"Frågan om äganderätt var i begynnelsen en central del av den gröna politiken. Miljöpartiet drev förslag på bo- och brukarplikt när det gällde ägande av jordbruksfastigheter.
Och givetvis skulle kooperativt ägande gynnas rent generellt. Anställda skulle i gemenskap ha förköpsrätt till företag som skulle säljas – och finansieringshjälp skulle ges genom till exempel lågräntelån, finansierade genom skatt på det som kallades övervinster. Närfonder skulle upprättas för att stötta lokalt ägande.
De grönas sätt att se på ägande har inte bara retat marknadsliberalismens matadorer utan även mer tungfotade socialister. Minns hur vänsterpartister på åttiotalet med avsmak mötte gröna krav på till exempel föräldrakooperativa dagis eller barnkooperativ äldrevård.
Med åren har ägandefrågorna hamnat i skymundan – det verkar som om trianguleringens förbannelse lagt locket på all debatt. Vilket är illa, med tanke på hur marknadsliberalismen i globaliseringens yttersta dagar leder till att allt större konglomerat tuggar i sig allt mer av den mångfald som stått så högt på den gröna ekonomiska dagordningen."
