torsdag 28 februari 2019

Den obehagliga debatten....

Klimatskam. Ett begrepp som dykt upp bland resande på flygplatser. Men flerbarnsskam? Tja, det var det begreppet Hanne Kjöller använde på DN:s ledarsida häromdagen. Och sätter därmed fingret på något som är svårt att tala om. Allt från svenska flerbarnstillägg till kinesisk ettbarnspolitik (som främst gällde hankineser, inte minoritetsfolken) - det förstnämnda för att underlätta för fler barn, det sistnämnda för att begränsa antalet barn.

"Det är utmärkt att vissa helt slutat flyga. Men sett till utsläppsmålen vore det mycket bättre om människor slutade med sitt ymniga barnalstrande. När Lunds universitet listar de livsstilsval som skadar klimatet mest kommer barn på första plats. Det följs av bil, flyg och en koldioxidbelastande kost.
Men, invänder kanske någon, vi behöver ju barn för att säkra återväxten. No worries, säger jag. FN räknar med en befolkningsökning på 47 procent de kommande 80 åren. Forskargruppen bakom studien ”The Effects of One-Child Policy on the Economy and the Environment in an OLG Framework” konstaterar att det med så många barn är närmast omöjligt att föreställa sig hur utsläppsmålen från Paris 2016 ska nås. 
 Det enskilda politiska beslut som haft störst positiv inverkan på klimatet är Kinas ettbarnspolitik. Kinesiskornas barnafödande sjönk från 5,7 barn per kvinna år 1970 till 1,5 år 2015."

Jaha, undrar var den debatten tar vägen. Men visst är det så att ju fler vi blir desto svårare blir det att klara de klimatmål som satts upp. Det ekologiska utrymmet för var och en av oss minskar ju fler vi blir på jorden. Bara under min generation har mängden homo sapiens exploderat. När jag föddes var vi 2,4 miljarder människor, idag är vi 8,4 miljarder och kanske planar det inte ut förrän vi är över 12 miljarder.

Och "overshoot day" då? Dagen då vi gör slut på mer naturresurser som skapas och släpper ut mer än vad planeten kan balansera...

När jag var 40 år inträffade den dagen den 24 december.
När jag var 50 år inträffade den dagen den 24 september.
När jag var 60 år inträffade den dagen den 24 augusti.
När jag fyllde 70 så inträffade dagen den 5 augusti.
Men den ekonomiska tillväxten är ju god... Om någon tror att vi såväl kan bli fler som att tillväxten per capita kan öka även för oss i den materiellt rika delen av världen så lever den personen med en totalt befängt världsbild.


Så här skrev jag på bloggen för tio år sedan.

http://schlaug.blogspot.com/2009/12/det-onamnbaara-i-klimatdebatten.html
Klicka på bilden.