Tallbock och skitdebatt

En fin och välkommen - och djupt socialt kompetent och politiskt begåvad -  kompis i trädgården.

Bra kommentar av tallbocken...

Frukost ute, en tallbock landar plötsligt i håret för att sedan ta sig ner på DN:s debattsida där den granskande ser sig om för att lägga små högar av avföring.

Så det blev en skitartikel. Vilket det förresten redan var. Den gick ut på att EU borde bli en stat i princip, där medlemsstaternas ambassader avvecklades.

Tallbockar är långhorningar och sådana har jag skrivit om förr, de är favoriter bland skalbaggarna. I februari hade vi en timmerman som fått för sig att stiga ur sitt feta larvstadium i tron att det var vår - hen övervintrade i vårt växthus

En annan favorit bland skalbaggarna, om än inte tillhörande långhorningarna, är ekbocken  Cerambyx Cerdo, den småskaliga naturens egen pansarvagn som håller till i Halltorpts Hage på Öland. Där finns den gamla eken Amiralen som har en stam som är ett helt konstnärligt landskap med vägar, gångar, ingångshål och utgångshål skapade av ekoxen och dennes kollegor.

Min favoritek på egna tomten heter Elin, skuggar växthuset heta sommardagar, men Ceramyx Cerdo hittar man aldrig där. Den finns bara i Halltorps Hage.

För att ge lite rum åt sådana som långhorningar  har vi ett hörn längst bort på tomten, bortom odlingarna, där gamla träd får multna ner i den takt de vill. Där lever och utvecklas larverna. Och där spanar hjortarna innan de tar sig en tur på tomten för att kolla läget. Lagom förtjusta i vesslan som håller till under häcken och är sur över att vi satt klätterskydd på plommonträdets stam.

Förresten har vi fått in igelkott igen efter några års frånvaro, men ungar har vi inte sett, det kanske bara är en hane som utvidgat sitt revir. Hur som helst så vågar vi inte skaffa en självgående gräsklippare, den kan, om det vill sig illa, skära sönder igelkottsungar som ju lärt sig att krypa ihop istället för att springa när fara föreligger.

Kottarna fanns redan för 65 miljoner år sedan och tycks leva kvar i tron att fienden skyr taggarna, men det var innan homo sapiens fick för sig att köra över dom med bilar eller göra köttfärs av dem med robotgräsklippare.

Livet går vidare, ända tills det tar slut, det gäller kottar såväl som andra arter inklusive människor. De sistnämnda gör vad de kan för att det skall ta slut för så många som möjligt.

Tillägg: Tack Oskar, för rättelse!