Behovet av auktoriteter...

Göran Skytte - ni vet mannen som vandrat den långa vägen från Maos Lilla Röda till Bibeln - berättar idag hur han i ett "renoverat men mögligt stalinistiskt tempel i en landsortshåla" i Rumänien träffar en liten man som gått samma väg som han själv gjort: från kommunismen till kristendomen.

Göran Skytte är, så tycks det mig, exempel på en av alla dessa människor som behöver auktoriteter för att finna mening i tillvaron, de behöver någon som sorterar upp livets åt dem. Förr Maos Lilla Röda, nu Den Heliga Skrift. De söker någon eller något som uppfyller dem.

Fostrade i kommunismens reellt auktoritära samhällen är det nu många i de gamla öststaterna som kastar sig över en annan auktoritet, rädda för att tänka själva, ovana att få tänka själva.

Jag har respekt för dem som kommit fram till sin tro genom personlig upplevelse eller rent av genom någon sorts intellektuell analys. Jag har respekt också för dem som söker sig till en tro för att undkomma sin dödsångest eller uthärda smärtfyllda känslor av saknad.

Men jag är rädd att för många - inte minst gamla kommunister - är tron på t ex Jesus bara en ersättning för en redan fallen auktoritet. Rädslan att tänka själva, leder till behov av auktoriteter. Att dessa auktoriteter allför ofta, direkt eller indirekt, visat sig bli upphov till död, lidande, krig, terrorism och enfaldighet är bara att konstatera. Det gäller även Göran Skyttes auktoriteter - Mao såväl som Gud.

När jag följt Göran Skytte - som jag lite tarvligt hävdat tillhör den kristna rödvinshögern - så upplever jag en man med stora behov av auktoriteter

Göran Skytte skriver i sin kolumn: "Ledarna befallde att folket skulle hylla dem genom att i oändliga parader bära deras porträtt. De lät framställa sig som oövervinnerliga gudar." Idag syftar han på kommunistiska ledare.

Det finns bara en sak som är rimlig: Tänk själv! Det utesluter säkert inte en tro, men det utesluter snuttefiltar i form av auktoriteter. Det finns ingenting så farligt som en okritisk tro på auktoriteter.

Jag behöver väl inte på denna blogg påpeka att Elin Wägners kärnbudskap var just "Tänk själv!" Inte "tro på mig".

I vår samtidshistoria är det väl Ingvar Carlsson som mest bordust spelat på auktoritetstron när han i den avslutande debatten i folkomröstningen om EU, valde att titta rakt in i kameran och säga: "Lita på mig". Argumenten hade börjat tryta. Gråssossar, vana att se upp till sin Ledare, böjde sig.

Göran Skytte - den kristna rödvinshögern....

Uttalat kristna, närmast missionerande kristna, bangar inte för det där med dödsstraff. Jag tycker att det är oherhört obehagligt.

Nu senast är det Göran Skytte som i en kolumn i SvD berättar att han a) går i kyrkan flera gånger i veckan, b) inte är helt emot dödsstraff och som bonus c) har en ganska tolerant inställning till prostitution.

Ingenting förvånar mig när det gäller Skytte. Känner honom inte, har träffat honom några gånger, läser mycket gärna hans kolumn, delar nästan aldrig hans uppfattning. Tror att begreppet kristen rödvinshöger är en hygglig beteckning om jag skulle placera honom i ett fack.

Jag tror inte att företrädare för kristna kyrkor och samfund i Sverige kommer att reagera på Skyttes acceptans av dödsstraff. Kanske flyger man i taket när det gäller hans toleranta inställning till prostitution, men dödsstraff...Nej, förmodligen tiger man. Det brukar man göra. Fegt, ynkligt och ett effektivt sätt att hålla nyfikna agnostiker eller löst troende ateister på avstånd.

Jag har tidigare försökt få företrädare för olika kristna inrikningar att ta avstånd från dödsstraff, men antingen tiger man helt, eller också duckar man - efter 2000 års erfarenhet av kristendom! - genom att inte med klarhet slå fast vad kristendom innebär när det gäller rätten att döda.

Budet "Du skall icke döda", tolkas ofta som "Du skall icke mörda", och det är skillnad på att döda och mörda. Dödsstraff innebär, enligt denna logik, inte mord. Utan bara att döda.

Jag har ältat detta tidigare på bloggen. Då gällde det C.S.Lewis - författare till Narniaböckerna och en ofta citerad man i kristna sammanhang. Han pläderar hett för dödsstraff - bland annat i böcker som ges ut av kristet förlag, sponsrat av såväl frikykror som av organisationer närstående Svenska Kyrkan. Jag har påpekat att när sverigedemokrater öppnat upp för dödsstraff så har de varit ganska försiktiga jämfört med generalsekreteraren för Svenska Evangeliska Alliansen - där bland annat kristna friskolor, Livets ord och pingstförsamlingar samverkar - anser samma sak.

