Min gamle trätobroder Thomas

Året var 2010

Och nu.

Thomas Idergard. Vi satt många år tillsammans i SVT:s Nyhetspanel som ingick på fredagar i Gomorron Sverige. Det var roligt. Thomas var smått galen, tyckte jag. Men trevlig. Ofta nya kläder, svepande uttalande om att miljö och klimat inte var så viktigt, flyg och far så mycket du vill, kör hårt. Han var moderat, före detta ordförande i ungdomsförbundet. 

Vi satt ofta kvar, tillsammans med den tredje panelisten, Ursual Berge och pratade efter tevesändningen. Han var högerytter, hon var vänsterinner.

Vi pratade om politik, krig och fred och... allt mer om religion. Thomas är nu präst i katolska kyrkan. Jag läser ibland de predikningar han lägger ut på social medier - jag tycker mig inse att han gått från ytterlighet till ytterlighet. Hans predikningar är teoretiska och ibland obegriplig för mig - Thomas som knappast var auktoritetstroende tycks nu så troende på hur kyrkan tolkar orden i Bibeln så det känns helt obegripligt för en sån icke-troende som mig. 

Han ogillar att Svenska Kyrkan "är politisk", betonar att Bibeln inte är ett partiprogram och att det inte är givet att skriften menar att vi ska ha det, som i debatten, kallas generös flyktingmottagning. Det är så jag tolkar min gamle trätobroder. Han deltar i poddar som jag undrar om i vart fall förre påven (Franciskus) uppskattat. 

Jag har alltid varit intresserad av religion, hade högsta betyg i det ämnet då jag gick ut gymnasiet. Med stora undrande ögon studerade jag mer än vad läraren krävde och blev allt mer förvånad över hur människor kan tro på en det ena än det andra. Och hur man kan ägna petimätertolkningar av skrifter som vore det någon guds ord. Är lika förvånad idag. 

Min uppfattning är att religioner skapar mer elände än reda som verktyg för makthavare av alla de sorter. Och nog ryms hyckleri i alltihopa, och rädsla, och maktbegär, och dumhet, och vansinne, och idéer som leder till ett rent helvete på jorden.

De som fällde atombomberna fick kyrkans välsignelse innan flygningen.