Plötsligt har teve blivit något att ta på lite mer allvar. Idén om samtalet har nått SVT. Inte debatt, där någon gör allt för att vinna och få in snabba slag. Utan samtalet.Debattprogram har jag numera slutat se eftersom det är totalt meningslöst - inte minst när programledarna inte är intresserade av frågan utan av formen, vilket de oftast är.
Kunskapskanalen visar en serie samtal om människan - en timmes långa samtal under rubriken Vad är en människa. Lysande! Råkade kolla ett samtal i serien Beckman, Ohlson & Can och insåg att SVT kanske fattat att åtskilliga av oss tröttnat på teve, vi har sett allt skit som går att se, hört allt pladder som går att höra och när vi sätter på teven är det i brist på annat... (Missförstå lagom, tack!).
Nu skulle jag önska att K G Bergström också vågade sig på en timmes långa samtal, inte bara tio minuters utfrågningar, med makthavare. Res på dig KGB! Inse att du har kompetensen för något större än snutteriet! Nog är du väl lite filosof bakom den buttra masken? Ett samtal där ingen behöver vinna, utan där tankarna får fullföljas och utvecklas.
Under mina tjugo år i den politiska svängen hände det inte en enda gång att något enda etermedia bjöd in till ett enda samtal. Det var debatter, utfrågningar och nyhetsinslag - allt där det gällde att att förenkla för att vinna, inte att föra ett samtal. Så in i h-e uselt! Inte undra på att politiken blir fördummad. Formen dödar den. På något sätt utgår man från att vi alla är barn, oförmögna att sitta stilla och lyssna på ett vettigt samtal.
Tjugo procent av vår energi går åt till att underhålla hjärnan, när man ser upplägget på debattprogram undrar man allt som oftast om programmakarna fattat det... Hallå! Behandlar ni inte vuxna som vuxna så förblir de barn!
För övrigt hände det bara en enda gång att en journalist från SVT eller SR var med på ett helt vanligt offentligt möte med publik - ändå kunde journalisterna och expertkommentatorerna lägga sina omdömen om vad jag talade om i valrörelser.
