Visar inlägg med etikett fjäril. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett fjäril. Visa alla inlägg

måndag 30 juli 2007

Om kungar, djurgårdare och blåvingar...

Vandrar i ett hav av blåvingar. Försiktigt får vi sätta ner fötterna för att inte skada dem. Det är tusentals kring våra fötter, när vi går stigen fram genom ett landskap som förändrats genom skogsägarens vådliga framfart.

Läste i bladet häromdagen att kungen egentligen är blåvinge. Ja, djurgårdare alltså. Trots att den bernadottska släkten tydligen kollektivansluts till AIK. Har alltid ogillat kollektivanslutning - en av mina första motioner i riksdagen 1988 skrev jag tillsammans med Åsa Domeij och vi krävde att kollektivanslutning till Svenska Kyrkan, socialdemokraterna och studentkårerna skulle förbjudas. Vi fick rätt, men det tog många år...

Som republikan och djurgårdare är jag besviken över kungens utspel. Det har alltid varit en finess att ge sonen, som är AIK:are men i övrigt oerhört klok, gliringar om att kungen är klubbkompis. Det har inte varit något som uppskattats. Nu lär jag få tillbaka alla gliringar...

Några blåvingar har slagit sig ner på skärmen. Tycks vara Tosteblåvingar - ja, de är de vanligaste, så tro inte att jag är expert på fjärilar.

söndag 22 juli 2007

Om rätten att döda fjärilar

Sommarmorgon. Solvarm brygga. Dov doft av tjära. Mjukt vatten mot fötterna. Stim av småfisk. Aborre, mört.

Fiskmåsar seglar nyfiket, skriande så där lagom. Två hägrar på klippan. En lomfamilj på den spegelblanka fjärden, en liten bit bort. Gräsänder vid vasskanten. Nymalet och nyggbryggt kaffe i koppen. Nybakade scones, ungnsvärmen fortfarande kvar i brödet. Rabarbermarmelad, från försommarens skörd.

En blåvinge på ängskanten snett bakom. Sitter på ett strå, med vingarna utslagna, sträckt mot solen, som för att få morgonens sista daggdroppe att torka.

Barn som skrattar någonstans. Kanske vid grannbryggan sjuttio meter bort. Barn som ropar till någon så det hörs över hela den morgonstilla fjärden:

- Ska vi fånga fjärilar före eller efter lunch?

Jag vänder mig om och ser blåvingen. Och hör en vuxen röst ropa tillbaka:

- Före lunch.

Varför? Vad är vitsen? Kul grej?

Sedan tänker jag på Hans Karlsson. Före detta LO-pamp och arbetsmarknadsminister i sosse-regeringen. Vi pratades vid lite personligt vid något tillfälle. Han berättade att han också var naturvän.

- Jaha, sa jag lite nyfiket. Naturvän, hur då?

- Jag samlar fjärilar, sa Hans Karlsson. Jag har torkat och nålat 40 000 stycken.

- Idiot, tänkte jag, med vilken rätt då?

Jag vänder mig om och ser att blåvingen rör vingarna. Och hon lyfter i morgonsolen. Men fladdar iväg åt fel håll. Mot grannbryggan. Jag ber henne vända. Men hur snackar man med en fjäril?

Tangenterna på datorn känns plötsligt tunga. Denna söndag morgon smakar illa.