iden är åter blårändernas. Ett vackert lag. Erfarenhet och ungdom i elegant blandning. Anfall, mittfält och backlinje i harmoni. Så vackert.
Jakten har börjat på Malmö. Bara sju poäng efter. Nyss var det tolv. I helgen lär det bli fyra. Och
Kerim Mrabti fortsätter att vara dagens svar på den legendariske Gösta Knivsta Sandberg. Låg tyngdpunkt, jagande, envis, alltid kämpande. En blårand av bästa märke. En järnkamin.
Morsan sydde en djurgårdströja, med Knivstas nummer på ryggen. Jag var sex år. Knivsta gick från vänsterytter till halvback. Han jagade ständigt. Uthållig. Som dagens Kerim.
Farsan tog med mig på derby mot AIK redan när jag var sex år. Morsan var med ibland. Lite äldre så hörde jag en figur på bänken bakom svära och skrika. När jag vände mig om var det religionläraren vi hade i skolan. Han blev blossande röd när han såg att jag hört honom. Han som uppträdde så fromt... Jag fick högsta betyg i regligionskunskap. Trots att han var AIK-are som bar sig åt.
Farsan tvingades sluta gå på derby. Hjärtat pallade inte.
Så småningom blev Leif Chappe Eriksson min favorit, men när han sålde sig till det nyrika Sirius - tillsammans med stora delar av laget - så återgick jag till Knivsta. Han stannade kvar. Han var djurgårdare i hjärtat. Han blev vald till 1900-talets djurgårdare. Med rätta.Han var förresten landslagsman i fotboll, ishockey och bandy. Kerim blir det i fotboll.
Sju poäng upp. Det var tolv nyss... Snart är det bara fyra. Så vackert. DIF.
Nu har det ljusnat ute. Politiken får vara idag. Ska läsa regeringsförklaringen imorgon, lyssnade inte på den igår.
PS! Unga Klara tycks ha fått nationalstatus. Det var på tiden. Jag gläds med Suzanne Osten. Jag intervjuade henne i En bok, en författare.
 |
| Klicka på bilden - avsnittet är tyvärr i den sena varianten av En bok, en författare. |
