Otäck historia - ledande personer tycks vara sovjetiserade snarare än att tjänstemannen är russifierad.

Otäckt. Med karaktärsmord. Beskylld för att vara säkerhetsrisk, för att haft otillbörlig kontakt med ryska ambassaden. Bevis las inte fram, det var bara ett påstående. Omöjligt att värja sig mot. 

Det gäller tjänstemannen som jobbat 17 år hos Miljöpartiet. Och som i våras anklagades för att vara säkerhetsrisk, blev av med jobbet och blev avvisad från uppdrag inom  partiets ram. 

Nu har Aftonbladet börjat gräva i historien. Och det tycks vara enda sättet för den anklagade - som förmodligen haft ett smärre helvete - att rentvå sig. 

Eftersom det framkommit i medier att det är en han, och att han anställdes för 17 år sedan, så kan man ju räkna ut att jag varit en av dem som anställde honom. Jag var språkrör då. Redan i våras skrev jag att anklagelserna verkade konstiga - det ingår ju i jobbet som utrikespolitisk sakkunnig att träffa folk på allehanda ambassader, även den ryska och amerikanska.

Jag skrev:

Aftonbladet säger sig avslöja att tjänstepersonen tvingats avsluta sitt arbete eftersom hen varit en säkerhetsrisk. En källa påstår det   En annan källa - mindre rubrikskapande - påstår att det är trams. 

Aftonbladets uppgiftslämnare antyder att det kan ha funnits risk att personen skulle lämna över hemliga uppgifter till Ryssland. Vore  intressant att veta vilken den uppgiftslämnaren är. Och vilken roll hen har och har haft i sammanhanget. 

Det känns lite darrigt.

Riksdagens säkerhetstjänst ville inte lämna några kommentarer, meddelades i Aftonbladet. Huruvida det betyder att man faktiskt inte har något att säga framgår inte.

Huruvida det varit mer än de normala kontakter som riksdagspartier har med allehanda ambassader, inte minst de större ländernas, har inte framkommit. 

Samtidigt uppges att allt bottnar i en personkonflikt. I så fall med föga hedrande turer, kan man tycka. Jag gjorde just det.

Hur som helst: kvällspressens artiklar om "misstänkt rysskoppling" blev snabbt i pressen  "rysskoppling". Och av bara farten slogs så fast att personen ifråga är en säkerhetsrisk. Ja, jisses, så fort det rasslade iväg. Kanske sitter någon och myser över att någon annan anklagats. Så där som det alltför ofta blir.  

Intressant är det, utifrån det där med källkritik. Häromdagen krävde två riksdagsledamöter klarhet, varnade för häxprocess. Det gjorde de rätt i.

För övrigt vill jag meddela att jag har under flera tillfällen samtalat, ätit och umgåtts med amerikaner, och ävenså erhållit en vängåva till ett värde av cirka 80 kronor. Jag har nyligen också varit på samma möte som två ryskfödda människor. Även två balter har jag träffat på... Och en norrman, det vill säga en person från Natoland. Liknande hände - bortsett från vängåvan - när jag var språkrör. Det ingick liksom i jobbet. Att samtala. En del av dessa utländska människor försökte torgföra sina åsikter i akt och mening att få mig att närma sig deras uppfattning. Det var väl deras uppdrag att tala gott om sina länder.

Men jag stod fast trots alla samtal med främmande makts företrädare i vårt land. Så jag motsätter mig sådant som värdlandavtal med Nato. Militärt bilateralt samarbete med Ryssland är inte heller tillrådligt. Däremot förordar jag diplomatiska förbindelser och jag hoppas att svenska politiker talar med såväl amerikaner som ryssar och andra. Allt annat vore förfärligt.

När Aftonbladet häromdagen - journalisten hade väl googlat och sett att jag skrivit om det i våras - hörde av sig med några frågor så svarade jag via mejl på följande sätt: 

"Han var politisk sekreterare redan när jag var språkrör, jag hade mycket med honom att göra och anklagelserna som dök upp för ett halvår sedan kändes minst sagt märkliga. Hade stort förtroende för honom.

