"Företrädare för dårhuset på Kungsgatan har nämligen föreslagit slopade krav på fönster och kök i bostäder och nu försvarar man idéerna högljutt. Det var ljuvligt att vara student och bo mitt i staden, skrev Catarina Starfelt, chef för ideologi och idédebatt (hjälp), jag behövde väl inte laga mat!
Och därför ska folk bo så permanent, eller? Ja, inte vilket folk som helst, förstås: det är inte Starfelt och hennes kollegor som kommer behöva bo i fönsterlösa, kökslösa lägenheter om reglerna slopas. Det är människor som inte har något val.
Jag gissar att de här idéerna bara ska bana väg för kommande, snällare förslag som då kommer att verka nästan normala i jämförelse med dessa. Det är en klassisk förhandlingsstrategi: börja med att föreslå något jättegalet och låt motståndaren hyvla ner det till något halvgalet så att hen känner sig som en vinnare.
Men samtidigt är det bara ett par nätta svängdörrar som skiljer Timbro och regeringskansliet åt, så kanske är det säkrast att lyfta fram ett par motargument.
Bortom de mest uppenbara (alla kan inte äta ute varje dag, vi mår skit om vi inte får dagsljus) finns det hyfsat tunga argumentet “det är bra att kunna ta sig ut om det brinner”. Och hur hade folk fått i sig mat under pandemin om de inte haft ett kök?
Det gör något med en människa att inte ha ett riktigt hem."
