Kulturpolitik...

Bilden: Epilog av Gustav Cederström.

Kulturpolitiker har alltid befunnit sig i lägsta skiktet på den hierarkiska trappa där riksdagens ledamöter befinner sig. De har visserligen kunnat uppträda lite mer i förfinade sammanhang - men i den reala kampen om pengar har man varit småttingen i församlingen. 

Finansministrar och partiernas  ekonomiskpolitiska talespersoner har hanterat dem med viss nedlåtenhet - ibland med ömsint nedlåtenhet. De har fått vara glada över några miljoner här och där. Sällan tagit rejäl kamp för slantarna, som om sådan kamp vore under värdigheten för en kulturens ryttare. 

TOLVTAGGARE MÅTTLIGT ROADE

Bildning är inte högprioriterat av tolvtaggarna inom politiken -särskilt inte under borgerligt styre - så kulturpolitiker har det inte lätt.

Till råga på allt gillar de där som skriver på kultursidorna, och inte begriper sig på politik, ofta nedlåtande om de som tagit på sig riksdagens mest undanskymda uppdrag. Gäller även när de granskar kulturministrar. 

SKÄMSHÖRNET

Nu är Sverige på väg att krackelera på många sätt. Det som ändå uppnåtts - i allt från kamp mot invasiva arter till kamp för folkhögskolor och studieförbund - är på väg att raseras. Och nu jäklar går det fort. Allt medan allt högre hyror - som ofta betalas till Statens Fastighetsverk - gröper ur verksamheter på museer och teatrar. 

I Dagens Nyheter skrivs i kulturbilagan en enspaltare på temat "Jag skäms för Sveriges urholkade rykte som kulturnation". Så i skämshörnet står nu såväl naturvårdare som kulturfolk när de umgås med kolleger från andra EU-länder. 

NU SKA DET SLAKTAS...

Den regering som har jour i Rosenbad minskar anslagen till Statens konstråd, konstnärlig gestaltning, konstnärsnämnd och till och med till hemslöjd. Och förstås till studieförbund som håller igång basal kulturverksamhet, inte minst i det som på stockholmska kallas landsorten. 

Folkhögskolor har länge varit mål för Sverigedemokraternas krypskytte. Och nu skjuts det av bara satan. Regeringen bistår, anser att folkhögskolor håller på för mycket med demokrati och med att få människor att växa som människor. Istället för att helt rikta in sig på att få dom "i arbete" fortast möjligt. Här ska fan i mig produceras kuggar, inte bildning. 

TAR MED EN HAND, GER EN ALLMOSA MED DEN ANDRA

Nationalmuseum, som bilden nedan är hämtad från, kommer att få betala in 40 miljoner mer i hyra till staten men får bara 10 miljoner i anslagshöjning. Det sistnämnda poängteras av regeringen, det förstnämnda låtsas bort.

Så dräneras kulturen på väg mot det samhälle som marknadsliberaler syftar till: Nattväktarstaten, i vilken staten har hand om polis och militär medan resten sköts av marknaden och betalas via avgifter. Så kan ett samhälle skiktas och på sikt krackelera totalt. 

Små sår och minskade möjligheter för kultur ska man inte nonchalera. 

Tack för idag, slut för idag.

HELT ONÖDIG TEXT, SOM DU LIKA GÄRNA KAN HOPPA ÖVER 

Föreställningen att naturintresserade inte gillar kultur är vida spridd i en del självupptagna kulturkretsar. Jag minns hur denna elit omedelbart sågade Amanda Lind som kulturminister utan att veta ett jota om henne. 

Nu hör jag dessutom i andanom hur en och annan ur den mer självgoda "kultureliten" - har svårt för just den -  småspydigt undrar om en simpel miljömupp tänker sig att bevista någon kulturell yttring.

Jo, efter att just sett "KAIRO - den stora kärleken" i Vadstena, följer jag upp med premiären av "I can jive" för att sedan kolla in Dramaten (Vox Humana) och Folkoperan (Tidens larm). Avslutar teateråret med att minsann själv ställa mig på scenen när Teater Albatross gästspelar i Stockholm.

Skyll dig själv om du kommit ända hit, jag varnade att det var onödig text... :-) 

Huruvida bilden symboliserar textens kvalitet eller regeringens kulturpolitik kan man förstås fundera över. 

Gomorron, dags för frukost, kaffet är klart.