Försöken att måla ut honom som säkerhetsrisk med motivet att han skött sitt uppdrag som utrikespolitisk sakkunnig – det vill säga ha kontakt med ambassader, även Rysslands – upplevde jag som absurda. Fruktansvärt för den som anklagas, ett personlighetsmord, mycket otäckt. Dessutom nästan hopplöst att försvara sig mot om inte medierna börjar gräva.

Något tycks mig sjukt i den här historien.Om inte högsta tjänstemän vill ta sig an en seriös utredning, som redovisas öppet, så bör de ytterst ansvariga, det vill säga språkrören, agera. Uppenbarligen vill den anklagade att detta reds ut. Men det verkar som om de som kommit med anklagelser inte vill det. Vilket förstärker känslan av att något är sjukt.

I alla hast,Birger"

Nu har, vilket framkom i medierna igår, MP:s presschef mejlat ut så kallade talepunkter - man kan ta sig för pannan för mindre - till riksdagsledamöterna i syfte att det är så de skall svara om journalister ringer. 

• "Det här är ett personalärende och sådana hanteras av ansvarig chef, jag tänker inte kommentera det enskilda fallet."
• "Jag har fullt förtroende för att partiorganisationen har bra rutiner och att man agerat korrekt."

I ett annat mejl till ledamöterna skriver MP:s gruppledare i riksdagen, Jonas Eriksson - och nu räcker det inte med att ta sig för pannan, nu får man göra en lätt cirkelrörelsen med pekfingret riktat mot huvudet - följande: ”Det bidrar inte positivt i sak att diskutera eller spekulera om enskilda personalärenden i riksdagsgruppen...”

Istället för att redovisa vilka skäl som funnits för att utpeka tjänstemannen så uppmanar man ledamöterna att inte undra, fråga och "spekulera". Det kanske finns större skäl att anklaga ledande personer inom partiet för att vara sovjetiserade än att anklaga tjänstemannen för att vara ryssifierad...

Bästa bloggläsare! Detta är inte det parti som vi en gång bildade. Så här kan man inte göra. Det är inte bara korkat, det är otaktiskt. Men framför allt strider det mot allt som partiet en gång bildades utifrån - och än värre: man begår ett karaktärsmord på en person som arbetat för partiet i 17 år utan att lägga fram bevis. Handlar det om skvaller? Hämnd? En gammal sprucken kärleksförbindelse? (Vilket det också skrivits om.)

En av de tjänstemän som varit inblandade är nu statssekreterare hos Isabella Lövin. 

Isabella ville inte svara på frågor från Aftonbladet igår i annan form än att det rör sig om ett personalärende, att man har rutiner för sådana och - mellan raderna - att språkrören inte avser att se till att en utredning görs och att denna blir offentlig. 

Den anklagade vill att detta skall ske. De som anklagar vill det inte. 

Det finns förmodligen ledamöter i riksdagsgrupp, partistyrelse och tjänstemannakår som anar att det är något sjukt i den här historien, som till och med är övertygade om att det är så, som till och med vet något och som mår illa av att känna sig tvingade att vara tysta. 

Så - naturligtvis - har det varit Valter Mutt och Annika Lillemets som vågat trotsa de högre tjänstemännen och partiledningen genom att kräva öppen redovisning av vad som ligger till grund för anklagelserna. Risken är att en sådan redovisning inte är till ledningens fördel. Vad finns annars för skäl att vägra utreda, redovisa och vara öppen??

Hur som helst: man tar sig för pannan, låter pekfingret riktat mot huvudet cirkulera i små varv och skakar på huvudet. Det är trist när de som har hög lön som professionella beter sig som amatörer. För ett parti är det skadligt - en gång i tiden krävdes att vi som amatörer utan lön skulle bete oss professionellt.

En grön omstart behöver inte bara medföra att språkrören är språkrör för MP istället för att i första, andra, tredje hand vara språkrör för den löfvenska regeringen. Det behövs också upprensning i ledande kretsar - och etik som ligger i rimlig fas med det som var den gröna visionen om hur ett parti skall fungera.

Öppna dörrar och fönster och vädra ut!