Moderna myter 6: Sådana är vi av naturen...

Det hävdas att vi konsumerar allt mer därför att vi är sådana av naturen. Att vi ständigt vill få det bättre. Och att vi får det bättre genom att arbeta mer - för att konsumera mer, i snabbare takt och med kortare livslängder.

Det är en myt att detta skulle bero på vår natur. Hade det varit så hade det inte krävts 55 miljarder kronor per år för att få oss att förstå att vi skall konsumera så mycket som vi gör, och på det sätt som vi gör.

Det militära försvaret kostar cirka 40 miljarder kronor per år. Försvaret av konsumtionssamhället kostar 55 miljarder kronor per år. Det är den summa som årligen läggs ner på reklam.

Varje enskilt reklaminslag på temat KÖP är harmlöst. När vi översvämmas av köpbudskap blir det livsstilspropaganda. Propagandan går ut på att vi skall känna oss missnöjda med det vi har, känna oss töntiga om vi inte följer de allt snabbare modesvängningarna, känna oss utanför om vi inte skaffar oss glasögon och klockor för varje tillfälle, ska få våra ungar att känna stress för att konsumera "rätt"...

Man kittlar våra osäkra sidor, våra räddhågsna sidor, de där sidorna som tror att vi måste gömma oss bakom attribut. Ju svagare man är, ju lättare faller man dit. Ju osäkrare man är, ju lättare låter man sig påverkas. Uppriktigt sagt: är det inte töntigt att byta glasögonbågar bara därför att någon kommit på att det nu skall vara tjocka skalmar igen?

Det handlar om maktutövning. Man brukar säga att det finns tre slag av maktutövning. Den tvingande, den belönande och den betingande. Den betingande skapar normer i samhället. De normer man nu skapar i samhället är köpandets och ägandets normer.

Självfallet kommer vi att tröttna på tillväxt- och konsumtionssamhällets liv så småningom. Allt fler kommer att vilja leva andra liv. Kanske är de sista som vaknar våra politiska partier. Eller?

Moderna myter 5: Vi är så olika...

Socialdemokraterna och Moderaterna leder varsitt block.

Deras mål är detsamma. Ökad tillväxt, ökad konsumtion, mer arbete. De tror att det är välfärd, välstånd och utveckling.

De färdas på samma väg, åt samma håll, men i varsin fil.

I vänsterfilen menar man tillväxten kan upprätthållas bäst genom allas rätt till heltid samt hyggliga trygghetssystem.

I högerfilen menar man att tillväxten upprätthålls bäst genom privatiseringar och ökande skillnader mellan de som arbetar och de som inte arbetar.

Men målet är detsamma. Evig ekonomisk tillväxt, mer arbete och ökande globala flöden av varor. Ekonomiska teorier går före ekologiska realiteter för båda ekipagen. Reduktion av människan till en simpel ekonomisk varelse, var uppdrag är att producera och konsumera, utgör deras reella politiska världsbild. För att dölja den likhet som präglar de båda ekipagens syn på vad som är utveckling försöker man göra varandra till motpoler. Men man är bara symboliska motpoler på samma utvecklingsväg.

När Mona Sahlin igår presenterade sina vallok, lyckades ett av valloken i sin tur presentera att man vill göra upp med Moderaterna om Sverigedemokraterna blir tunga på vågen i Stockholm. För egentligen är man ju överens om så mycket, inte minst satsningen på Förbifart Stockholm - vilket är symbolen för just den världsbild som de båda ekipagen står för.

Skulle Sd bli tungan på vågen slipper Socialdemokraterna samarbeta med De gröna som motsätter sig dessa enorma investeringar i vägbyggen, motiverade i tillväxtens namn. Det finns säkert massor med socialdemokratiska väljare, och åtskilliga förtroendevalda, som nu hoppas på framgång för Sd. Då får man göra det som är det mest naturliga i svensk politik: låta de två ekipagen bli ett.

Moderna myter 4: Vi är på väg in i det miljögoda tjänstesamhället...

Det sägs att vi är på väg in i tjänstesamhället, och därmed bort från sådant som skadar miljö och livsförutsättningar.

Men det är en myt, om vi utgår från hur vi de facto konsumerar. Och det är konsumtionen som intressant, eftersom det är den som avgör hur stora ekologiska fotavtryck vi som individer gör.

De kommande åren väntas hushållens konsumtion öka snabbt - närmare 2o procent de närmaste 5 åren. Den största delen av ökningen består av konsumtion av varor - inte tjänster.

