Så fyller Gustav trettio och fem bast,
åren har ilat med ruskig hast…
Jag minns honom i talarstolen
som liten grönmelerad gosse.
Men, vips, snart stod han i regeringssolen
underställd en läskig sosse.
Minns förundrad och riktigt glad
när Gustav om kloka råd mig bad
både hemma och i Gamla stans källare
- på den tiden var han snällare
(och för all del: jag var ju mindre purken
och uppfattades nog av Gustav som mindre murken.)
Många år han nu partiet rattat
- nog fler än de flesta av oss fattat -
- nog fler än de flesta av oss fattat -
under glädje, sorg och jobbig stress
så nu är det inte långt tills dess
han inlämmas i den märkligaste av klubbar
så nu är det inte långt tills dess
han inlämmas i den märkligaste av klubbar
klubben för avdankade språkrörsgubbar…
Trots att jag, på grund av partiet, mollstämt violinen
vill jag med dessa ord gratta Fridolinen.
Trots att jag, på grund av partiet, mollstämt violinen
vill jag med dessa ord gratta Fridolinen.