Själv är jag mycket sparsam på twitter och har ingenting att stiga av. Mer än livet i sig. Vilket ju är en del av själva kontraktet för att få födas. Ingenting att oroa sig över. Den längsta tiden av evighetens historia har man varit död så att säga, så vanan att inte finnas till är den vanligaste vanan man har utan att känna till den.
Det ligger en sen doft av äpplen över trädgården. Över många trädgårdar denna höst. Och var jag går trampar jag på ekollon, tusentals och åter tusentals. Ekorrar flyttar en del av dem har jag sett, petar ner dom i odlingsbäddar, knappast i hopp om att det skall växa ekar där. Korrarna gör något i ett visst smått förvirrat syfte och det riskerar att bli något helt annat, nämligen ekar som växer upp där de egentligen inte är så välkomna just nu men kanske när de väl skjutit i höjden om de nu får göra det i fred, vilket de inte får om vi som bor här ges möjlighet att twittra ett tag till.
Möjligen kan man lära sig något av detta. Man gör något, som i det hela nog är smått förvirrat, och resultatet blir något annat än man tänkt sig. En eklund till exempel, som någon naturvårdsmyndighet om 150 år kanske kommer att vilja värna. Eller inte.
Undrar om det är dimma över fjärden. Svaret lär komma när gryningen kommer. De gör ofta det, svaren. Gomorron!
PS! Elon Musk får vara kvar som vd i alla fall. Ekorrarna skiter i vilket. Vilket möjligen bör få oss att fundera på vilka som är smartast - ekorrar eller människor. Dock skall ovanstående mänskliga dam hyllas som en förebild. Även om korren, som höll sig inom 140 tecken, mest tycks ära mannen som äger en så hållbar hustru.
