Freds- och krigsdebatt mellan Svenska Freds och Miljöpartiet

Svenska Freds Kerstin Bergeå och Miljöpartiets Ulf Holm. Klicka här och se debatten.

 

Det hade hade jag förstås inte tänkt mig när jag var språkrör för Miljöpartiet. Att det skulle bli debatt mellan Miljöpartiets representant i riksdagens försvarsutskott och ordföranden i Svenska Freds. Än mindre att den senare helt frankt meddelade att det var tråkigt att inte någon i riksdagen representerade åsikterna som Svenska Freds har. 

Men så är läget. 

För att redan i sin linda stoppa anklagelser om att Svenska Freds skulle vara "putinister" - det är ju så de som har dåligt på fötterna bedriver sin argumentation - ska nämnas att Svenska Freds var tidiga, redan efter den ryska annekteringen av Krim, med krav på att Sverige och EU skulle stoppa importen av fossila bränslen från Ryssland. Krävde även att Putin skulle ställas inför Internationella brottmålsdomstolen ICC. Så vi har det klart. 

SVERIGE MED I KÄRNVAPENÖVNINGAR
Debatten i Onsdagsklubben på Syre Bacchi blev lite konstig redan när Ulf Holm (MP) med emfas hävdade att Miljöpartiet aldrig drivit kravet att Sverige inte skall medverka i kärnvapenövningar som medlemmar i Nato. Är man med så är det ju bra att faktiskt vara med i de övningarna, meddelade Ulf. Det var kommentaren när Kerstin Bergeå undrade varför Miljöpartiet inte protesterade nu när Sverige faktiskt, till skillnad från Norge, är det (Steadfast Noon). 

Ulfs svar var givetvis fel, vilket alla inom Miljöpartiets ledning - inte minst den som sitter i partistyrelsen och numera också i försvarsutskottet - borde veta. Inför förra valet var man tydlig med att Sverige aldrig skulle beblanda sig med kärnvapen. Vilket tydligen glömts bort på det sluttande planet.

NATO OCH DCA
Det viktiga nu är att alla partier är eniga, menade Ulf Holm och såg ingen anledning att kräva avslut på DCA-avtalet som Sverige skrivit på. Avtalet ger USA rätten att upprätta 17 militärbaser samt ha tillgång till flygplatser, hamnar etc. Vänsterpartiet kräver att avtalet avslutas. Ulf Holm menade att det var meningslöst att kräva något sådant eftersom det ändå inte skulle gå igenom i riksdagen. 

Vän av ordning kan förstås invända att det sällan är så att oppositionen, som driver politik och opinionsbildning, nästan aldrig får igenom något... Men sällan är tyst för det. 

För övrigt, påpekade Ulf Holm, måste Sverige ge sitt godkännande innan USA upprättar baserna. Något som många kritiserat som en naiv tro på att Sverige skulle kunna säga nej till Trump nu när avtalet finns. Vad skulle ett sådant nej kosta? 

Ulf Holm menade att det inte finns tillräcklig opinion för att driva fredsfrågor och uppmanade alla att bli medlemmar i Svenska Freds... Det verkade således som om Miljöpartiet vill att andra ska driva opinion för att partiet ska tycka det vara något vits med att driva frågor i riksdagen. Det är i så fall lite konstigt.

I debatten, som var stillsam, diskuterades också "regelbaserad världsordning". Jag kan inte säga att det var till Miljöpartiets fördel. Självklart skulle partiet kunna så mycket mer. Om man ville. 

För övrigt höll jag en föreläsning om min senaste bok - ETT JÄVLA TJAT OM FRED - på Syre Bacchi för en tid sedan. Det lär såhär, skrolla ner så hittar du det.
 

Skrolla ner en bit så hittar du föreläsningen. Boka föreläsningar till din förening, bibliotek eller lokalavdelning här.

Seg är jag.... det tog 35 år...

