Overton Park och debuten för Elvis...

Denna dag för precis 61 år sedan vandrade en skakig ung finnig spoling vid namn Elvis Presley - annonserad som Ellis Presley - upp på en scen som sedermera skulle bli en hyllning till Raoul Wallenberg.

Scenen låg i Overton Park, i hjärtat av Memphis. Det var här Elvis gjorde sitt första professionella gig. Det var här han var så nervös så hans ben och vida byxor skakade. Och ju mer de skakade ju mer skrek publiken.

Ännu hade man ingen trummis, gitarr spelades av Elvis och Scotty Moore, bas av Bill Black. Det var allt.

Huvudattraktion den där kvällen var Slim Whitman, men han kom liksom bort. Elvis, Scotty och Bill fick spela sina två låtar en extra gång - That,s all right och Blue Moon of Kentucky - och ropades in för ytterligare en extra låt som de repat några gånger:  I'll never let you go.

Slim Whitman lär inte varit så glad. Men rockhistoria skrevs när Elvis gjorde rock av gamla blues- och countrylåtar.

Det vattnades i munnen... en ubåt funnen...

Marin Nytt nr 5-6 1982: "Svenska vatten motorväg för Natoubåtar."

Så gick det militära komplexets undervegetation igång igen. Det vattnades i munnen på dem. En rysk ubåt funnen. 

"Nyförlist ubåt hittad på svensk vatten", meddelades t ex här. Han var inte ensam, bara mest välformulerad. Måste vara nyförlist, för vraket har nästan inga alger eller annat grönt på sig. 

En del av oss som följde detta log i mjugg: dom hade ingen aning om hur Östersjön ser ut, att algtillväxten på det djupet är i stort ett helt obefintligt. 

Rent pinsamt blev det i en Ekointervju som verkligen ville få ut både "80-tal" och "Hårsfjärden" i etern. Är det rötmånad så är det...

Men ubåten är från Tsarrysslands tid, ni vet den där regimen som fanns före revolutionen som ledde fram till bildandet av kommunismens Sovjetunion. Att ubåten befann sig på svenskt vatten berodde på att ryska och engelska ubåtar bekämpade tyska handelsfartyg härifrån. Det var första världskriget.

Hur som helst: det var intressant att följa det militära komplexets undervegetation ett tag. Hur man liksom suckade när man förstod hur det stod till med algerna. Man skulle väl lugnat ner sig lite, ungefär som försvarsmakten åtminstone officiellt gav uttryck för. 

De enda som har vunnit på den här "nyheten" lär vara Putins vänner som än en gång kan göra sig lustiga över svensk debatt och svenska, såväl sociala som asociala, medier.

Nu är det inte så att jag ifrågasätter att det funnits främmande ubåtar - ryska såväl som Natos - i svenska vatten också under de senaste decennierna. Det vore snarast uppseendeväckande om så inte varit fallet. Precis som det vore uppseendeväckande om inte Natoubåtar varit inne i ryska vatten - och ryska i Natoländers vatten.

Svensk skärgård - vilken är omöjlig att hålla koll på oavsett hur mycket pengar Försvarsmakten skulle ha tillgång till - har under decennierna varit av intresse för allehanda makter. Av allehanda skäl. För Sovjetunionen/Ryssland som ett led i att säkra kontroll över Östersjön. För Nato-ubåtar som skall ligga skyddade. Ävenså för minkar, skarvar och sälar.

Under den värsta ubåtsjaktens tid i början av 80-talet skrev örlogskapten Nils Bruzelius i Marinstabens egen tidning Marin Nytt (nr 5-6 1982) att svenskt vatten var en motorväg för Natos ubåtar. Dessa låg, enligt örlogskaptenens resonemang, på lur i den svenska skärgården för att kunna skära av sovjetiska sjöförbindelser om det skulle börja krisa.
 

Det var inte en populär artikel i en tid när Carl Bildt och hela mediekåren jagade sovjetiska ubåtar. Man fick inte upp någon, trots idoga insatser både till havs och till lands. Hade man tagit upp en u-båt som tillhört Nato? Knappast. Hade man förresten tagit upp en ubåt som varit sovjetisk, med allt vad det skulle medföra...?

 

Det var en tid när u-båtar sågs överallt. Det gick som en farsot genom landet. Snart sagt varenda mink kunde vara en u-båt. Vilket på intet sätt motsäger att det fanns mer än minkar i vattnen.
 

Minkar finns fortfarande, säkert båtar också. Den enda u-båt man fått upp är emmellertid den som självmant steg upp på ett grund i Blekinge skärgård för att sedan - om det nu verkligen var just den - köpas av Bert  Karlsson och visas upp på Sommarland i Skara. Som värd för ubåten anställdes den ryske ubåtskaptenen från intermezzot..

.  

En uniformsjacka, som sades tillhöra kaptenen, auktionerades förresten ut av Bert Karlsson på Tradera. En del kan göra pengar på allt. Karlsson på jackor, dykarbolag på slirig information om gamla ubåtar och kvällsblaskan på rötmånadsnyheter om tsartidens ubåt. Och den militärpolitiska undervegetationen kan få en adrenalinkick. Till glädje för Putins vänner.

Rhiannon Giddens konsert

Regn, småkyligt och trött på att skriva... Men Rhiannon Giddens är bra. Äkta.

Så har det då börjat bli rumsrent att ifrågasätta tesen om ekonomisk tillväxt

Så är man då inte längre betraktad som idiot därför att man kritiserar jakten på ekonomisk tillväxt. Inbjudningar till ställen där man tidigare varit persona non grata - för att tala om tillväxtens problematik - dyker allt allt oftare upp.

Och minsann: i SvD:s näringslivsbilaga intervjuas Luiten van Zanden (professor i ekonomisk historia och utvecklingsekonomi) om sin kritiska hållning till ekonomisk tillväxt. Rubriken på artikeln: "Tillväxt gör inte att folk mår bättre".

I höstas kom OECD-rapporten How was life? ut, där forskare sammanställt data om allt från människans livskvalitet till ekonomiska klyftor och biologisk mångfald. Därefter har man kopplat detta med ekonomisk tillväxt och kom fram till - det för många av denna bloggs läsare självklara: det finns ingen direkt koppling mellan ekonomisk tillväxt och högre livskvalitet. Luiten van Zanden pekar på det väl egentligen alla vet innerst inne: ekonomisk tillväxt kan till och med vara negativ för befolkningen - och att ekonomisk tillväxt inte är en förutsättning för att öka välståndet hos befolkningar.