Mängden tjänster ökar visserligen, men konsumtionen av saker ökar än mer. Saker blir nämligen inom många områden billigare, sådant som tidigare uppfattades som en personlig investering uppfattas idag som konsumtionsvara. Många av de tjänster som utförs är dessutom till för att öka konsumtionen av mängder saker. Lägg till det att en stor del av de tjänster vi köper har med allt längre resande att göra, att en stor del av den forskning som görs går ut på att öka tillväxten som i sig leder till ökad konsumtion av... saker.

Skalar vi bort myterna från den politisk debatten så blir det än tydligare att vi med det snaraste bör ställa oss frågan: Vad gör vi nu? Hur tar vi stegen bort från Tillväxt- och konsumtionssamhället till ett hållbart Utvecklingssamhälle? Hur får vi välfärd utan tillväxt? Vad är välfärd?

Ekonomistyrningsverket här.

Moderna myter 2: Vi måste ha tillväxt för att klara offentlig sektor

Kakan måste växa så vi har råd med skola, barnomsorg och sjukvård. Så brukar det heta. Jag har hört det från Vänsterpartiet. Jag har hört det från Kristdemokraterna. Ja, från alla partier. Och från åtskilliga ledarsidor.

Men så enkelt är det inte. Det är nämligen så att löner i den offentliga sektorn måste följa lönerna utanför den offentliga sektorn. Det vill säga ökar lönerna och konsumtionsutrymmet inom den privata sektorn som del av den ekonomiska tillväxten så ökar det ungefär lika mycket i den offentliga sektorn.

Det är detta som inryms i begreppet tjänstedilemma.

Vi får således inte fler lärare, fler sjuksköterskor och fler barnskötare bara för att vi har ekonomisk tillväxt. När politiker av olika färger hävdar att vi behöver ekonomisk tillväxt för att ha råd med skola, vård och omsorg är det alltså snarare en beskrivning av en myt än en beskrivning av verkligheten. Tyvärr luras inte alla medvetet, man tror faktiskt på myten därför att den upprepats i årtionden.

Omfattningen på de satsningar vi gör på skolan, vården och omsorgen hänger således främst ihop med hur stor del av ekonomin vi använder för just dessa ändamål. Inte av hur stor ekonomin blir på grund av ekonomisk tillväxt.

Moderna myter 1: Det blir arbetskraftbrist...

Det är häpnadsväckande hur myter styr den politiska debatten. Myten som nu dominerar är att stora pensionsavgångar hos det så kallade köttberget (40-talister) skall leda till arbetskraftbrist - inte minst inom kommuner och landsting.

Men faktum är att arbetslösheten till hösten beräknas vara uppe i 10 procent, trots att ungefär hälften av 40-talisterna redan upnått pensionsålder. Det sistnämnda - att hälften redan uppnått pensionsålder - överraskade(!!) en väl insatt erfaren politiker i ett samtal nu på morgonen.

Lägg till det att varje miljard som investeras i näringslivet har ett enda syfte: att rationalisera bort arbetskraft. Denna rationalisering sker även inom tjänstesektorn, där vi i egenskap av kunder gör alltmer själva.

Och ytterligare: många som uppnått pensionsålder vill jobba vidare - kanske på halvtid eller kvartstid för att få ut livskvalitet såväl genom ökad fri tid som en fot kvar i sitt yrke.

De som hävdar att stora investeringar i omställning till ett miljöanpassat samhälle - järnvägsinvesteringar, miljöbilar, vindkraft etc - brukar hävda att detta skall ge tillskott av arbetskraft. En del miljöpartister, som anpassat sig till Sahlins absoluta nej till sänkt arbetstid, brukar hävda något sådant.

Men de miljörelaterade jobben man talar om skall ju ersätta andra jobb - vi ska ju inte både bygga miljöbilar och gamla bensinbilar, inte bygga järnvägar och motorvägstunnlar, inte bygga vindkraft och sysselsätta oss med hantering av fossila bränslen. Det är ju lika dumt som att påstå att vi skulle fått mer jobb genom att både tillverka CD-plattor och vinylplattor, både platt-teve och tjockteve, både tangentbort för datorer och skrivmaksiner, både moderna eltåg och ånglok.

Det finns bara ett rimligt sätt att hantera arbetsmarknaden om man vill uppnå någon sorts solidarisk fördelning av jobben: Sänk normalarbetstiden från 40 timmar till i första hand 35 timmar, på väg mot 30 timmar. Därmed ändrar man normen.

Många kommer säkert att vilja jobba mer, precis som man jobbar mer än heltid idag. Andra kommer att jobba mindre än den nya heltiden. Men normen förändas, vi kommer att dela bättre på jobben och livsutrymmet för fri tid, kultur och social närvaro kan öka.