Sommarmorgon. Solvarm brygga. Dov doft av tjära. Mjukt vatten mot fötterna. Stim av småfisk. Aborre, mört.Fiskmåsar seglar nyfiket, skriande så där lagom. Två hägrar på klippan. En lomfamilj på den spegelblanka fjärden, en liten bit bort. Gräsänder vid vasskanten. Nymalet och nyggbryggt kaffe i koppen. Nybakade scones, ungnsvärmen fortfarande kvar i brödet. Rabarbermarmelad, från försommarens skörd.
En blåvinge på ängskanten snett bakom. Sitter på ett strå, med vingarna utslagna, sträckt mot solen, som för att få morgonens sista daggdroppe att torka.
Barn som skrattar någonstans. Kanske vid grannbryggan sjuttio meter bort. Barn som ropar till någon så det hörs över hela den morgonstilla fjärden:
- Ska vi fånga fjärilar före eller efter lunch?
Jag vänder mig om och ser blåvingen. Och hör en vuxen röst ropa tillbaka:
- Före lunch.
Varför? Vad är vitsen? Kul grej?
Sedan tänker jag på Hans Karlsson. Före detta LO-pamp och arbetsmarknadsminister i sosse-regeringen. Vi pratades vid lite personligt vid något tillfälle. Han berättade att han också var naturvän.
- Jaha, sa jag lite nyfiket. Naturvän, hur då?
- Jag samlar fjärilar, sa Hans Karlsson. Jag har torkat och nålat 40 000 stycken.
- Idiot, tänkte jag, med vilken rätt då?
Jag vänder mig om och ser att blåvingen rör vingarna. Och hon lyfter i morgonsolen. Men fladdar iväg åt fel håll. Mot grannbryggan. Jag ber henne vända. Men hur snackar man med en fjäril?
Tangenterna på datorn känns plötsligt tunga. Denna söndag morgon smakar illa.
!!!!
SvaraRaderaVarför har han samlat p åsig 40 000 döda fjärilar?
SvaraRaderaÄr han inte klok?
Klockrent Schlaug! Jag såg en gång en fjärilssamling och fylldes inte av beundran över den utan ngt som liknade äckel. Varför gör man så? Med stigande ålder fascineras jag mer och mer av insekter och deras värld. Alla är inte lika vackra som en blåvinge men otroligt intressanta och fulländade i sin roll i naturen. Man önskar att föräldrar köpte böcker om fjärilar istället för att fånga och döda dem.
SvaraRaderaÅ andra sidan så har sådana här samlingar varit oerhört värdefulla för de biologiska vetenskaperna. Vår kunskap om evolution och biologisk mångfald kan du tacka insektsforskare för!
SvaraRaderaÖver en miljon insektsarter är beskrivna, och det finns kanske 30 miljoner insektsarter ytterligare som återstår att beskriva! Dessvärre håller insektsnördarna på att dö ut, och om jag tex försöker få tag på någon som kan hjälpa mig att artbestämma vissa parasitoider som verkar ha en viktig funktion i ett visst ekosystem så är det inte säkert att den kompetensen finns i Sverige.
Sedan håller jag naturligtvis med om att man inte skall stampa ihjäl kryp i onödan. Deras liv har också ett egenvärde!
Det finns många udda sätt att vara naturvän på. Jag har t ex bekanta som vårdar våra vilda djur (älgar och dyligt) genom att helt frivilligt och utan betalning, vid vissa bestämda tider på året, ge sig ut i skog och mark och skjuta på dom med gevär. Har aldrig fått någon bra förklaring varför detta kallas "viltvård".
SvaraRaderaJohan! Du har rätt i att samlandet har betytt mycket för kunskaperna. Men att fånga 40 000 stycken, varav mängder av samma arter, verkar minst sagt befängt. Och Karlsson samlar ju för egen skull.
SvaraRaderaDu kan ju tipsa Hans om att han kan donera samlingen till något universitet. ;) Ju fler fjärilar av samma art desto bättre! Om det finns info om när och var fjärilarna fångats så kan man göra en utmärkt studie av tex samtida evolution av vingmönster.
SvaraRaderaMåste ju säga att jag håller med Schlaug...det är ju stor skillnad på att samla insekter för forskning jämfört med för eget nöjes skull (vilket jag antar var fallet i Hans). Håller med Sickan om vikten av att lära barn om djuren istället för att samla dem (som ju barn så gärna vill). Minns när jag själv var liten och vi barn samlade sniglar i en stor lövkorg när det regnade. Djurplågeri skulle jag säga idag! ...Hade varit bra mycket bättre om man istället låtit oss titta på sniglarna och lära oss om olika arter och deras funktion i naturen.
SvaraRaderaPrecis!
SvaraRadera