Stor var han. Tillsammans med Roland Stoltz utgjorde han under många år backpar i Djurgården och landslaget. Han klev in i Djurgården samma år som jag föddes. 1949. Samma säsong tog Djurgården sitt andra mästerskap i hockey. Det skulle bli många. Nio stycken för Lasse Björn. Häromdagen dog han.
Jag såg honom på Hovet, redan innan det blev tak. Lasse Björn, Tumba, Roland Stoltz - legendarer i DIF-tröjan. Han rufsade mig i håret när han kom upp till familjeföretaget (Schlaug & Son, ABES Termometrar) för att lämna paket. Han hade en transportfirma, det räckte inte med att spela hockey för att försörja sig.
Han valdes in som nummer två i Djurgårdens Hall of Fame. Och 1998 valdes han in i Internationella Hockeyförbundets Hall of Fame. Med rätta. Men för mig som parvel var det stort när han rufsade mig i håret.
Igår tackades han med en lång applåd innan avspark i fotbollsmatchen mellan Djurgården och finska Ilves. Djurgården vann. Och går vidare i Conference League. Som sig bör. Allt medan de tjugotusen på läktarna skanderade "Lasse Björns järnkaminer". För det var just det han var, en klassisk järnkamin i Djurgården.