Med ena handen skickar Sverige och EU vapen så att Ukraina kan försvara sig mot de angrepp som vi finansierar genom att köpa fossila bränslen och konstgödsel av Ryssland.
Ska vi kalla det hyckleri? Eller nöja oss med att kalla det politik?
Tänk på den frågan när du ser försvarsminister Pål Jonsson, statsminister Kristersson och alla kristdemokrater som så ivrigt talar om krig och kärnvapen.
ENERGI
EU köper fossila bränslen av Ryssland för större summa än man ger i bidrag till Ukrainas militär. Vilket Donald Trump gjorde ett nummer av under tevegrälet med Zelenskyi. Vilket var så pinsamt att vare sig SVT eller några andra citerade den biten.
Förresten nämnde Daniel Helldén samma sak när kriget debatterades i Agenda. Programledaren gick fort vidare. För säkerhets skull.
Precis som en annan programledare i samma kanal snabbt gick vidare då Svenska Freds i ett tidigare debattprogram påtalade det orimliga i att rysk olja fortfarande anlände till hamnen i Nynäshamn. Regeringens företrädare räddades av programledaren.
Lantbruksorganisationer protesterar vilt när tanken att ens införa tull på rysk konstgödsel diskuteras. Mer trovärdiga än så är vi inte i vare sig Sverige eller övriga EU.
Istället borde vi väl kräva handelsstopp rakt av, inse att matpriserna då ökar och balansera detta med en rättfärdig fördelningspolitik. Svårt? Tydligen, i vart fall så länge man hycklar.
SÅ TRÖTT
Jag är så oändligt trött på att se Pål Jonsson och de andra prata i teve, radio och i allehanda intervjuer. Och så oändligt besviken på hur medierna fått för sig att kritiska frågor inte skall ställas.
Istället fungerar inte minst SVT som om de vore informationsenhet på ett regeringsstyrt psykologiskt försvar. Vilket förstås är mumma för de där herrarna. Och en hyllning till hyckleriet.
När hörde ni SVT:s ganska nytillträdda säkerhetspolitiska reporter ställa en enda kritisk fråga? Svaret är: aldrig.
Lika lite som man kan höra en reporter på rysk teve ställa kritiska frågor till Putin. Och än mer sällan än någon från Fox ställer kritiska frågor till Trump...
FÖLJDFRÅGOR?
Ett av de senaste slappa reportagen gick ut på att fred i Ukraina hotar Sverige eftersom regimen i Ryssland inte vet vad man ska göra av alla soldater som överlevt kriget. Jo, de kan skickas till typ Gotland, meddelade intervjuad expert. Slutsats: vi vill nog inte att det blir fred i Ukraina... låt dom ha ihjäl varandra...
SVT:s reporter kunde tydligen inte ställa den mest givna frågan: Är det inte troligt att många - såväl ukrainare som ryssar - som nu deltar i kriget istället kommer att återgå till sina civila liv som lärare, affärsidkare, sjuksköterskor, sophämtare och bagare?
Hallå, SVT! Skärp er! Jag vill känna tilltro till public service, jag försvarar public service som en viktig del av demokratin.
Men se då till att inte Rapport och Aktuellt låter som en informationsenhet i en regerings hårt styrda psykologiska försvar.
För då är vi svindlade nära ett auktoritärt styre som vi säger att vi ska försvara oss emot.
Att ställa följdfrågor, att ställa kritiska frågor, att våga ställa frågan "varför?" kan aldrig vara fel.
