Hägglund, stå på dig!

Kristdemokraterna skall tvingas att acceptera könsneutrala äktenskap, hävdas i debatten. Varför i all sin dar skulle man behöva acceptera det?

Idén att en regering måste hålla ihop i frågor av denna art är i sig löjlig. Påståendet att regeringen skulle "tappa i auktoritet" om några statsråd reserverar sig är ännu löjligare.

Jag delar inte kristdemokraterns uppfattning i frågan, men jag respekterar deras rätt att tycka som de gör.

Vi har idag, och kommer också i framtiden att få, koalitionsregeringar. Då måste det finnas ventiler för statsråd att reservera sig. Annat var det när sossarna kunde regera med hjälp av sin lilla svans (v) under alla år. Finns inte ventiler för statsråd att reservera sig kommer vi allt snabbare att driva mot ett tvåpartisystem.

Skulle inte Reinfeldt acceptera reservationer från de tre kristdemokratiska statsråden så borde de lämna regeringen. Vore Reinfeldt lite smidig så hade han låtit bli att lägga någon proposition, och istället öppnat för c, fp och m att rösta för den motion från oppositionen som ligger på riksdagens bord. Det är inte att förlora prestige, det är vinna respekt. Och ingen jäkel kommer att bry sig om att Mona Sahlin och Co kommer att tala om en "regeringsmakt i förfall" på grund av detta.

I sak vore det bättre att staten sköter det juridiska förhållandet mellan de som avser att leva ihop, sedan kan de som så vill gå till kyrkor eller samfund för att ingå något sorts religiöst äktenskap bäst de vill. Fördelen med det är dessutom att vi slipper en massa hyckleri, det vill säga att människor som inte är ett dugg religiösa ingår äktenskap i kyrkan och har mage att lova något inför en gud de inte tror på. Även kristna Dagen tycks vara inne på denna åtskillnad mellan stat och kyrka.

En Aktionskommitté låter i ett uttalande meddela att Reinfeldt, genom att inte lyssna på kd, hotar samhälles utveckling och fortlevnad. Milde Moses! Trots detta, och trots att jag inte delar Hägglunds åsikter, anser jag att han skall stå på sig. Regeringen behöver inte lägga någon proposition. Det finns en gräns när man böjer ryggen så mycket att den går av. Åtminstone om man har någon ryggrad. Låt riksdagen rösta om oppositionens motion. Eftersom sex partier i sak stöder den så lär den gå igenom. Och kristdemokraterna kan, utan att kröka rygg, bli överkörda.

Under har skett

Kristdemokraterna har upptäckt klimatfrågan. På DN-debatt kryper man till korset. Erkänner att ökad skatt på bensin är nödvändigt. Det är fantastiskt. Man har blivit upplyst. Som om en exorcist varit framme och drivit ut det onda.

Men det tog tunga 5061 tecken i debattinlägget innan Göran Hägglund krystade fram, de numera bevingade kd-orden, "höjningar av skatten på bensin och diesel krävs". Orden "grön skatteväxling" kan han däremot inte ta i sin mun än så länge. Men det kommer, det också.

Världen är emellertid inte rättvis för den syndare som vaknar upp sent. För samtidigt som Göran Hägglund i sin artikel skriver att "produktionskapaciteten" för alternativa drivmedel ökar ständigt" så kommer Kungliga Vetenskapsakademin med sin senaste rapport. Där står skrivet att "en global efterfrågedriven framväxt av biobränslen kan leda till ytterligare homogenisering av ekosystem och landskap med omfattande sidoeffekter även på sötvatten, kust och hav."

Man skulle kunna tro att Göran skulle reagera lite extra vid det där ordet "homogenisering" för det kan ju inte vara något han uppskattar.

Men tänk att det skall vara så svårt för det parti som säger sig stå på kristen grund att inte orka med att säga: det krävs en ny livsstil, vi måste värdera livet efter andra måttstockar än masskonsumtion. Det parti som borde ha lättast att säga detta förmår inte. Det kanske krävs att Göran kommer ut som utshoppad...

Bilden föreställer Max von Sydow i Exorcisten, huset i bakgrunden är således inte kristdemokraternas kansli.

Göran Hägglund - Sveriges svar på Soprano?

Kristdemokraternas riksting inleds idag. Och det kommer till stor del att handla om huruvida partiet, enligt många kristdemokraters egen definition, skall tillåta mord eller inte.

Abortfrågan således. Frågan som partiledningen vill undvika att debattera. Av förståeliga skäl. Partiet är djupt splittrat. Det finns ledande kristdemokrater som anser att människan existerar i samma ögonblick som spermien möter ägget. Trots detta diskuteras huruvida man skall tillåta abort i artonde veckan, som idag, eller om man skall dra ner gränsen till tolfte veckan, som förekommer i en del andra länder.

Men om man nu anser att människan kommer till vid befruktningen, hur kan man då acceptera abort ens i tolfte veckan? Det är ju i så fall, per definition, mord. Kristdemokraterna är det enda parti som, i enlighet med en utbredd definition i det egna partiet, förespråkar mord. I sitt partiprogram skriver man till råga på allt: "Människovärdet är lika absolut och okränkbart även när döden närmar sig". Vad i alla sin dar innebär detta när man är villig att lagstifta, enligt egen definition, om mord på små människor?

Jag tror att kd:s partiledning gör ett grovt misstag när de med hull hår försvarar nuvarande abortlagstiftning. Det finns ingen anledning för partierna att sudda ut kontroversiella åsiktsskillnader. Det är bättre att stå för dem - och sedan erkänna att man, som en följd av den parlamentariska demokratin, tvingas kompromissa i samarbete med andra. Svårare än så är det inte.

De grönas partiledning gjorde samma manöver som kristdemokraternas ledning gör: då gällde det inte abortfrågan utan frågan om svensk medverkan i EU:s stridsgrupper. Man valde att aktivt och offensivt försvara denna militarisering av EU, istället för att stå fast vid sitt motstånd men hävda att man valde att göra en kompromiss i försvarspolitiken. Det är inte fel att erkänna att man i samarbete med andra måste acceptera sådant man ogillar. Sedan må man vara noga med vilka gränser man överskrider. Särarter är värda att bevara, när de är uttryck för ett ideologiskt ställningstagande.

Abortfrågan då? Nuvarande lagstiftning är inte problemfri eftersom gränsen för när man kan rädda ett foster tangerar abortgränsen. Ju mer avancerad teknik som utarbetas för att rädda foster på ännu tidigare stadie, ju större blir dilemmet. Men att både vara övertygad om att människan skapas i befruktningsögonblicket och sedan diskutera huruvida abort, som man uppfattar som mord, skall tillåtas i 12 eller 18 veckor det får mig att tänka på de mer befängda samtalen i kretsen kring Sopranos.

För att inte detta inlägg skall missuppfattas ska jag betona att jag anser att nuvarande lagstiftning är den minst dåliga avvägningen. Bilden är från Lennart Nilssons Ett barn blir till - fostret är fjorton veckor.