Lurad på konfekten

Och gurkorna drar iväg...

Så har jag då glatt mig i onödan över att ha haft corona... det visar sig att det inte är säkert att det leder till immunitet. Lurad på konfekten, så att säga. Konfekten var inget vidare. Rena berg- och dalbanan. Surt.

Lite snopet att bokningar med anledning av min nya bok ställdes in, inte ens Biblioteksmässan lär bli av så här i Coronatider. Småsaker förstås.

Att som tillhörande riskgrupp - det påstås att såna som jag är äldre-äldre - komma så lindrigt undan som jag (till skillnad från Lena) gjort är ju inte så pjåkigt. Om det nu är över förstås. Coronan anfaller liksom bakifrån, känns det som. När man känner sig frisk så slår det till igen. Nån drog liknelsen med en gammal förälskelse.

Idag blir det i alla fall fika med avstånd och rabarberpaj i trädgården - småkallt så det får bli med varm punsch också - med goda vänner. En ros skall dessutom planteras om och spenaten skall skördas i växthuset. Kanske blir det lax, med dioxin, från Kalix till middag. Med ett torrt riesling till, livet har sina goda stunder. Lommen hördes från fjärden igår kväll och nytt batteri till skruvdragaren ska hämtas på utlämningsstället. Livet går vidare så länge man har tur eller i vart fall inte otur med underliggande sjukdomar och fiende som anfaller bakifrån. Tippar att jag lever även när gurkorna är färdiga att skördas. Livet har sina goda stunder. Ha en bra söndag!