många filmiska uttryck och blindgångar. Regissörerna har spänt bågen så den spack. Första filmen på festivalen som jag önskade skulle ta slut. Något, men bara något, bidrog möjligen att min franska är minst sagt otillräcklig.

 

BECOMING

Filmen ville inte ha oss kvar. Den påstods vara "fängslande från första bildrutan". Fängsla kan ha olika betydelse... Vi rymde efter 30 minuter. Orättvist? Kanske det.

BEGINNINGS 3  

Dansk film med skådisarna David Dencik och Trine Dyrholm. En garant för att det inte blir dåligt, även om handlingen är förutsägbar. Skilsmässa på gång, huset ska säljas, barn ovetande, mannen har skaffat lägenhet där han och den nya kvinnan ska härbärgera. Så händer något som vänder upp och mer på tillvaron. 

LOVE ME TENDER 4👍

Fransk skilsmässodrama, snyggt filmat, bra skådespel. Kvinna, tidigare advokat, i byråkratisk och känslomättad strid om umgängesrätt med son. Att hon kom ut som lesbisk kränkte mannen. Men, vilket ansvar var hon villig att ta för barnet?