Allt det här fattade redan John Stuart Mill och Karl Marx - för att ta en liberal och en socialist i högen av sådana. Det som så länge varit tabu att säga börjar bli accepterat. Tragiskt att de absoluta makthavande inom näringsliv, politik och fackföreningar kommer att bli de som vaknar sist av alla. När det blivit accepterat att kritisera tillväxten så kanske till och med Miljöpartiets språkrör vågar sig på det efter alla år av kompakt tystnad på grund av feghet à la finget upp i luften för att se om vinden blåser. Att själva bidra till vind har väl känts för obekvämt i jakten på statsrådsposter.

Läs gärna min längre essä om tillväxt och utveckling, och om varför vi fastnat i tron på ekonomisk tillväxt som något naturligt och nödvändigt, här.

"Liberalismens järnhårda lag"

Byråkratin tillhör staten. Har man några år på nacken minns man Televerket och jag kan garantera att man svor nästan lika mycket åt detta verk som åt dagens telebolag. Inte bara staten, utan även marknadens aktörer ägnar sig åt gedigen byråkrati och kräver dessutom, inte minst i socialliberalismens namn, statlig byråkrati för att upprätthålla kontroll och anständighet på marknaden.

”Liberalismens järnhårda lag” innebär att varje försök av staten att avreglera något i syfte att låta marknaden ta över kommer att leda till mer omfattande regelverk, mer pappersarbete, mer kontroll och totalt fler anställda byråkrater. Tyvärr ligger det en hel del i detta, kontrollsamhället växer i takt med avregleringen för att stävja missbruk, avarter, anonymitetens ansvarslöshet och kortsiktig snikenhet.

David Graeber - professor i antropologi vid University of London - menar att dagens moderna marknadssamhälle är det mest byråkrattyngda som någonsin har existerat. Hans senaste bok "The Utopia of Rules" recenseras förtjänstfullt av David Jonstad här.

Vatten över huvudet och Rädda Vättern

Gomorron, det regnar och åskar och vattnet formligen forsar över tomten, dammen fylldes på några minuter, växthuset blev alldeles rent och gästen - en spansk vattenhund - lägger tassarna för öronen.

Vatten således. Vilket helt osökt får mig att konstatera att det på Facebook sprids ett rykte om att jag varit i Florida där man sett mig putsa en lyxbåt... Detta skall ha skett - enligt ryktets upphovskvinna Ilona Widh - efter att jag för ett tiotal år sedan flytt Sverige efter att ha begått oegentligheter. Därefter lär jag, genom ett elitistisk vänsterliberalt nätverk, erbjudits arbete på typ Nyhetspanelen där jag, som figur med skumt förflutet, kunnat kritisera den ungerska regeringens vägran att ta emot flyktingar. Ja jisses,  vad man kan ta till i en del kretsar... En del tar sig vatten över huvudet i jakten på att försöka misskreditera dem med åsikter som inte ligger i fas med egna åsikter. Ynkligt, kan man ju tycka. Men vanligt i en del kretsar.

Som upplysning kan nämnas att jag aldrig varit i Florida och flytetygsägandet består i kanot och en mindre, äldre typ roddbåt. Denna ligger dock icke i Vättern och kan därför inte delta i nedanstående viktiga manifestation...

Nyhetspanel utan svar...

Gårdagens nyhetspanel om flyktingströmmen och EU - och en ganska svarslös panel - samt det här med folkpartister som inte kan planera sina spritinköp samt miljöpartister som inte ville berätta om hur det är med vice statsminister. Klicka på bilden... och upplev ännu ett njutbart (???) panelsamtal.

Hörde inga svar från panelen

Hanna Gadban drömmer om liberal religion

Jag är ju inte så förtjust i religioner. Själva tanken att människor skriver ner saker och påstår att det är en gud som tycker det ena och det andra känns suspekt. Att religionens innehåll knappast kan underställas demokratisk beslutsordning följer liksom i dess spår. Att det hade varit trevligt är en annan sak, men religion är inte trevligt.

Om detta har jag, utifrån kristendomen, skrivit en hel del. En del älskar att plocka fram de fina citaten från Jesus, men väljer att bortse från de fruktansvärda. Går man till det äldsta testamentet framställs guden  som en fruktansvärd figur, På intet sätt värd att tillbe ens om det skulle ge evigt liv.

Hanna Gadban skriver inte om kristendomen i sin bok Min Jihad - jakten på liberal islam.. Hon skriver om islam och möjligheten att forma en liberal islam. Hanna Gadban, själv muslim, har varit vänsterpartist men lämnade efter den kritik hon fått från vänstern när hon kritiserat missförhållanden och maktstrukturer inom den islamska kulturkretsen. Fråga som ställs i boken: Varför uppfattas man som fiende till de svaga om man påtalar missförhållanden och maktstrukturer inom en minoritetskultur?

Bara för att Per Gudmundsson på SvD:s ledarsida gillar boken behöver man ju inte låta bli att läsa den. Den ger en pusselbit för att förstå det pussel vi lever mitt i och som på många sätt tycks läggas alldeles av sig själv... Men som förstås är följd av historia, medvetna val, lyckliga och olyckliga omständigheter.

Vidare påpekar författaren - vilket ni som följt bloggen genom åren nog förstår att jag gillar - att bara för att man är emot det onda så är man inte god. Vi har sett det under arabiska våren, när det inte var populärt att påpeka att bara för att regimerna var värda motstånd var det alls inte självklart att motståndarna var goda demokrater... Att vara emot det onda är ingen garanti för att man är en god demokrat som gillar mänskliga rättigheter och är allmänt snäll. Förresten fick jag rejält på moppe redan när jag för några år sedan skrev om Falun Gong, som då var hyllat och allmänt betraktades i medierna som något gott och fint bara för att man var i konflikt med regimen i Kina. I själva verket är Falun Gong inte vare sig snällt eller harmlöst - här finns en av mina texter.

Hur som helst, Hanna Gadban bok är utgiven på Sans förlag, det vill säga ett förlag närstående Humanisterna. Bortsett  från något klavertramp ger man ut böcker som ger skäl att kalla förlaget för kvalitetsförlag.

Åren går...

Thomas Idegard blev jesuit som skall leva i materiell fattigdom, men Ursula Berge och jag är kvar som dinosaurier i soffpanelen. Så här kunde det låta när det begav sig, om Sahlin och Juholt och politik i ungdomlig (ingen var ännu 65+) frejdig anda.

Imorgon är det dags för Nyhetspanelen igen.  Får ta av mig stövlarna, ta mig in till den urbana miljön och placera mig i morgonsoffan 07.40. Dock rynkigare och mer gråhårig än i klippet.

"Kan du inte hålla käften någongång?", frågade en yngre miljöpartist en sen fredagskväll. Det som retat hen var något jag sagt om tillväxtsamhället och gröna partiers uppdrag att provocera i en tid som vår. Svar: Den tiden kommer. För både mig och dig.