 

På spåret har jag förbigått under 35 år. Hustru har varit av annat virke. Som språkrör hade jag helt enkelt inte tid, var alltid något annat som måste prioriteras. Efter språkrörstiden hade det blivit en vana att förkasta programmet. Först för några år sedan fastnade jag och det visades sig att Lena och jag nästan var baddare på det där. Huruvida det är det ordvitsarna eller sakkunskapen som hjälper till är oklart... och möjligen något genant. Men att en snofsig första bokstav i ett kapitel heter Anfang och att den yttersta elektronen är en valenselektron är mitt gebit. Konst och arkitektur är Lenas. 

Nu till saken: det är final ikväll. Och inte en enda gubbe är med, famlande och utslagna är de. Intressant att de som fördomarna säger skulle vara mindre vetande visat sig vara mycket vetande om allt möjligt. Medan en och annan högprofilerad journalist och vanligen aktningsvärd kultursnubbe visat sig vara rent uselt allmänbildade. Fallet från piedestalerna är nyttigt.

Och nu sitter de som nog de som många uppfattat som pladdriga och/eller ganska fånig humorister i final efter att visat sig vara allmänbildade, kluriga och snabbtänkta. Kring detta bör både jag och säkert också andra fundera. Och glädjas åt att fördomar faller.

Det sistnämnda skriver jag förresten om i de memoarer som kommer ut i höst. Så här:  

Många som samlat på sig ett sjuttiotal årsringar minns vad de gjorde natten till den 26 juni 1959. Det var då Sverige fick en världsmästare i tungviktsboxning. Jag var tio år och satt tillsammans med resten av familjen vid det franska fönstret en trappa upp på Dalagatan 40. Vi hade rattat in Radio Luxembourg redan vid midnatt och sett gryningen komma smygande in över Vasaparken. Morsan hade gjort varma mackor med sparris och ost. De vuxna drack kaffe. Brorsan och jag drack Pommac, nästan som på julafton alltså. Ingemar Johansson skulle boxas mot Floyd Patterson.  

 

Ingemar vann. Det var stort. En svensk världsmästare i boxning! Jag tyckte att morsan var konstig som var mer begeistrad över att ha hört Jussi Björling bli intervjuad inför matchen än av Ingemars raka höger. 

 

Då kunde jag inte ana att jag ett halvt sekel senare skulle föreläsa på Jussi Björlingsmuseet. Om Jussi Björling och Elvis. På temat trovärdiga röster[PL1]  och kravfyllda liv. Det kom äldre operavänner för att lyssna. Och gamla raggare. De betraktade varandra med visst avståndstagande. I pausen möttes de. Och pratade för första gången med varandra. Jag såg till att pausen blev lång, de tycktes ha trevligt, fördomar föll som spön i backen. Det är politik när den är som bäst... Vi lyssnade på Che Gelida Manina, Nessun Dorma, It´s now or never och If I can dream. En och annan tår föll. Det blev en av de roligaste föreläsningar jag hållit – och det har ändå blivit fler än tusen stycken under de senaste 40 åren.

 

Då, när jag var tio år och Ingo golvat Floyd och nyss själv blivit tvångsförflyttad till Stockholm från det fria livet på landet, kunde jag förstås inte heller ana att jag på dagen 30 år senare skulle stiga upp tidigt för att...

Tänk så det kan bli...

Tro det eller inte. Jag vaknade även denna morgon! Slog upp ögonen, kollade ledernas funktion, tog mig utan större problem ur sängen, vandrade med hyggligt stadiga morgonben till toaletten, konstaterade att prostatan ännu är mig nådig, ser mig i spegeln och konststaterar att rynkorna ter sig som igår, stoppar i mig ordinerad blodtryckstablett, vandrar med blott aningen krum rygg ut i köket, öppnar kylskåpsdörren, tar fram flaskan med ögondroppar som jag erhållit för liten peng i akt och menlng att hålla trycket i höger öga under kontroll, gör 20 benböj och 40 tålyft, intar doften av nybryggt kaffe och inser att jag banne mig tagit mig ända till den illustra dag då jag enligt födelsebeviset intaget mitt 77 år. Ja jävlar så det kan bli! 

Ha en bra dag! Det tänker jag, aningen förvånad över tidens gång, ha om livet står mig bi även denna dag.  

