”Också Sverige har sina offer för kärnvapen. Om än indirekt. I Flygvapnets minneshall finns en speciell plats för att hedra de åtta som utgjorde besättning i det svenska signalspaningsplan som Sovjetunionen sköt ner över Östersjön 1952. Sverige hade ingått ett avtal med USA och Storbritannien om att – med hjälp av sofistikerad amerikansk utrustning – spana på Sovjets luftförsvar och deras reella möjligheter att slå ut eventuella angrepp från kärnvapenbestyckat amerikanskt bombflyg. Sovjet hade 1949 ”testdetonerat” sitt första kärnvapen. Så såg kalla kriget ut.
I minneshallen finns dessutom namnen på de som dött när flygplan havererat, krockat, störtat. Närmare tusen personer – stridsflygare och medföljare från bland annat FRA – har omkommit på detta sätt. Få vill veta, få tror det ens förrän de själva varit där och läst. Det är ju så ofattbart. Sverige har aldrig varit i krig, men Flygvapnets övningar har haft sitt pris.
På en minnestavla kan man läsa: ”De älskade icke livet så att de drogo sig undan döden”. Det är en text från Bibeln. Uppenbarelseboken 12:11 för att var exakt. Försvarsmakten anser väl att texten är lämplig.
När jag skrivit om detta har anhöriga hört av sig och berättat hur illa berörda de blivit när de läst orden om att deras pappor, män och syskon inte älskade sitt liv mer än så. Det är detta som är krigets vanvett. Att fäder, mödrar, döttrar och söner dör. Och dödar andras fäder, mödrar, döttrar och söner. Medan politiker och skribenter som manat på oftast sitter bakom skrivborden en bra bit från odören av ruttnande kött och likmaskar. Generaler brukar också komma undan. På samma sätt som de kom undan när de sände iväg unga, ofta pojkar från fattiga förhållanden utan större utbildning, i de flygplan som havererade, störtade och krockade medan Saab under 50- och 60-talen i god takt levererade nya."