Är folkpartistiska professorer i nationalekonomi nyktra?

Systembolaget bör anpassa sin service till nyktra vuxna, meddelas av Carl B Hamilton (FP) i en uppmärksammad debattartikel. Därför bör det vara öppet även kvällstid och på söndagar, är slutsatsen av denna argumentation.

Jag som trodde att den som är vuxen och nykter, till skillnad från den som är ung och onykter, klarar av att planera sina inköp. Tänkte inte på att det finns folkpartistiska professorer i nationalekonomi som har svårt med planeringen.

PS!
Jag inte är ensam om att ha kritiska åsikter om trenden "täta städer". En professor - dock ej inom neoklassisk nationalekonomi - raserar de trendiga argument, som så naivt framförs, riktigt bra här.

PS 2!
Läs gärna den här - om kapitalismens svårigheter att överleva - i  Guardian. Skönt att lnte vara ensam om insikter...:-)

Ett hus utan en katt...

... är ett märkligt tomt hus. Nelson, som under sin krafts dagar stundom uttalade sig på denna blogg, har fått sitt liv avslutat. Hon fick sitt namn efter sin namne som blev sydafrikansk president samma dag som hon föddes. Sedan i våras har hon varit ensam katt i huset. Kizel, katten som efter en tids research en dag öppnade dörren och la sig i soffan, blev dödad av en rädd grävling i våras. Och åldern hade tagit hand om såväl morsa som moster för flera år sedan.

Ett hus utan en katt är ett märkvärdigt tomt hus. Ett rum där inte en katt spatserat fram på en hel dag är ett märkligt tomt rum. En kudde med ett avtryck av en katt som inte längre finns är en märkligt ensam kudde. Ett knä utan besök av en katt känns en aning erbarmligt.

Katter gör sig inte till, lismar inte, är inte underdåniga utan visar vad de tycker. Jag gillar katter. Vi har alltid haft ett gott förhållande. De har accepterat att jag bor i deras hem. De har bekräftat min rätt att bo där genom att då och då puffa med nosen eller med tassen.

Katter tar tillvara livet. Fyller sina liv med lagom mycket arbete, lagom mycket lek och lagom mycket lättja. En katt är stolt, ärlig och låter sig inte hunsas. Jag har svårt för hundar som viftar på svansen och som underdånigt suckande ligger vid fötterna och är trogna oavsett om man är en drummel eller inte. Människor som gillar att ha underlydande gillar hundar. Under mina partipolitiskt aktiva år konstaterade jag att Kjell Olof Feldt hade hund. Stig Malm också. 

I och för sig inget fel på hundar, har haft en sådan. Men en katt har man inte. En katt är.

Träd i stan ökar välbefinnande

Så här i tider av grön vurm - bland annat från Grön Ungdom - för den förtätade staden kan konstateras att ett stort forskningsprojekt tyder på att träd i staden gör människor friskare. Kvarter med fler träd förbättrade upplevelsen av den egna hälsan på ett sätt som kunde jämföras med att vara sju år yngre. Kanske inget nytt för oss som varit med ett tag, men allt måste ju återupptäckas...

Studien gjordes i Toronto med hjälp av data om över en halv miljon träd i staden. Forskarna vid University of Chicago  har kunnat se exakt var träden är planterade, vilken art de tillhör och vilken storlek de uppnått. De har också haft tillgång till 30 000 personers patientjournaler med allt från uppfattad hälsa till konstaterade sjukdomar som diabetes, hjärtåkommor och psykologiska besvär. Sammanfattning redovisad bland annat i Washington Post.

Rötmånadsdebatt om vice statsminister

Vice statsminister Åsa Romson leder inte regeringssammanträden under statsminister Löfvens frånvaro. Hennes roll är representativ. Detta anses vara upprörande. Det behövs inte mycket för en del medier att gå igång så här i rötmånadstider.

Det enda som är totalt orimligt i den här historien är att den tidigare vice statsministern Maud Olofsson menar att upplägget kan bryta mot grundlagen. En vice statsminister som inte läst denna borde vare sig varit vice statsminister eller ställföreträdande ordförande under regeringssammanträden. 

Att sossarna, fyra gånger så stora som MP, skulle avstå från att nyttja möjligheten att låta den som varit statsråd längst - vilket i detta fall är den s-märkta utrikesministern - vara ordförande i de interna regeringssammanträdena, när statsministern inte är närvarande, är väl ändå ganska otroligt. Romsons egen förklaring - MP har inte lagt ner förhandlingskraft på en så pass formell sak - är helt rimlig.

Att MP:s partiledning tydligen valt att inte berätta hur det förhåller sig för sin riksdagsgrupp är emellertid osnyggt. Man var väl mån om att inför sin riksdagsgrupp redovisa ett så positivt förhandlingsresultat med sossarna som möjligt - samtidigt är jag fullständigt övertygad om att just Romson inte bryr sig ett vitten om formella prestigeuppdrag. Hon är inte sån sort. Om inte partisekreteraren redovisat hur det förhåller sig för partistyrelsen är det ytterst osnyggt.

Syre med omöjlig intervju och Maria Wetterstrands plädering för mångfald

"John Stuart Mill, förmodar jag..."
"Det är riktigt, ni vill göra en intervju med mig?"
"Ja, det vore vänligt"

Och, minsann, jag fick göra ett intervju med honom. I serien Omöjliga intervjuer i magasinet Syre. Senaste numret innehåller såldes ett samtal med Mill om såväl det som varit och det som är.

Vidare skriver Maria Wetterstrand följande kloka ord i sin krönika: "Hade vi ens haft demokrati om inte någon vågat testa först? Utveckling av politik sker också genom lokala och nationella initiativ., som ifall de är bra kan spridas till andra. Om vi inte haft mångfalden, om inte många länder kan testa olika sätt att lösa problem, så stagnerar utvecklingen."

Lustigt nog låter det som en kopia på den kritik jag framförde när Maria blev förespråkare för svenskt medlemskap i EU en gång i tiden. EU-konceptet blev ju så fel: principen om att ingen skall gå före och ställa hårdare krav på t ex produkter gäller framför det som i retoriken kallas miljögaranti. Kalifornien hade, med EU:s regelverk, inte kunnat gå före med katalytisk avgasrening om delstaten legat inom EU. En av unionens förbannelser är att mångfalden suddas ut och en sorts sovjetiserad dröm om de stora enhetliga, alltmer centralstyrda, unionen blev riktmärke. Mångfald är ett värde i sig.

John Stuart Mill blev förresten, som bland annat Johan Norberg påpekat, en av de mer inflytelserika kritikerna av liberalismen...

"Ja, jag är inte stolt över dem alla", meddelar han lakoniskt om liberaler när vi samtalar om arbetslinje och tillväxt. 

