Wednesday, 9 May 2018

Förlåt...

Det här är en mycket tveksam krönika. Den är nämligen a) en hyllning till slipade linser och b) förtal av ungdom. 

Utan slipade linser hade världen i århundraden styrts av sådana som inte fyllt fyrtio. Av sådana som kunnat läsa utan slipade linser, det vill säga utan glasögon. Oerfarna glin, adrenalinstinna hannar mestadels. Med sådana vid makten hade det gått åt helvete än mer.

Detta konstaterades i Newsweek redan 1999. Eftersom jag redan då var fyllda fyrtio så nickade jag inställsamt. Om än i smyg, eftersom tidsandan redan då sa att ungdom är bra medan mer mogen ålder är dåligt. Ifrågasättande av detta riskerade att sättas på demensens konto.

Naturligtvis vill jag bli av med min snorkonservativa uppfattning, bli renad från synd, men snart sagt varje gång jag hör till exempel Miljöpartiets yngre härskara i riksdagen så får jag återfall. Och sedan lutar jag mig mot mogna grönradikala politiker som Valter Mutt och Annika Lillemets för att söka tröst.
Klicka och förfäras: