Vad blir det av de som överlever efter att varit soldater i ett krig? Vissa erfarenheter finns. Av de amerikanska veteranerna som varit del av kriget i Irak och Afghanistan har 114 000 tagit livet av sig. Officiella siffror. Vad blir det av de som överlever - med eller utan ben och armar - kriget i Ukraina?
Rädslan, och till slut kanske likgiltigheten, att sprängas till slamsor i stridsvagnar och skyttegravar - hur många kommer ut från detta för att kunna leva "normala" liv? Och vem tar hand om de som inte orkar, kan, förmår leva vanliga liv?
Bakom begreppet posttraumatisk stress döljer sig så många helveten. Hur intresserade är vi som slipper kriget, och de som gärna hejar på, att ta hand som resterna av människor? Hur hanterar vi det gigantiska vapenflöde som kriget kommer att lämna efter sig? Hur hanterar vi tekniklyftet och normaliseringen av drönare för våldsverkan? Hur hanterar vi människor som sett så mycket död att dödande blivit en normalitet?
Kriget tar inte slut bara för att det kanske formellt avslutas med en fredsförhandling. Då börjar krigets nästa fas.
Ibland funderar jag på vad de där "krigsexperterna" som står i teve, hörs i radio och uttalar sig i tidningar och på sociala medier egentligen har för kunskap om krig? Ibland tänker jag att svaret är: inte någonting. Det är väl överdrivet. Men tanken dyker upp titt som tätt när jag hör dem prata om det som sker i Ukraina och det krig som Putinregimen sjösatte genom anfall på annat land.
På liknande tema bör man rimligen se på det som händer i Gaza, där människor stängts in utan möjlighet att fly medan bomber faller och uniformsförsedda män, och en del kvinnor, skjuter på vad som rör sig. Folkmord. Hur ska de utsatta kunna fyllas av annat än två känslor: rädsla och hat.
Jag funderar på hur jag själv förändrats om jag varit instängd i Gaza medan Israel, uppbackat av USA, bombar, skjuter, krossar. Hade jag blivit det som går under beteckningen terrorist? Hur i alla sin dar skulle jag kunna undvika att fyllas av hat? Hade inte alla värderingar jag burit med mig under ett helt liv runnit ut och ersatts med något annat?
Krig må avslutas med fredsförhandlingar. Då börjar kriget i människor. Det där kriget som ledarskribenter och "krigsexperter" inte förstår sig på eftersom de talar om människor som verktyg. När verktyg slås ut så ska nya skickas in. Iklädas uniform och kallas soldater och kan sorteras in som döda i kolumnen för soldater trots att de alldeles nyss var civila pappor, söner, bröder, livskamrater.
Kriget andra fas börjar när det formella kriget är slut. Det är därför det är dubbelt viktigt att avsluta krig, försöka få till vapenvila, förhandling och nå i vart fall en vilande konflikt som när åren går kan lösas.
