Feminismen och arbetslinjen

Jag har hamnat i debatt om feminism och huruvida det är ett feministiskt önskemål att alla skall arbeta heltid. Är det målet så är jag inte feminist.

Från den rödgröna regeringens socialförsäkringsminister hörde jag häromveckan att "välfärden bygger på att vi arbetar". Därmed känner jag mig inte rödgrön heller. När feminismens företrädare, såväl som den rödgröna regeringens företrädare, ser "arbetslinjen" som ideologisk bas betackar jag mig.

För det första. Tanken att det bara är arbete som utförs av människor som skall finansiera vår välfärd, inklusive pensioner, har överlevt bäst-före-datum. Varför skall inte arbete utfört av robotar, datorer, maskiner - precis som arbete utfört av människor - finansiera vår välfärd?

Allt mindre del av företags omsättning härrör från människans direkta arbetstid, vilket innebär att den del av produktionen som skall finansiera välfärden blir allt mindre av den totala omsättningen. Skattebasen minskar i relation till vår totala "ekonomi". Så länge de rödgröna inte förmår inse detta utgör det ett lika stort problem som de borgerliga.

För det andra. Hela tanken på att alla skall arbeta heltid - samtidigt som de som driver detta inte ens driver kravet på sänkt arbetstid - bygger inte bara på att det är arbete som skall finansiera välfärden, utan också att det är av ondo att vara hemma lite längre hos sina barn, att det är destruktivt att engagera sig i den civila obetalda sektorn, att det är dumt att lägga tid på livskamrater som drabbats illa, att allt det där som ligger utanför den formella "ekonomin" - det vill säga den del som bidrar till tillväxt - är något som skall bekämpas.

Men vi är olika, en del av oss tycker det är livskvalitet att jobba deltid när barnen är små, kanske till och med så länge barnen går i grundskolan.

En del av oss tycker att det må vara värt förlorad arbetsinkomst för att hjälpa till några timmar på äldrevården där morsan finns. Det är inte fult, det är en del av att vara människa. Men så länge feminismens, mer eller mindre offentliga, företrädare envisas med att så ensidigt se livet som en fråga om pengar så riskerar feminismen reduceras till ett verktyg för den ekonomism som reducerar människan till en ekonomisk varelser vars uppdrag är att vara en tillväxtskapande producent och konsument.

Vi människor är biologiska, sociala och kulturella varelser och det borde något så viktigt som feminismen grundas på. Sänkt arbetstid, rätt också till deltid, breddad skattebas för finansiering av trygghetssystemen, inklusive pensionerna vars grundbelopp därmed kan höjas och bli mer jämställd och jämlik, borde väl rimligen tillhöra feminismens kärna.

Här en mycket sevärd film om suffragetterna.
Och här om Elin Wägners kamp för kvinnlig rösträtt, fred och ekologisk hållbarhet.