Total avhållsamhet. Så har Coronavåren varit hittills.Därför är det mer än trevligt att minnas de heta sommarnätterna i yngre dagar. Jag tänker på sommaren 1994. Vad annat ska man göra i en tid av total avhållsamhet? Starten av Allsvenskan är framskjuten. Svenska cupen hann knappt komma igång innan den avbröts. De gröna fälten där boll skall sparkas, jubel höras och kramar utdelas ligger tysta och övergivna. Så när SVT nu börjat sända Sveriges matcher från Fotbolls-VM 1994 stillar jag mina begär genom att återuppleva matcherna.
Nöden har ingen lag, gamla repriser är bättre än ingenting, stillar hungern. Det började mot Kamerun, lite tvekande, försiktigt, ibland rent tafatt. Matchen slutade oavgjort, första svenska poängen i ett VM på massor av år. Men jag vet att vägen fram mot bronset ligger öppen. Tryggheten i att veta att allt är säkert, att Ravelli till slut tar straffen, är minst lika ljuvlig som spänningen jag upplevde i yngre år, den där heta sommaren 1994 då nätterna var ljusa, fönstren öppna för att mildra värmen så fågelsång i tidig, tidig gryningstimme kunde ackompanjera slutfasen innan domaren signalerade att matcherna var över - spänningen släppte, de sista smulorna av chipsen kunde avnjutas innan sömnen med ljuva drömmar återupptogs för att efter några timmar ersättas av frukost i full tillfredsställelse över nattens upplevelser. Tack SVT! Jag känner mig åter ung, eller i vart fall en kvart sekel mindre gammal.
Sommaren 1994, fotbolls VM, vi grävde brons i USA och här hemma inledde jag min del av valrörelsen som skulle leda till att MP inte bara blev det första nya parti på 70 år som kom in i riksdagen, det första som åkte ur utan också det första som mot alla odds återkom. Mitt första torgmöte hölls i Flen den sommaren, föga anade jag då att KG Bergströms och Eva Hamiltons ogenomtänkta och virriga anfall under partiledarintervjun i SVT några månader senare skulle ge mig öppna ytor för snabba kontringar och flera mål - förutom ett par självmål av KG och Eva. Ja, det var en sommar det! Tack SVT!
Idag ska jag se Sverige - Ryssland. Och jag vet att Ravelli gör en fin utrusning, att Brolin sätter straffen och att Dahlin kastar sig fram och nickar in 3-1. Trygghet kan faktiskt vara lika bra som spänning ibland.