Sommarpytt: Att dö av värme eller av kyla...

En del skriverier är värda att ta upp igen, trots att de har mer än ett år på nacken.  Sålunda meddelades på SvD:s ledarsida att klimatdebatten är överdriven, att fördelarna är större än nackdelarna med högre medeltemperatur och att fler människor dör av kyla än av värme på jorden.
Just det sistnämnda - att fler dör av kyla än av värme på jorden - är knorren på den artikel SvD fick gratis, (enligt ledarsidans Tove Lifvendahl) av skribenten Bjørn Lomborg. Lomborg är adjungerad professor vid Köpenhamns handelshögskola.

Huruvida Lomborg räknat in de drygt 50 000 människor som beräknats dött av värmeböljan i Ryssland år 2010, eller de drygt 30 000 som dog i värmeböljan i södra Europa för tio år sedan är oklart.

Lomberg meddelar vidare: "Kostnader för uppvärmning kommer att minska mer än vad kostnaderna för luftkonditionering kommer att öka."

En liten detalj bortses noggrant från: luftkonditionering är vanligare i såväl Handelshögskolan i Köpenhamn som i SvD:s lokaler än på landsbygden i Bangladesh.


När det begav sig, artikeln är som sagt dryga året gammal, skriv jag följande:

"SvD:s ledarredaktion gör sig skyldig till ett vetenskapligt och intellektuellt lågvattenmärke av sällan skådat slag när man nu väljer att hyra in (när jag skrev  - 26 september 2013 - trodde jag att man köpt artikeln, inte fått den gratis) en skribent som underblåser de intressen som av olika skäl inte vill ta klimatfrågan på allvar.

Förmodligen har ledarreaktionen intresse av att medverka till att förvirra, förenkla och fördumma. Marknadsekonomin, som på ett närmast fundamentalistiskt sätt omhuldats av ledarredaktionen i årtionden, fungerar ju inte så bra när det gäller klimatfrågan. Klimatfrågan berör nämligen främst de som saknar köpkraft och de som ännu inte är födda. Därför är marknad en usel ledsagare i klimatfrågan. Vilket förstås avslöjar bristerna i den ideologi som SvD:s ledarredaktion står för."

Uppfattar detta som årtiondets hittills mest groteska artikel på SvD ledarsida. Slut för idag, tack för idag. Kommentarsfunktionen är, som trogen läsare vet, avstannad så här på sommaren.

Sommarpytt: I mer än en vecka har jag väntat...

En vecka. En hel vecka. Sedan en läsvärd och lagom provocerande debattartikel infördes i SvD. Skriven av Mikael Holmström och David Lindh. Miljöpartiets ledning hakade inte på. I mer än en vecka har jag väntat. Trots att fältet var öppet att stödja förslaget och ur grönt perspektiv analysera vad som är fel i dagens modell. Nyfiken? Här finns artikeln. Om du blir sur på den kan du inte avreagera dig i kommentarsfältet för det är stängt under sommaren - eventuell upprördhet får stilla sig någon annanstans...

Sommarpytt: "Jag är en otäckt fan..."

Susanne Osten är aktuell. Igen. Sex av hennes filmer kommer ut på dvd. Och en ny film på gång. Är man kulturintresserad så har man inte kommit undan hennes engagemang, Unga Klara är bara ett av alla skäl till det. "Jag är en otäck fan", säger hon i en intervju. Vilket tur att det finns sådana. Jag gjorde förresten en intervju med Susanne Osten för ett tag sedan. Den blev ganska bra. Men vad blir inte det när hon är inblandad?

Kommentarsfältet är stängt under delar av sommaren.

Sommarpytt: 100 år sedan Joe Hill avrättades

Joe Hill. Avrättades 1915. Detta uppmärksammas på visfestivalen i Loses. Läs gärna mer här.

Kommentarsfältet är stängt under delar av sommaren.

Sommarpytt: Tillägnas Gustav Fridolin

Med anledning av att Gustav i Almedalen, mitt under sitt tal, meddelade att han var liberal - han reducerade grön till ett prefix framför liberal - vill jag tillägna honom denna låtlista i förhoppning om att han inte glömmer att han är vald som grönt språkrör, inte liberalt, inte socialistiskt, inte konservativt. Utan grönt. 

 Kommentarfältet är stängt delar av sommaren för fridens skull.

Sommarpytt: Mystery Train

Minsann. För på dagen 60 år sedan spelade Elvis in följande två låtar i Sun Studio i Memphis.



 
Kommentarfältet är stängt under delar av sommaren.

Sommarpytt: Grekland v/s Tyskland

Tsipras mot Merkel. Men kampen mellan Grekland och Tyskland är inte ny...


KOMMENTARSFUNKTIONEN ÄR AVSTÄNGD UNDER NÅGRA SOMMARVECKOR - FÖR ALLAS FRID...

Sommarpytt: Ju sämre, ju bättre.

Glädjande nog var de skor och kläder vi köpte för ett tag sedan av den usla kvalitet att skoförsäljningen i juni ökade med 9,6 procent och klädförsäljningen med 6,7 procent. Hög kvalitet och skor vi trivs med är ett helvete för det man nuförtiden kallar ekonomi. Köp, slit och släng är alltför konservativt, numera gäller köp och släng. Nästa steg är att bomullen odlas, köps och kastas direkt så att ekonomin kan hållas igång.

Vidare meddelas att den "skakiga marknaden i Kina" har gjort att naturresurserna inte skövlas lika fort som förra månaden vilken drabbar såväl börs som ekonomin negativt...

Gomorron, världen.
Kommentarsfältet är stängt för tillfället.

Sommarpytt: Jag bör verbalt stenas av mig själv för att missat Giddens...

Med anledning att jag av oförnuftiga skäl missade Rhiannon Giddens besök på Gröna Lunds lilla scen bör jag verbalt stenas av mig själv vid lämpligt tillfälle. Hon är helt fantastisk, för den som inte blivit hänförd så finns en chans nedan,,,

Förresten: DN:s recensent skriver: "Den operaskolade före detta Carolina Chocolate Drops-medlemmen sjunger så kristallklart, så prickfritt pricksäkert att hon kräver ens odelade uppmärksamhet.... alldeles sagolikt... med rötterna djupt begravna i den förhistoriska rockmusiken, i gospel från mellankrigstiden, gaelisk folkmusik, den allra mest blåtonade bluegrassen, sånger slavarna sjöng under det amerikanska inbördeskriget, letar de sig fram till ett lika osannolikt som självklart groove.... allt är så vansinnigt musikaliskt bara."


 



 



 

KOMMENTARSFÄLTET ÄR STÄNGT UNDER DELAR AV SOMMAREN.

