För i h-e, Cecilia Malmström - skicka receptet istället!

Cecilia Malmström vill att vi skall skicka fler mandeltårtor över Atlanten. Det är ett skäl till att hon som EU-kommissionens ansvariga avser att driva igenom det beryktade frihandelsavtalet mellan EU och USA. Som om hon aldrig hört talas om klimatförändringar och behov av att minska transporterna, som om framtiden låg i att skicka tårtor och kakor kors och tvärt över världen.

För i h-e Cecilia, vakna! Argumentera för att man ska skicka receptet istället! Vi kan inte fortsätta att utmana miljö och klimat och anständighet bara för att vi fastnat i ett ekonomistiskt tänkande. Frihandelsvulgarismen blir alltmer dysfunktionell.

Hundratusentals européer har demonstrerat mot TTIP - det "transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar" - som just nu under stort hemlighetsmakeri förhandlas fram.

Det tragiska, åtminstone för mig som varit språkrör i De gröna, är att Miljöpartiets nuvarande språkrör är tysta som slaktade lamm. Det var väl inte därför vi bildade partiet? För att gröna språkrör skall administrera och legitimera den typen av avtal som nu växer fram. Tvärtom! Det var ju de gröna som skulle reagera, stå på barrikaderna, driva opinion, förändra den förlegade världsbild som håller på att ta kål på såväl planet som anständighet.

Skäms ni inte där ni sitter som slaktade lamm på era taburetter?


Jobben...
Frihandelsavtalet sägs skapa flera jobb. Det är ett populärt argument i dessa tider av arbetslinje... Men vitsen med frihandeln är ju att låta stordriftens och centraliseringens fördelar slå igenom. Med hjälp av rationalisering, robotisering, datoriseringar.  Ett frihandelsavtal av den sort som tycks vara på väg att växa fram mellan USA och EU kommer - i den digitala revolutionens tid - att förstärka den tromb som går över världen och som suger bort allt mer arbetstillfällen per producerad enhet.

För att hjälpligt motverka de minskade antalet arbetstimmar som blir följden av detta krävs att fler varor säljs, att varuomsättningen blir snabbare, att den globala konsumtionen ökar alltmer - annars minskar den ekonomiska tillväxt man strävar efter.

Att öka varuflöden genom samhället är inte något som ligger i linje med vare sig klimatmål eller andra miljömål. Vi håller redan på att konsumera och transportera sönder planeten. Begriper inte ledande figurer i det gröna partiet är det något som är fel.

 
Sårbarhet....
Frihandelsfundamentalismen leder till att vi får sårbara samhällen som saknar grundläggande försörjningsförmåga. Varje land, eller flera länder i en mindre region, bör istället ha som målsättning att skapa robusta samhällen med låg sårbarhet. Det är naivt att tro att den globala marknaden innebär någon sorts garant för t ex livsmedelsförsörjning.

Frihandelsfundamentalisterna ser frihandel som något viktigare än demokratins rätt att skydda inhemska verksamheter i syfte att uppnå viss självtillit och därmed kunna bli mindre beroende av variabler man inte har minsta kontroll på. Frihandelsfundamentalismen leder därmed till mindre robusta samhällen, ökad sårbarhet och ökat beroende av sådant man inte kan styra.

Minskad sårbarhet, ökande självtillit och robusta system var en gång gröna ideologiska kärnvärden. Av djupt rationella skäl.

Anständighet
Frihandel innebär handel utan sociala och ekologiska regelverk. Vi säger till människor att vi vill ha billiga varor och tjänster även om det innebär att de får arbeta med gifter som vi rensat ut för årtionden sedan - eller med arbetsvillkor vi själva rensat ut. Vi säger att vi skiter i deras närmiljö. Att de är ansvariga för globala utsläpp som vi tvingar fram genom våra krav på billiga produkter.

Som grön kan jag inte inte - av principiella skäl - acceptera de argument för frihandel som innebär att vi skall missbruka andra människor med motivet att det kan medför att "de i framtiden får det bättre". Hela resonemanget bygger på en sorts maskerad rasism eller kolonial föreställning.

Genom att som grundläggande princip ha regelverk som omfattar sociala och ekologiska krav så erkänner vi andra människors rätt till goda villkor. Vad är det för fel i det? Vi ser andra människor som just människor, inte som producenter eller arbetskraft i första hand. Det borde vara ett grönt partis mest grundläggande princip att driva krav på ekologiska och sociala regelverk. Hur det kommer sig att man missat detta är för mig totalt obegripligt.

Men det handlar inte bara om hur vi ser på medmänniskor, det handlar lika mycket om hur vi ser på djur och jordbruk

Rätten att göra bättre
Jag anser att om ett land har djurskyddslagar som medför att t ex ägg blir dyrare så bör man kunna förbjuda import av ägg från burhöns utan att detta kallas protektionism. Annars riskerar ju de länder som går före, genom att ställa högre etiska krav, att se hur det egna näringen slås ut. Det fattade gröna språkrör en gång i tiden...

Jag anser att det är i allra högsta grad grönt att hävda att om ett land inför förbud mot stråförkortningsmedel av miljöskäl, så skall det landet ha rätt att stoppa import av spannmål som är framställts med hjälp av stråförkortningsmedel.

Ett grönt parti som inte kan se skillnad på frihandel och etiskt hållbar fri handel bör se över sin verksamhet. Att inte problematisera frihandelsbegreppet utan istället bara fladdra med i den rådande vinden är inte bara ideologiskt feltänkt, det är fegt. Riktigt jävla fegt.

Balans
Visst är handel bra, visst är handelsförbindelser nödvändiga. Men någon sorts balans måste ändå upprätthållas. Och begreppet frihandel måste problematiseras istället för att vara ett okritiskt mantra som politiker, ekonomer och journalister använder slentrianmässigt utan att koppla det till sårbarhet, kravlöshet och groteska transportsystem.

Idén att frakta mandeltårtor över Atlanten och Stilla Havet är korkad. Den bygger på att klimat- och miljödebatten sker i ett isolerat rum, medan debatten om frihandel sker i ett annat. Det är mer rationellt att byta recept. Funkar inte det i dagens ekonomiska system, så måste vi byta system. Svårare än så är det inte. Inte lättare heller.

Jag vet inte vilket som är värst, en frihandelsfundamentalistisk EU-kommissionär som står på barrikaderna för att fler frysta mandeltårtor skall fraktas över Atlanten, eller språkrör som vägrar stå på barrikaderna för grön politik.

Det väger över för det sistnämnda. Det är så sorgligt.