Det finns en mängd obehagliga beslut som måste tas när ett manus till en bok överförts till förlaget. Redaktören har åsikter som ska bekämpas eller tacksamt emottas. Nu handlar det om en självbiografi, så det är känsligt värre...
Titeln blir Medan sanden rinner. Men underrubrik? En uppkäftig ellet mild? "Du var en grön värsting, det framgår av manuset, du blev ju till och med utsedd till 90-talets politiska värsting i medier", säger en. Jaha, säger jag, och det ska basuneras ut?
Sen kommer då beslut som rör omslaget. Utformning, bildval, modernt eller klassiskt? Uppkäftigt eller milt? Färgtema? Inför förra boken höll jag på att krevera när förslaget presenterades. Så det blev att komma med nya, till slut ett som passade perfekt.
Beslut om hårda pärmar eller så kallat danskt band. "En riktig boks första upplaga ska vara kartong", säger bokfundisen. Den blir dyrare att tillverka och går inte ner i PostNords lilla brev, säger den praktiske. Jag låter förlaget bestämma den delen. Låter och låter... har inget att sätta emot i den frågan.
Så redaktörens text till bokhandlarnas höstkatalog... så här blev den:
Miljöpartiets skrev historia när de mot alla odds och etablissemangets prognoser kom in i riksdagen 1988. Dåvarande språkröret Birger Schlaug skildrar partiets framväxt och utveckling i en både frispråkig och personlig berättelse – som också kan lära oss mycket om politikens tillstånd i dagens Sverige.