Är det inget gnissel mellan S och MP i regeringen är det något fel...

gör det lätt för mig idag också... Här en snutt från Almedalen, bland annat med anledning av att Gustav Fridolin hävdat att det inte är något gnissel i regeringen. Vilket oroar mig. Mycket. Klicka på bilden...

Kommentarsfältet är stängt under delar av sommaren.  

Ni som ändå vill meddela Birger något om detta inlägg kan mejla er info till mika.provoka@telia.com. Eventuellt svar kan dock dröja.

Vad är politisk makt?

Här samtalas det - Studio Ett i P1 sänt från Almedalen - om priset för att sitta i en regering och (framför allt) om vad politisk makt egentligen är - klicka på bilden så får du avnjuta (eller dess motsats) två före detta språkrör med helt olika uppfattning om vad politisk makt är. Se det som en fortsättning på de två senaste dagarnas blogginlägg... här (Varför hukar miljöpartister istället för att räta på ryggen?) och här (Din ideologiske kompis Björklund avslutade Almedalen, Gustav).

För övrigt kan noteras att det under 2014 gjordes rotavdrag för 51 miljoner kronor för att renovera bostäder utomlands. Mest handlar det om semesterbostäder.

Din ideologiske kompis Björklund avslutade Almedalen, Gustav.

Jan Björklund brukar meddela att kärnkraften inte bör avvecklas. Se där, Gustav, vad en partiledare på liberal ideologisk grund kan komma fram till. Liberalers första fråga är inte om en elproducerande teknik håller sig innanför de ekologiska ramarna - vilket är den första frågan för en grön. Därför blev jag sorgsen när du i ditt Almedalstal meddelade att du är liberal.

En liberal kan utifrån sin ideologiska grund hävda att det är bra om Sverige får ökande inkomstklyftor - den som känner trygghet i grön ideologi skulle aldrig komma på tanken.

En liberal kan inte förstå att mångfald inom skola och äldreomsorg kan växa genom annat än via bolag som för ut vinst från verksamheterna, en grön vill tvärtom värna mångfald genom att stimulera den tredje sektorns  icke-vinstsyftande alternativ.

En liberal kan vända kappan efter vinden när det gäller att se på individen - så länge det gynnar de välmående så är individperspektivet så viktigt, när det gäller de illa drabbade kan individperspektivet helt förkastas.

En liberal älskar frihandel utan sociala och ekologiska klausuler, utan etiska regelverk, utan möjlighet att stärka en regions självtillit - en grön anser att handel skall byggas på ekologisk och socialt ansvar även om priset på varan eller tjänsten blir högre.

En liberal kan inleda ett tal med krigets retorik, en grön med fredens. En liberal kan föreslå att Sverige  skall in under ett kärnvapenparaply, en grön strävar istället efter kärnvapenfria zoner.

Gustav, när du i Almedalen identifierade dig som grön liberal så hopps jag du vet vilka du delar ideologi med. När du reducerar "grönt" till ett prefix att sätta framför "liberal" förkastar du allt det arbete som gjorts i gröna partier för att utveckla en allt mer stabil grön ideologisk värderingsbas. Du riskerar att skjuta hela det miljöpartiprojekt som startades 1981 i sank. Du må känna dig som liberal, jag känner mig som grön. Det är en politisk rågång mellan de två ideologierna. Precis som det är en rågång mellan grön ideologi och socialism.

Om du mot förmodan läser det här, Gustav, så skrev jag igår, efter Jonas Sjöstedts tal, en del om det gröna uppdraget. Och om vikten av att miljöpartister rätar på ryggarna och verkligen ser vad grön ideologi har att ge. Du behöver inte skämmas för den, Gustav. Finns här, om du orkar läsa så här i sommarhettan. Men det sägs ju att värmen skall mildras och åskan dra fram de närmaste dagarna.

Sjöstedt - lika vänlig som skarp. Varför hukar miljöpartister istället för att räta på ryggarna?

Gustav Fridolin hade lagt bollen på straffpunkten för Jonas Sjöstedt att slå in. Jonas hade kunnat sätta bollen snyggt, och förnedrande, i krysset. Men artigt, och i samtalets form, valde han att inte förnedra MP utan mellan raderna uppmana ledning att göra det som miljöpartiets kongresser och väljare tar för givet att de skall göra. Det var ömsint gjort.

Jonas började med att uppmärksamma, och hälsa, de som troget och engagerat, Almedalsvecka efter Almedalsvecka står där med sina flaggor med den sol som förkunnar nej till kärnkraft.

Jonas är den enda som hittills uppmärksammat Ship to Gaza - hur kunde Gustav bara negligera den israelsika bordningen på internationellt vatten?

Och Ojnareskogen, det Gustav inte vågade prata om - han har blivit mer statsråd i en socialdemokratisk regering än språkrör för De gröna - tog Jonas som ende talare upp.

Och, minsann, Jonas hade den goda smaken att försvara Greklands rätt att genomföra en folkomröstning, något som regeringen, och därmed språkrören, uppenbarligen är kritiska till. MP som mer än något annat tagit kamp för idén om deltagande demokrati -  och folkomröstningar om sådant som inte berör mänskliga rättigheter - har nu en ledning som är tyst. 

Och dessvärre...  visst hade Jonas en poäng i att påven är mer radikal än den rödgröna regeringen i klimatfrågan.

Straffen hade kunnat slagits in på ett förnedrande sätt. Men Jonas verkar inte vara den som vill förnedra de övriga rödgröna.

Sant är också att det är Vänstern som "lagat revor i välfärden" mer än regeringspartierna frivilligt gjort, trots att varenda förslag från Vänstern borde vara självklara att driva för ett grönt parti som inser att ekologisk hållbarhet inte kan vinnas utan social hållbarhet - som i sin tur inte kan vinnas utan demokratisk hållbarhet. Allt det där är självklart för varje miljöpartist som känner hemvist i grön ideologi snarare än i liberal.

Nyheten - avgiftsfri sommaraktivitet för barn vars föräldrar inte har råd med de allt dyrare kollona eller ens med vanlig somrig dagverksamhet - var välkommet. Säger regeringen nej till det förstår man inte hur illa ansatta en del familjer är idag - allt medan de rikare gynnas alltmer av bidrag i alla de former. Räntebidraget inräknat.

Vänstern är numera ett klart mer fördelningspolitiskt parti än Miljöpartiet. Så var det faktiskt inte tidigare. Miljöpartiet hade en gång i tiden mer fördelningsinriktade skatteskalor och mer fördelningsinriktade socialförsäkringssystem än Vänstern - för vi visste att ett ekologiskt hållbart samhälle inte kan vinnas om vi inte också når social hållbarhet.