Denne (Stefan Gustavsson) säger i en intervju i Dagen att han inte ser några "teologiska eller moraliska hinder för dödsstraff". Några högljudda offentliga reaktioner från samfunden har jag inte hört så mycket av. Här gäller det att tiga. Att på 2000 år inte klara ut hur man ser på något så enkelt som huruvida dödsstraff är i enlighet med sin religion känns inte bara märkligt - utan skrämmande.

Hellre Göran Skytte än Henrik Brors...

Jag slutade prenumerera på DN för en del år sedan. Orsaken till detta var att man plötsligt upphöjde sin egen politiska krönikör Henrik Brors analyser till huvudnyhet på löpsedlar. När Brors en gång fick hela löpet - i krigsrubriker - för en personlig och oförskämd kommentar om Göran Persson blev måttet rågat. Trots att jag inte tillhörde Perssons beundrarskara. Skrev i en dagboksnotering: "Någon jävla ordning borde det vara också på Sveriges största morgontidning - vi lever trots allt inte i en Pravdakultur."

På Svenska Dagbladet hittar man åsiktsmaskinerna på ledarsidan. Favoritfienderna är Marie Abrahamsson och krönikören Göran Skytte, den gamle Holabandola-medlemmen som gått sta och blivit såväl urkonservativ som kristen på gamla dar (det behöver inte alls vara samma sak, har jag förstått).

Skytte målar med motorsåg. Inga större finesser, det skvätter friskt, raka puckar och jag hör alltid, av någon fullständigt irrationell anledning, en lätt förvrängd textrad av Lil Lindfors i mitt huvud när jag läser hans kolumner: "Och han ljuger ibland, och han dricker ibland, men det struntar jag i, för jag vet ju vad den karln står".

Nåja, i dagens kolumn frågar sig Skytte om svenskarna blivit galna. Han påpekar, helt riktigt, att Sverige badar i pengar, företagen går urstarkt, hushåll blir rikare etc - men att ändå opinionskurvorna för regeringen pekar nedåt. Och Skytte, stackars pojk, förstår inte varför. Han skriver: "Svenskarna borde göra vågen, men en förkrossande majoritet väljer att i stället sympatisera med den rödgröna röra som kokade ihop det tidigare eländet".

Kanske skulle han förstå bättre om han frågade sig varför Sverige gick bättre än nästan alla andra länder under den där "rödgröna röran". Kanske skulle han förstå bättre om han tog till sig att det överdrivna ekonomiska överskott som skapades under den förkastliga "rödgröna rörans" regim är förutsättning för att den nuvarande regeringen kan dela ut skattesänkningar etc. Kanske skulle han förstå bättre om han likt de flesta andra begripit att sysselsättning inte är något som skapas i stunden, utan något som växer fram genom beslut, eller ickebeslut, långt tidigare...

Ett skäl till opinionsraset för Alliansen lär vara att de flesta av oss känner människor som lever på skuggsidan - genom arbetslöshet eller genom sjukdom - och som de facto fått det sämre än tidigare. Många av oss ser med oro hur klassklyftan bland barn växer - många som nu efter sommarlovet kommer till skolan med bärbara datorer värda långt över 15.000 kronor "för sitt skolarbete" medan andra får nöja sig med ett pennskrin köpt på Claes Olsson. Många av oss ser med oro på vad dessa ökande klyftor kan skapa för samhälle. Historien borde ha lärt oss att ett demokratiskt samhälle som värnar rimlig jämlikhet har sina klara fördelar.

Rent komisk blir Göran Skytte när han hävdar att den gamla majoriteten stod för tillbakablickande och bevarande. Så märkligt: brukar inte folk av Skyttes kaliber kasta sig över alla de förändringar och tekniklyft som De gröna förordat ända sedan bildandet? Är det inte Skytte och hans vänner som ironiserat över den fordonsteknik och energiteknik som De gröna förordat i tjugo år och som nu äntligen ser ut att få fotfäste hos allt fler? Är det inte Skytte och hans räddhågsna åsiktsfränder som motsatt sig en verklig marknadsekonomi där förorenarna betalar det man ställer till - istället har Skytte och hans vänner förordat privatisering av vinster och socialisering av kostnader. Vilket är oerhört ineffektivt om man vill se en dymanisk teknikutveckling.

Och mest komiskt av allt: Jag tror att broder Skytte bör fundera en stund över det faktum att den rödgröna röra han ogillar faktiskt drev fram den friskolereform som ökat antalet friskolor till en nivå som den borgerliga regeringen nu vill stävja... (Vilket jag personligen känner viss sympati för, skall erkännas...). Och kanske bör han också fundera över hur man förmår bryta de normer som skapat ett samhälle med vulgär (reklam- och propagandadriven) materiell överkonsumtion i de redan rika länderna. Det kanske vare sig är Alliansen eller den traditionella vänstern som förmår detta...

Göran Skytte! Du skriver i din kolumn: "Vi svenskar är politiskt lättlurade och utan minne". Göran! På sig själv, känner man andra!