Jo, det kan förstås vara lite tröttsamt att "behöva" leka med sina barn. Men rubriken känns tragisk. Som om lek med sina barn vore en plåga, ungefär som att jaga mördarsniglar eller nåt.
Tänker på hur det var när mina barn var små. Jo, vi lekte en del. Läste också. Men framför allt var de med när vi vuxna gjorde saker: bakade, odlade, städade, handlade, gick på möten. De var med hela tiden på något sätt, leken blev en del av allt det andra så fort vi var hemma och ibland när vi utanför hemmet.
Sedan är det klart att alla tre varit rimligt måttligt förtjusta i att leka med Barbiedockor vilket väl underlättat... Hur som helst: rubriken känns tragisk.