Men. Tro inte att Vänsterpartiet är ett grönt parti. Det är ett grönmelerat socialistiskt parti, på liknande sätt som Gustav och Annie Lööf identifierar sig själva: med "gröna" som prefix framför liberaler.

Jag vill se gröna språkrör. Som känner tillit i den gröna ideologi som steg för steg utformades och som med självklarhet, såväl djupt som tillitsfullt, kritiserar allt från den fördummande arbetslinjen och den exploaterande tillväxtjakten till marknadens domptörer och statens överdrivna  intrång i individens frihetsrum.

Miljöpartiets har förvisso en del gemensamt med liberaler, men MP kan rimligen inte vara ett liberalt parti (med ordet grönt som prefix på det sätt som Gustav hävdade i sitt tal) utan helt enkelt ett grönt parti.

MP har förvisso en del gemensamt med socialister,  men MP är kan inte vara ett socialistiskt parti. MP är ett grönt parti.

MP har förvisso  en del gemensamt med konservativa, men MP är inget konservativt part. MP är ett grönt parti.

Åtminstone var det detta som var meningen.Och det som är mitt hopp för framtiden, när väl språkrör som identifirerat sig som liberaler har roterat ut.

• Till skillnad från liberaler förstår gröna att det är skillnad på frihet för människor och frihet för kapital.

• Till skillnad från socialister vill gröna omgärda individen med ett frihetsrum okränkbart inte bara från marknadens domptörer utan också från statens intrång.

• Till skillnad från konservativa ser gröna inte bara naturens ock bildningens omistliga värden utan även värdet i kulturella normbrytningar.

Någon sa när partiet bildades att det det inte finns något så radikalt och samtidigt något så konservativt som MP. Jag tror den som uttryckte det så kom nära sanningen. För sådan är grön ideologi. I vart fall som jag ser den.

Vi gröna har uppdrag som är djupare och vidare än vad liberaler, socialister och konservativa  tagit på sig. Så tråkigt att inte språkrör tar mer allvarligt på det.

Med naturen och historien som grund, vetenskapen som inspiration och filosofin som kompass skall vi gröna - det är så jag ser på det - ta oss an de frågor som formar  vår gemensamma framtid. En gemensam framtid inte bara för oss som lever nu, inte bara för oss i vårt land, inte bara för oss människor...

Vi gröna har ett uppdrag som går utanför föreställningen om människan som rättmätig härskare över naturen på samma sätt som vi har ett uppdrag som går utanför föreställningen om mannens härskarroll över kvinnan, den rikes över den fattige,  de starka över de svaga.

Vi gröna har ett uppdrag att utmana system, strukturer och normer som skadar planeten och kränker individen. Vi har ett uppdrag att provocera dem som fastnat i föreställningen om den eviga tillväxten och som gjort arbetslinjen till en närmaste religiös trosbekännelse. Vi gröna har uppdrag som inte bör slarvas bort för att alla skall behagas, karriärer säkras och formell låtsasmakt vinnas.

Om alla de som ser sig som miljöpartister förstod att det i den gröna ideologin finns så många svar på framtidens utmaningar, som inte vare sig liberaler eller socialister kan hämta från sina ideologier, hade de kunnat räta på ryggarna och inte tillåtit att språkrör reducerar grönt till ett prefix före liberal. Det är så tragiskt att det gröna ideologiska samtalet försvunnit från Miljöpartiets interna agenda. Tilliten till den egna förmågan försvinner därmed, språkrör verkar skämmas för gröna grundläggande värderingar och den politiska debatten tappar den dimension som kan bidra med lösningar av framtidens problem.

När jag slutade som språkrör 2000 så avslutade jag mitt sista kongresstal på ungefär följande sätt: "Var stolta över den rågång som finns mellan grön ideologi och de andra ideologierna. Värna rågången, gröna vänner!"

Att grönt skulle bli ett prefix framför liberal, eller socialist eller något annat kunde jag inte föreställa mig i min ondaste mardröm. Miljöpartiet kan mer än så. Så för i h-e, räta på ryggarna! Ni har ju så många ideologiskt betingade svar på så många frågor där de andra, utifrån sina ideologier, saknar svar!

(M)uck

Anna Kinberg  Batra höll tal igår. Det var onödigt slöseri. Hade tänkt skriva om alla tal, men ids inte.

Tillägg 06:41 efter lite frukost i det gröna: 
Så här blir det i nyhetspanelen från igår - sänt före Batras tal - istället.

PS! Towe Lifvendahl hävdar i detta inslag av Nyhetspanelen att Anna Kinberg Batra höll ett lysande installationsta. Här finns det, med mina kommentarer:

Tack för förtroendet! Och tack Fredrik för ett fantastiskt partiledarskap. Du kommer gå till historien som både partiledare och statsminister. Absolut, ingen annan har lyckats få 2802 deltagare på en moderatstämma att hoppa när hen räknat till tre, medan ledaren utropade: ”Känner ni kraften??? Nu hoppar hela Trollhättan! Nu hoppar hela Luleå!! Nu hoppar hela Oskarshamn!!!Vi tror på den, vi tror på arbetskraften!”. Så skedde på tidigare moderatstämma. Starkt!

Som den som i en tid av omfattande internationell ekonomisk kris byggde Sverige starkare och gjorde Sverige till ett bättre land att leva i. För oss som är friska nog att hoppa...?

Fredrik har förnyat och utvecklat vårt parti. Byggt upp ett starkt allianssamarbete. Jajamen, och sakta vridit musten av sina småkamrater.

Blivit statsminister efter valsegern 2006 och vunnit väljarnas förtroende igen 2010, med förstärkt väljarstöd. Vunnit internationell respekt. Sänkt skatten för vanligt folk som jobbar - de där som är sjuka och arbetsslöa är ju inte vanligt folk -  och möjliggjort för flera hundra tusen fler människor i arbete. Jajamen, bara de  har koll på om det kommer ett sms som berättar att de kan jobba en timme i Barkaby och en i Haninge...

Under ditt ledarskap har vi visat svenska folket att borgerliga regeringar inte bara kan fungera - sensation! - utan också förtjäna förtroende i breda grupper och utveckla och genomföra viktiga reformer, inte minst för en stark ekonomi. Jajamensan! Fredrik och Anders har varit smarta nog att smita undan och låta hushållen skuldsätta sig istället för staten...

Det ska vi slå vakt om, vi som nu tar stafettpinnen vidare. Hjälp, se upp! 

Men det kanske allra viktigaste arvet för oss att bygga vidare på – det är att du alltid har tagit din utgångspunkt i hur Sverige ser ut och vilka samhällsproblem som behöver lösas för att Sverige alltid ska fortsätta bli ett ännu bättre land att leva i. Jajamän!  Vi lyckades att under några få år ta oss upp från trettonde till tionde plats på listan över länder som per capita gör störst ekologiska fortavtryck på planeten. Fredrik, du har lämnat rejäla fortsteg efter dig, heja på!
Tack! Så mycket.

