Vi skördade för fullt. Det var första rejäla skörden sen vi, som del av gröna vågen, flyttat till landet för att bli självförsörjande på så mycket vi kunde.
Mycket slit var det under skördetid. Det var ont om pauser, men nån fikapaus blev det då och då. Den här gången satt vi inne i köket. Radion var på. Vi hörde om militärkupp i Chile.
Mannen med de mörkt tonade glasögonen tog över. Augusto Pinochet. I Sverige fanns de som ansåg kuppen vara av godo. Den avsatte folkvalde, Salvador Allende, var ju vänster, rent av infam socialist. Det måtte väl vara måtta på vad folket röstat på, visste de inte sitt eget bästa...
Militärkuppen fick stöd av USA vars intressen stod på spel. Ekonomiska och politiska. USA hade försökt förhindra att Allende skulle bli vald, de hade intrigerat och gett ekonomiskt stöd till Allendes motståndare. Medier hade fått ekonomiskt stöd för att bedriva kampanj mot Allende.
Men löften om satsning på skolor och sjukvårdssystem för att göra livet bättre för medborgarna vägde tyngre. Och varför skulle amerikansk bolag äga naturresurser i deras land? Allende hade blivit vald.
Vi skördade därhemma medan höstsolen sken. Fyllde jordkällaren med potatis, lök, kål, morötter och burkar med äppelmos, lingonsylt och inlagda päron. Hönsen gick fritt och kacklade. Vi levde i fred och frihet. Lyssnade på radio, såg på teve, läste i tidningar om Chile, mötte chilenska flyktingar och avskydde mannen med de mörkt tonade glasögonen.
Vi hörde hur militärjuntan bedrev skräckvälde med dödspatruller som åkte runt, mördade motståndare. Fler än 3000 människor mördades. Många kroppar dumpades i Stilla Havet.
Inte kunde vi då ana att ett svenskt liberalt parti, med regeringsmakt idag, skulle komma att hysa en riksdagsman som, innan han sattes upp på den liberala valsedeln, avsatts som kulturminister i Chile efter att uttryckt förståelse för juntaledaren med de mörktonade glasögonen. Men så är det.
Mauricio Rojas. I Liberalerna. I Tidöpartiernas tidevarv. En märklig tid. Ett Sverige som snabbt förvandlas. Allt fler värden som varit våra kastas bort, i en rasande takt. Det krävdes inte någon militärkupp. Det räckte med en liten statsminister som skakat hand med Erdogan, ett litet lealöst liberalt parti, en Ebba Busch och ett framgångsrikt parti med rötterna i nazismen.
Det är en märklig tid vi lever i. Undrar hur man kommer att se på den om 50 år.
Den bästa sammanfattning jag hittat på svenska är gjord av finsk public service YLE. Finns här.
PS! Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. Chile har avvecklat systemet.
