"Grönt" på väg ut i riksdagsdebatten...

Begreppet "grönt" försvann från gårdagens partiledardebatt. Ordet användes tidigare ofta och gärna av miljöpartister för att markera att man baserade sin politik på grön ideologi. I går använde Peter Eriksson inte ordet en enda gång. (Den enda som använde begreppet var faktiskt Reinfeldt!)

Hur har då miljöpartiet lanserat ordet ”grönt” som beteckning på sin politik? Min egen sista partiledardebatt var 1999, då jag använde ordet ”grön” 9 gånger för att beteckna miljöpartiets politik. Mp samarbetade redan med sossarna och vänstern, men viljan att markera grön identitet och hemvist var stark i partiet.

Maria Wetterstrand använde i sin partiledardebatt 2005 – för att ta ett exempel - ordet ”grön” 5 gånger för att definiera partiets politik, medan Peter Eriksson året efter bara använde ordet 3 gånger. Och i gårdagens partiledardebatt valdes ordet bort helt. Självfallet är detta ett retoriskt medvetet val. Absolut inte någon slump.

Att utnyttja begreppet ”grön” innebär att man medvetet betonar att partiet står för en hel ideologi, med en rågång till de övriga ideologierna. Ideologin, värderingsgrunden, skiljer sig från de röda och blå. Partiet uppfattade det som viktigt att markera att "grönt" var något mycket mer än natur- och miljöfrågor.

Att välja bort begreppet "grön" innebär att man tonar ner ideologin och istället markerar sakfrågor, hängande mer fritt. Självfallet måste det också tolkas som ett godkännande av att partiet, i medier och debatter, slås ihop med de två gamla vänsterpartierna i ett gemensamt block. Man är nöjd över den beskrivning som medierna ger av "det nya miljöpartiet". Det som kännetecknar grön ideologi - bland annat synen på lönearbete, delaktiga ägarformer, sociala trygghetssystem, ekonomisk tillväxt och människan som varande något betydligt mer än en ekonomisk varelse - kan upplevas som provocerande. Och utgör konfliktungar i samarbete med de röda, lika väl som det förstås skulle utgöra problem för samarbete med de blå.

I gårdagens debatt var det förresten bara Fredrik Reinfeldt som tog upp begreppet ”grön skatteväxling”. Han sa: ”Det har förts en diskussion om huruvida Moderaterna och alliansregeringen är på väg att ansluta sig till grön skatteväxling. Miljöpartiet är på väg att överge den.” Peter valde att inte kommentera detta.

Miljöpartister och sossar i totalt utanförskap

Utanförskap är det politiska modeordet framför andra. Ordkombinationen vård-skola-omsorg är helt borta. Miljö är ett ord som hamnat i bakvatten, och till och med tillväxt körs över av utanförskap.

I förra veckans riksdagsdebatt, med anledning av budgetproppen, förekom ordet "utanförskap" 51 gånger. Kristdemokraten var värst, sossen och miljöpartisten använde inte ordet alls.

Stefan Atterfall (kd) - 21 gånger
Anders Borg (m) - 13 gånger
Roger Tiefensee (c) - 9 gånger
Christer Nylander (fp) - 7 gånger
Ulla Andersson (v) - 1 gång
Pär Nuder (s): -
Mikaela Valtersson (mp): -

Ordet utanförskap har tidigare varit synonymt med ensamhet och övergivenhet. Att hamna i utanförskap var detsamma som att stå utanför sociala sammanhang. För moderaterna, som lanserade begreppet i den politiska vokabulären, är det ett sätt att betona människan som en ekonomisk varelsen, den som inte är en del av det ekonomiska hjulet skall känna sig utanför, skall uppfatta sig själv som varande i utanförskap.

Detta är naturligtvis ett jävulskt sätt att reducera människan, att förminska allt det som finns utanför arbetslivet. Rent groteskt blir det när det parti som säger sig vila på kristen grund och etik anammat begreppet nästan lika mycket som moderaterna.