tisdag 31 mars 2020

Snubblar

Ellen Key, akvarell av
Lena Rosén Schlaug
Så ha då Grekland fått en nya president, Hon heter Katerina Sakellaropoulou. Ett namn jag snubblar på eftersom grekiska är rena rama grekiskan för mig. Sakellaropoulou är kvinna, vilket är nytt för Grekland där bara fem av 31 statsråd är kvinnor.

I Sverige är vi bättre då det gäller statsråd, men vi har  ännu inte haft någon kvinnlig statsminister - vi blir således sist med det i Norden, precis som vi blev sist när det gäller rätten för kvinnor att rösta.

(Det gällde dock inte alla kvinnor. De som uppbar "socialbidrag" - vilket främst var ensamstående mammor - hade inte rösträtt. Det som firades nyss av sossar och liberaler och andra var en ren klasslagstiftning - att det firas av nyliberaler kan jag förstå, men hur sossar, vänsterpartister och gröna kan stå och fira hundraårsjubileet av "allmän och lika rösträtt" ter sig minst sagt vedervärdigt och avslöjar en hel del om värderingar eller åtminstone om bristande historiekunskap.).

I länder som Georgien, Serbien, Slovakien är kvinnor valda till presidenter. Undrar vad Ellen Key skulle säga om det. Det är inte helt säkert... Hon hade nämligen, till skillnad från Elin Wägner, åsikten att kvinnor visserligen är lika mycket värda som män, men däremot mest lämpade för vissa arbeten. Arkitekt kunde en kvinna visserligen bli, men då skulle hon ägna sig åt lekrum och barnstugor.

Sakellaropoulou blev inte vald av folket, utan av parlamentet. Parlamentet består till 80 procent av män. Som alltså valde en kvinna. Sakellaropoulou var innan hon blev president chef för Greklands högsta administrativa domstol. Nu är hon presidenten utan politisk makt - presidenten i Grekland utför ceremoniella uppdrag, ungefär som Sveriges statschef som däremot inte väljs utan utses i en drottnings livmoder. Sverige i demokratins front?

Kvinnor i regeringar bli förresten inte alltid fler bara för att chefen är kvinna. I Margaret Thatchers regeringar fanns under alla år bara en annan kvinna.

Den första kvinnliga partiledaren i Sverige hette Asta Gustafsson - hon var partiledare för Fria Samhällspartiet och skrev bland annat porrnoveller. Partiet drev krav på lägre skatt, lägre vin- och spritpriser och reklam i TV. Året var 1976. Hon hade inte mycket till övers för kvinnorörelsen. De ”ser ut som avskalade korpar med sitt kortsnaggade hår och ofta utklädda i karl-kläder, gärna i snickarbyxor, randig skjorta och skitiga skor i syfte att likna arbetare”, skrev hon i sina memoarer. Hennes parti inspirerades av Mogens Glisterups danska parti.

Den första kvinnliga partiledare i ett svenskt riksdagsparti var Karin Söder. Hon var centerpartist och stark röst i kampen mot kärnkraft.

Det första svenska parti som stadgade att kvinnor och män skulle varvas på valsedlar var MP som också kvoterade styrelser och utskott. Innan det att partiet införde språkrör företräddes det av en "sammankallade i politiska utskottet". Inför partiets första val 1982 var det Ragnhild Pohanka som innehade denna post. Ragnhild blev också, tillsammans med Per Gahrton, partiets första språkrör. Vilket var inför valet 1985. Jag, som var språkrör i sammanlagt 11 år, var det tillsammans med Ragnhild, Eva Goës, Marianne Samuelsson och Lotta Hedström.

Heja Katerina Sakellaropoulou! Tack för idag, slut för idag.