Tillflykt

Lena Rosén Schlaug

På senaste tiden har jag tagit del av krönikörers och annat löst folks berättande om att de numera tar
sin tillflykt till köket. Tillflykt! Som om det vore en uppoffring.

Här på vischan är det stora lantköket centrum inte bara i hemmet utan i det närmaste, bortsett från sovrummet, det mest frekventa stället att leva i. Här lagas mat, äts mat och tillbringas tid för samtal, läsning och inhalering av dofter av långkok, nyskördade kryddor och - inte minst viktigt - stundom nymalet, nybryggt kaffe.

För övrigt ligger fjärden stilla, luften är klar och dagens papperstidning levererad till postlådan. Och som vanligt gäller: vi har valt ett läckert boende på vischan istället för ett boende i urban miljö, det kostade mindre än en etta i Stockholm. Köket är lika stort en sådan etta.

Lyx? Jo, men kåkar på landet finns det mängder av, det letar efter ägare som är villiga att byta ut trottoarserveringar, gallerier och människomyller mot något som kan liknas vid dess motsats. En räv lunkade just över ängen ner mot fjärden. Två tranor trotsade den soliga morgonkylan. God morgon!