Sunday, 10 June 2018

Jan Axelsson är död

Jan Axelsson är död. För två veckor sedan ringde han och berättade om sin sjukdom, vi hade ett långtsamtal om politik, livet och våra förhoppningar. Vi gillade samma musikstycken av Mahler och brukade hojta till varandra när Djurgården vann.
MP-Kongress i Jönköping. Våren 1990. Nya språkrör skall väljas. Ett försök till nystart efter 18 månader med konflikter. Jan Axelsson och Margareta Gisselberg blir valda. Margareta var något av veteran i politiska utskottet, Janne var relativt ny men hade, precis som Margareta, många års erfarenhet av kommunpolitik.
Jan var verbal, påläst och med ett rejält mått av humor. På min sajt om MP:s historia skrev jag: "Jag är övertygad om att han kunnat bli en stark tillgång i valrörelsen om partiet gett honom utrymme..."
Tyvärr fick han aldrig en riktig chans i valrörelsen 1991 då partiet åkte ur riksdagen efter bara en enda mandatperiod. Striden mellan partiets kongressvalda ledning och riksdagsgruppen var emellanåt absurd. Inte ens i valnumret av partiets egen medlemstidning - Grönsaken - lanserades språkrören utan gruppledarna i riksdagsgruppen. Förenklat kan man säga att det var en kamp mellan mörkgröna och ljusgröna, i medierna ofta beskrivet som fundisar resp realos.
Janne fick i nåder ställa upp i SVT:s partiledarintervju, men var då okänd för de flesta. Han förberedde sig noga och seriöst. Han gjorde utmärkt ifrån sig. Fick bra recensioner i tidningarna. Problemet var att han var okänd, ett nytt ansikte för de flesta. Med såväl kunnighet och sympatisk humor mötte han frågorna.
Tyvärr fick Janne vara språkrör just den tid när det var som rörigast och som mest bråkigt i partiet. Men, än en gång, det var inte Jannes fel. Verkligen inte. Och när medierna för några år sedan kunde berätta om att Janne avhyste några rånare så fanns allt med: kampen, modet, ödmjukheten, humorn. 

Det var Janne.

Är det några ord som jag förknippar med Janne så är det: Generös med varmt hjärta. Tänk att få säga det utan att ta hänsyn till att man skall säga något snällt, tänk att få säga det bara för att det är sant.