Var är vi på väg utan visioner?

Filmfestivalen i Göteborg fortsätter. Kan man bli trött på film? Kraven ökar och på onsdagen gav jag och Lena upp en film efter 30 minuter. I övrigt - ingrottad i filmvärlden - undrar jag var de stora visionerna om ett annat samhälle tagit vägen. Vågar något parti ta ut svängarna? Tänker på det när jag ser kondoren sväva i den första filmen vi såg.

Vi som vill utmana rådande system och strukturer,

vi som känner att någonting grundläggande blivit fel trots att mycket blivit bättre,

vi som tror mer på livslinje än på arbetslinje,

vi som känner att ekonomismen håller på att ta strupgrepp på framtiden,

vi som vill ändra spelreglerna så att frihetlighet och rättfärdighet kan gå hand i hand inom de ramar som naturen sätter.

 

Vi som tror på vikten av fred, nedrustning och konfliktlösning istället för krig, upprustning och byggande av nya konfliktzoner... Vi som inte accepterar krigsretorik och normalisering av krigshysteri.

Vi som tror på kultur för växande människor. Vi som tror på växande människor för kultur.

Vi som tror på en utveckling bortom tillväxt- och konsumtionssamhället.

Vi som vill vara med och skapa opinion för en djupare debatt om vart vi är på väg - och vart vi skulle kunna vara på väg om vi bara vågade.

 

Vi som tror på omställning.

Vi som tror på omstart.

Vi som tror på omtanke.

Vi som fått nog av politikens talepunkter, debatt i stackato och bristen på långa tankar.
Vi är nog fler än vad riksdagens partier tror... tänker jag när jag ser kondoren sväva fram över Anderna.

LE CONDOR DAUGHTER 4  

Anderna. Bolivia. Transistorradio skapar drömmar, en ung kvinna som hjälper byns ”barnmorska” - eller snarare jordemor - lämnar byns traditionella seder för att erövra staden med sin röst. Ljussättningen noggrann, nästan populistisk. Ordkarg, filmen i sig berättat. Byn töms, nyfikenhet kontra tradition, var riskerar man lättast att gå under…? Bygemenskap med direktdemokrati hårt styrd av regler av förfädernas traditioner.

 KONTINENTAL ´25 3

En hemlös man tar sitt liv efter att, av kronofogden, blivit vräkt från ett pannrum. Hon har dåligt samvete, allt har visserligen gått juridiskt rätt till men moraliskt? Hon redovisar händelsen för familj, vänner och en plötslig älskare som alla formulerar "sin egen sanning" och bortförklaring till att det blir som det blir. Kameran står nästan alltid stilla, bilden vilar länge vilket blir vackert också när det berättar den bisarra fattiga moderniteten. Rumänsk.

 

LES BARONNES

Idén är det inget fel på: fyra marockanska tanter sätter upp Hamlet. Men filmen spretar med många filmiska uttryck och blindgångar. Regissörerna har spänt bågen så den spack. Första filmen på festivalen som jag önskade skulle ta slut. Något, men bara något, bidrog möjligen att min franska är minst sagt otillräcklig.

 

BECOMING

Filmen ville inte ha oss kvar. Den påstods vara "fängslande från första bildrutan". Fängsla kan ha olika betydelse... Vi rymde efter 30 minuter. Orättvist? Kanske det.

BEGINNINGS 3  

Dansk film med skådisarna David Dencik och Trine Dyrholm. En garant för att det inte blir dåligt, även om handlingen är förutsägbar. Skilsmässa på gång, huset ska säljas, barn ovetande, mannen har skaffat lägenhet där han och den nya kvinnan ska härbärgera. Så händer något som vänder upp och mer på tillvaron. 

LOVE ME TENDER 4👍

Fransk skilsmässodrama, snyggt filmat, bra skådespel. Kvinna, tidigare advokat, i byråkratisk och känslomättad strid om umgängesrätt med son. Att hon kom ut som lesbisk kränkte mannen. Men, vilket ansvar var hon villig att ta för barnet?