Det är inte varje dag, vecka eller ens år jag citerar Hanna Kjöller som skriver i DN som kolumnist. Nu är det dags...
"För ett par veckor tyckte jag mig höra ett radioinslag där sverigedemokraten Jessica Stegrud lanserade en idé om att minska personalstyrkan inom vård, skola, omsorg och bibliotek med sisådär tio procent. Sa hon verkligen det? Ett par dagar senare försöker jag utan framgång att leta mig tillbaka till inslaget. Så jag skriver till SD:s presstjänst för att fråga om jag verkligen hörde rätt. Och får bekräftat, att jo, det gjorde jag.
Det är naturligtvis inte som en neddragning förslaget presenteras. Utan som ”ett slöjförbud (även hijab) för anställda inom all offentlig (skattefinansierad) verksamhet”, som det står i svaret från SD. Inom den högspecialiserade sjukhusvården arbetar jag med flera av de kvinnor som enligt SD inte bör vara där. De hittas bland städare, undersköterskor, sjuksköterskor och läkare. Säkert också bland anställda på lönekontor, it-support, HR, ekonomiavdelning och alla andra verksamheter som jag inte kommer i kontakt med mer än telefonledes. Men även där är alltså sjalen, enligt SD, så störande att de inte kan vara anställda. Eller i alla fall bli anställda
För svaret från SD är kort och rymmer inget svar om huruvida förbudet bara skulle gälla vid nyanställningar eller om även redan anställda skulle rensas bort. Inte heller finns någon beräkning av vad det i så fall skulle kosta i utköp, eftersom val av huvudbonad inte utgör skäl för uppsägning. Jag saknar även analysen av hur många nuvarande och blivande anställda som man bedömer att regioner och kommuner kommer att förlora, alternativt inte kommer att kunna rekrytera.
Låt mig påminna om att vi alltså inte pratar om niqab eller burka, heltäckande plagg där man inte ser ansiktet, och som på sjukhus skulle vara en omöjlig klädsel såväl ur ett hygienperspektiv som den begränsning till kontakt som ett täckt ansikte innebär. Religiös klädsel, rånarluva eller mc-hjälm spelar ingen roll. I skolan, liksom på bibliotek och inom vård och omsorg, finns ett osvikligt värde av att se människors ansikten.
Den diskussion om långärmat inom vården som blossade upp för något decennium sedan är numera stendöd. Eftersom man måste kunna tvätta och sprita sina händer långt upp på armarna, och undvika att flytta över bakterier från en patient till en annan vid omvårdnad, är det en icke-fråga. Alla jobbar i kortärmat. Även läkarna som tidigare utmärkte sig genom sina vita, långärmade rockar.
En kirurgbekant berättade att de hårt knutna hijaberna, där allt hår samlats innanför sjalen, vållade debatt när de först dök upp på sjukhuset. Ohygieniskt, var beskedet, ända tills man kom på att även infödda lintottar tvingades packa in håret på operationssalarna. Och om det gjordes av hygienskäl, hur kunde det då vara ohygieniskt om samma sak gjordes av religiösa eller kulturella skäl. Så man fick backa.
En välvillig tolkning av SD:s förbudsidé skulle kunna vara att man värnar kvinnornas självständighet. Att man ser hijaben som ett uttryck för ett patriarkalt förtryck och att man vill hjälpa till att ”frigöra” kvinnorna. Då kan de inte ha träffat så värst många av de stolta, starka, självständiga och högutbildade kvinnor som jag jobbar med.
Dessutom framstår det som tämligen magstarkt att det parti som har lägst andel högutbildade, både bland riksdagsledamöter och väljare, ska förklara för kvinnor som tragglat sig igenom en av Sveriges mest prestigefyllda utbildningar att de trots sina många utbildningsår inte begriper sitt eget bästa.
Och hur ska man förresten göra med intagningen till läkarprogrammet och utbildningar till psykolog, fysioterapeut, dietist, kurator, ekonom, jurist, civilingenjör, HR och tja, alla andra utbildningar som kan ligga till grund för en tjänst inom offentlig sektor? Ska man förbjuda sjaletten redan där? Om inte, hur smart är det att lägga ett par miljoner av skattebetalarnas pengar på att utbilda en läkare för att sedan förvägra samma skattebetalare att skörda frukterna av sin investering?
Bland läkare med specialistkompetens är 37 procent födda utanför Sverige. På tandläkarprogrammet uppgår andelen med utländsk bakgrund till 57 procent. Alla är förvisso inte kvinnor, och alla bär inte sjal. Men tillräckligt många för att definiera SD:s idé om ett slöjförbud som ett samhällsekonomiskt självskadebeteende.
Kanske tänker SD att ett förbud leder till att anställda bara säger okej och tar av sjaletten. Dream on, säger jag. Förbud mot nagellack, smycken, armbandsur och långärmat köper vi alla eftersom det kan motiveras ur ett verksamhetsperspektiv. Men ett emotionellt grundat förbud mot hijab signalerar krav på underkastelse.
Lika lite som andra anställda skulle svälja ett krav på att jobba topless, tror jag att mina hårdöljande kollegor skulle acceptera att ta av sig något på befallning. Snarare skulle de leta efter nya jobb hos privata arbetsgivare som kan tänkas lägga större vikt vid vad en sökande har i huvudet – än på huvudet.
Så grattis digitala vårdgivare i guldgrävarbranschen! Ni som snarare än att hjälpa sjuka, kapitaliserar på människors hälsoångest och obehagsintolerans. Ni som sannolikt genererar mer ohälsa än hälsa genom att medikalisera skavanker, skörhet och övergående infektioner. Ni som hellre strävar mot maximal kundtillfredsställelse än värnar och högtidlighåller principen om vård efter behov. Ni som gräver stora hål i regionernas sjukvårdsbudgetar genom kryphålskreativa affärsupplägg som tvingar regionerna att betala för överflödsvård av unga storstadsbor.
Om sverigedemokrater får som de vill, kan både ni och era aktieägare glädjas åt hur många medarbetare ni kan rekrytera ur den personalpool där det framöver kommer att simma massvis av superspecialister för er att bara håva in. Alltmedan sjukhusen dräneras på kompetenta medarbetare."
