Jag sitter på motionscykeln. Morgonsolen lyser in genom fönstren och nere i dalen håller isen på att gå upp.Pulsen ligger stadigt på 128 slag i minuten. Framför mig står en teve på. Det är morgonsoffa i SVT.
Jag ser och hör Veronica Palm, utmanare till ordförande i sossarnas kvinnoförbund. Och plötsligt springer pulsen upp till drygt 135.
Nu ska ni inte missförstå. Det är hennes ord som får pulsen att slå i stackato. Hon pratar om dagens opinionssladder från DN som meddelar att bara drygt hälften av sosseväljarna känner förtroende för Mona Sahlin. Skälet anses vara alla affärer, ni vet alla kreditkorts- och parkeringsproblem.
Veronica tycker att det är orättvist, för det var ju "bara småsaker" jämfört med andra. Och det kan jag hålla med om, dessutom har Sahlin bett om förlåtelse. Problemet är ett annat.
Efter det att det blivit offentligt att hon 32 gånger hamnat hos kronofogdemyndigheten för obetalda parkeringsböter på drygt 34000 kronor sa hon:
”Det här handlar inte om statens pengar, det handlar inte om hur jag har skött statens kort, det handlar inte om hur jag som minister har fattat beslut, utan det handlar om att jag parkerat fel, fått böter och betalar dessa böter med egna beskattade medel, ibland för sent.”
Jag fick spader när jag hörde det första gången. Och nu skenade pulsen. Mona Sahlin uttalade sig som vilken knös som helst. Hon anser sig ha rätt att bryta mot regler bara hon pröjsar för det. Så som överklassen alltid sett på saker och ting.
I övrigt tror jag Veronica Palm skulle bli en bra ordförande i kvinnoförbundet. Hon ställde nämligen inte upp när Nalin Pekgul övergav kravet på sänkt arbetstid. Respekt!