Vänner!  Ät du säker på att dom är det, Anna? 

Sverige är ett bättre land att leva i i dag än 2006. Jäpp, för oss som kan... ja ni vet vad.
Och mycket bättre än på 70- talet när jag var barn. För att inte tala om vad mycket bättre det var på 70-talet än när jag var barn... 

Visst låg vi högt upp i relativa välståndstabeller då också. Men vi var ett fattigare samhälle, inte bara ekonomiskt. Sverige var också ett land där staten drev egen hamburgerkedja som alternativ till de få företagare som försökte. Ja, de där företagarna var kanske mer inne på isterband med pulvermos...? 

Där man hade svårt att få tag på en läkare eller medicin på helgen - jo, så var det verkligen, och nu har det blivit än värre här på vischan - och inte fick byta skola om man till exempel var mobbad. Eller för att ägarna satte upp en skylt på dörren med budskapet att skolan är nedlagd på grund av minskad vinst. 

Och där EG, som det hette när jag gick med i MUF, i ganska breda politiska lager ansågs som främmande och nästan hotfullt. Jo, och riktigt hotfullt hade det blivit om ditt parti fått in oss i valutaunionen, kära Anna.

När jag som barn bodde i Holland några år längtade jag alltid hem till de svenska vintrarna och jularna i Sörmland. Mysigt här i Sörmland, Anna! 

Och efter att få se på Kalle Anka på julafton med släkten. Men sen kom den där jäkla ärkekommunisten Karl Bertil Jonsson och förstörde hela festen. 

Vi är fortfarande väldigt många som ser på Kalle Anka på julafton. Men vi är färre än förr. Men det är fler som kikar på Karl Bertil, sorry Anna! 

När de flesta skolorna börjar nu i dagarna berättar både barn och föräldrar om olika upplevelser sen sist. Några har sett på TV, några har inte sett på TV alls, några har lekt i snön, andra har gjort något helt annat. Ja, visst är det fint, precis som när jag var liten på femtiotalet.

Under den här julen hade jag, liksom många andra tror jag, stor behållning av SVT:s serie om Astrid Lindgren. Inte bara för att hennes böcker och filmer är en del av så mångas uppväxt. Utan för historien om hennes uppväxt i ett 1900-tal där Sverige förändrades och utvecklades. Mmmm, och alla de där förändringarna försökte ditt parti stoppa... Eller tror du också att moderaterna stod på barrikaderna för allmän rösträtt?? 

Hon föddes i ett samhälle där kvinnors rättigheter var begränsade, där både familjebildning och yrkesval ifrågasattes och det särskilt om man gjorde sina egna val eller inte kunde eller ville leva upp till traditioner och konventioner. Ja, du Anna, de där rättigheterna blev liksom till för fler  när skatterna höjdes och den gemensamma sektorn skapade välfärd. Allt det där som ditt parti ogillade... 

Genom hela sitt författarskap skildrar Astrid Lindgren barn och hjältar som, precis som hon själv, trots tuffa omständigheter går sina egna vägar och vägrar acceptera förtryck eller orättvisor. Kanske lite elakt att påminna om, men utan den där förhatliga arbetarrörelsen - och en och annan liberal som ditt parti avskydde av bara farten - hade det inte blivit mycket av det...  

Och när Astrid Lindgren sade ifrån kunde det få stora politiska effekter, vilket inte minst Olof Palme fick erfara i valet 1976 när hon skrev om något i dag så självklart som att det måste löna sig att arbeta.  Nja, nu var det ju förstås inte så att Astrid Lindgren hade något emot att betala skatt. Det hon reagerade på var att arbetsgivaravgifter och inkomstskatt för en egenföretagare kunde bli mer än hundra procent på den sist intjänade kronan...

Astrid Lindgrens livs historia är en historia om ett svenskt 1900-tal där vår syn på både familjen, arbetslivet, Europa och extremism hinner prövas, och utvecklas. Och där inte bara partiers och politikers, utan även modiga starka personers agerande och insatser spelar roll för att Sverige är ett bättre land att födas och leva i dag. Och ditt parti har varit positivt och kämpat på? En lite påminnelse, Anna: 1916 röstade ditt parti Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet, 1918 Nej till kvinnlig rösträtt och Nej till åtta timmars arbetsdag, 1921 Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige, 1927 Nej till folkskolan, 1931 Nej till sjukkassan, 1934 Nej till A-kassan, 1935 Nej till höjda folkpensioner, 1938 Nej till två veckors semester, 1946 Nej till allmän sjukvårdsförsäkring och  Nej till fria skolmåltider, 1947 Nej till allmänna barnbidrag, 1951 Nej till tre veckors semester, 1953 Nej till fri sjukvård, 1963 Nej till fyra veckors semester, 1970 Nej till 40 timmars arbetsvecka, 1973 Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63 års ålder, 1976 Nej till femte semestervecka...

Sveriges moderna historia är en historia om hårt arbete, om personer som gör skillnad och om hur vi samarbetar och hjälper varandra. Ja, och vilken tur att inte moderaterna gjort skillnad! 

Även om alla inte ser på sport på TV på lördagar som förr så var vi många som gjorde det när Charlotte Kalla gick förbi sin motståndare, i uppförsbacke, i Tour de Ski-finalen 2008. Jajamän! 
Och när hon tog hela stafettlaget till seger nu i senaste vinter-OS var det ...

...  fortsättning på Anna Kinbergs Batras tal och textanalysen finns på den här bloggsidan.

Almedalen: MP kräver sänkt arbetstid, höjt grundavdrag och grön skatteväxling!!!

ALMEDALEN. MP utmanar de andra partiernas världsbild. Kräver skattesystem som gynnar sänkt arbetstid, kräver höjd grundavdrag och grön skatteväxling. Påminner om partiets rötter i miljö- och fredsrörelsen.

Vidare: LO kräver friår! Och sossarna är så pressade av MP att de föreslår höjd bensinskatt...

Tyvärr är det inte från i år. Utan från 1986. Igår talade ett språkrör som mitt i talet kallade sig grön liberal, precis som Annie Lööf.

Klicka på bilden, Språkrören Eva Goes och Birger  efter cirka två minuter

PS!
Jag hade i SVT tidigare på dagen nästan lovat att Gustav skulle kalla upp Åsa Romson för att låta henne berätta att regeringen beslutat rädda Ojnareskogen. Men så blev inte. Det blev mycket skola, nästan 25 minuter. Tyvärr anar jag att Gustav inte förstått skillnad mellan bildning, som han talade fint om, och den utbildning till arbetsmarknadens fromma som regeringen inriktar sig på. Lustigt nog ingenting om bordningen av Ship to Gaza på internationellt vatten. Men det är klart, just den frågan brukar ju ligga utanför liberalers intresse.

Almedagen onsdag: Åkesson och det han inte nämnde - konservatismens kärna...

Ebba Busch Thor lät som en Sverigedemokrat när hon talade häromdagen, så Jimmie Åkesson kände väl behov av att gå längre i sin retorik igår. Båda ägnade en stor del av sina tal åt islam och invandring och hårdare tag.

Politiken förflyttas. Mitten förflyttas steg för steg till höger: först var det ekonomins spelregler, sedan var det skatternas utformning, därefter blev det krigsretoriken och de senaste dagarna har vi från scenen hört en excess i "vi och dom". Ja, igår talade Åkesson om vikten av en barnpolitik för "barn födda i Sverige". Dom andra - adopterade eller anlända som flyktingar - skall tydligen inte omfattas.

Lustifikation: Det är Åkessons framgångar som medförde att S och M valde att frångå sin tidigare kritiska hållning till flyktingmottagning. Man kände behov av att distansera sig från partier med rötter i nazismen. Att Sverige fått EU:s mest öppna flyktingpolitik beror på Sverigedemokraterna. Tidigare utgjorde axeln S och M en betongvägg mot de övriga partierna - MP, V, FP, KD och i vissa fall även C drev på för en mer öppen hållning. Flyktingamnestin som ett exempel. Motstånd till Luciabeslutet som ett annat.

Åkesson positionerar sig som den som värnar konservativa värden. Men han verkar fullständigt okunnig om att det var de konservativa som en gång i tiden var motor för bildandet av Naturskyddsföreningen och för bildandet av naturreservat.

De var de värdekonservativa som tvivlade på att konsumtionssamhället skulle göra oss lyckliga, de var de värdekonservativa som ifrågasatta tillväxt på miljöns bekostnad medan socialisterna såg varenda rykande skorsten och varenda bilkö som en framgång. Det var värdekonservativa som Staffan Burenstam Linder - vice ordförande i moderaterna - som för femtio år sedan redovisade hur "tillväxtmanin" hotade att "rasera de naturliga grundvalarna för vår existens som luft, vatten, jord, naturskönhet och vår egen arvsmassa".

Men den delen är inte något för SD. Partiet måtte vara unikt i frågan om totalt ointresse för såväl nationella som internationella miljöfrågor. Vare sig Åkesson eller Busch sa ett ord om miljöfrågor.

För övrigt kan noteras att företagen tar över politikerveckan allt mer. De politiska partierna drunknar i allt verbalt tingel tangel. Lobbyister som vill dela ett glas rosé med lämpligt offer blir allt fler. Bolag med intresse i skola, vård och omsorg brer ut sig, man tar väl en del av skolpengen och drar till Visby. 24,5 procent av evenemangen står företag för i år, nytt rekord förstås. 3474 seminarier genomförs. Många för redan frälsta. Naturskyddsföreningen har hyrt uteserveringen hos ett av Visbys dyraste hotell under hela veckan. Seminarier som vill påvisa att gröna investeringar gör  att alla tjänar mer pengar, ingen jävel tycks fundera över vad vi gör med de pengarna. Nils-Erik Norrby konstaterar i Fria Tidningen att förskräckande många pillar på sina mobiler, twittrar för att berätta för världen att de är där. Krigsretorik och tillväxt lär höras från fler högtalare än någonsin under Almedalens historia.

Imorgon är det Miljöpartiets dag. Jisses, vad det skulle kunna bli bra med en grön sprakande retorik i det grådask som råder. Funderar på att skicka Fridolin några gamla språkrörstal från tider som varit. Han skulle rysa.

Almedalen tisdag: Busch och det hon inte nämnde - Bergspredikan...

Trots finalen igår - så kul med ett landslag som både är ett Lag och inte har Hamrén som boss - ska jag väl skriva nåt om Almedalen...

Jag ska erkänna att jag tappade fokus i slutet av Ebba Busch Thors tal,  men vaknade upp när hon sa att det var dags att sluta tala eftersom Birger var ledsen.

Min första tanke blev: Hur kan hon veta det?

Nu var det inte min ledsnad hon tänkte på utan sin lille son. Som också var ledsen, där han satt framme vid scenen. Själv var jag sorgsen över hur en partiledare 2015 kan undvika att säga ens ett enda ord om miljö, klimat eller rovdriften av naturresurser på den planet som hen tror att en gud har skapat.

I övrigt funderade jag på varför den nya kristdemokratiska partiledare har så trist syn på fred och frid. Hon talade om "den eviga fredens slentrian"... Jag som fått för mig att den eviga freden, som väl Ebba tror finns efter jordelivet, var något positivt. Men tydligen är det slentrian - det vill säga själlös rutin och tradig lunk - ingenting för Ebba som genom sitt tal intog en krigisk retorik.

Detta får mig - trots att jag inte är troende - att tänka på Bergspredikan. Ni vet den där långa predikan som Jesus sägs ha hållit. Den som anser att just Bergspredikan är en höjdare finner inte mycket likhet med Buschs tal.

Kristdemokraterna brukar göra en stor sak av att man inte längre skall få tillbaka en fjärdedel av det man ger i gåva. Bergspredikan: "När du ger allmosor, låt då inte vänstra handen veta vad den högra gör. Ge din allmosa i det fördolda. Då skall din fader, som ser i det fördolda, belöna dig."

Talet handlade mycket om militär upprustning, krigsförberedelser och JAS-plan. Bergspredikan: "Saliga de som håller fred...Du skall inte dräpa, den som dräper undgår inte sin dom. Den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld."

Och sänkt skatt för de som redan har gott om pengar. Bergspredikan: "Samla inte skatter här på jorden... Samla skatter i himlen... Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara."

Talet innehöll kritik av ökade "bidrag" - hon lär inte ha menar räntebidrag utan bidrag till sjuka och arbetslösa. Bergspredikan: "Saliga de barmhärtiga... När man tänder en lampa sätter man den inte under sädesmåttet utan på hållaren, så att den lyser för alla i huset."

Det fanns en tid när KD faktiskt talade om miljö, det fanns en tid när man talade om vikten av relationer och fri tid, det fanns en tid när man talade om rättfärdig fördelning. Faktiskt fanns den tiden. KD var på det sättet ett sorts salt i borgerligheten. Bergspredikan: "Men om saltet mister sin kraft, hur skall man få det salt igen? Det duger inte till annat än att kastas bort..."

Här intervjuar jag förresten Magnus Wåhlin om ekoteologi.