Det vattnades i munnen... en ubåt funnen...

Marin Nytt nr 5-6 1982: "Svenska vatten motorväg för Natoubåtar."

Så gick det militära komplexets undervegetation igång igen. Det vattnades i munnen på dem. En rysk ubåt funnen. 

"Nyförlist ubåt hittad på svensk vatten", meddelades t ex här. Han var inte ensam, bara mest välformulerad. Måste vara nyförlist, för vraket har nästan inga alger eller annat grönt på sig. 

En del av oss som följde detta log i mjugg: dom hade ingen aning om hur Östersjön ser ut, att algtillväxten på det djupet är i stort ett helt obefintligt. 

Rent pinsamt blev det i en Ekointervju som verkligen ville få ut både "80-tal" och "Hårsfjärden" i etern. Är det rötmånad så är det...

Men ubåten är från Tsarrysslands tid, ni vet den där regimen som fanns före revolutionen som ledde fram till bildandet av kommunismens Sovjetunion. Att ubåten befann sig på svenskt vatten berodde på att ryska och engelska ubåtar bekämpade tyska handelsfartyg härifrån. Det var första världskriget.

Hur som helst: det var intressant att följa det militära komplexets undervegetation ett tag. Hur man liksom suckade när man förstod hur det stod till med algerna. Man skulle väl lugnat ner sig lite, ungefär som försvarsmakten åtminstone officiellt gav uttryck för. 

De enda som har vunnit på den här "nyheten" lär vara Putins vänner som än en gång kan göra sig lustiga över svensk debatt och svenska, såväl sociala som asociala, medier.

Nu är det inte så att jag ifrågasätter att det funnits främmande ubåtar - ryska såväl som Natos - i svenska vatten också under de senaste decennierna. Det vore snarast uppseendeväckande om så inte varit fallet. Precis som det vore uppseendeväckande om inte Natoubåtar varit inne i ryska vatten - och ryska i Natoländers vatten.

Svensk skärgård - vilken är omöjlig att hålla koll på oavsett hur mycket pengar Försvarsmakten skulle ha tillgång till - har under decennierna varit av intresse för allehanda makter. Av allehanda skäl. För Sovjetunionen/Ryssland som ett led i att säkra kontroll över Östersjön. För Nato-ubåtar som skall ligga skyddade. Ävenså för minkar, skarvar och sälar.

Under den värsta ubåtsjaktens tid i början av 80-talet skrev örlogskapten Nils Bruzelius i Marinstabens egen tidning Marin Nytt (nr 5-6 1982) att svenskt vatten var en motorväg för Natos ubåtar. Dessa låg, enligt örlogskaptenens resonemang, på lur i den svenska skärgården för att kunna skära av sovjetiska sjöförbindelser om det skulle börja krisa.
 

Det var inte en populär artikel i en tid när Carl Bildt och hela mediekåren jagade sovjetiska ubåtar. Man fick inte upp någon, trots idoga insatser både till havs och till lands. Hade man tagit upp en u-båt som tillhört Nato? Knappast. Hade man förresten tagit upp en ubåt som varit sovjetisk, med allt vad det skulle medföra...?

 

Det var en tid när u-båtar sågs överallt. Det gick som en farsot genom landet. Snart sagt varenda mink kunde vara en u-båt. Vilket på intet sätt motsäger att det fanns mer än minkar i vattnen.
 

Minkar finns fortfarande, säkert båtar också. Den enda u-båt man fått upp är emmellertid den som självmant steg upp på ett grund i Blekinge skärgård för att sedan - om det nu verkligen var just den - köpas av Bert  Karlsson och visas upp på Sommarland i Skara. Som värd för ubåten anställdes den ryske ubåtskaptenen från intermezzot..

.  

En uniformsjacka, som sades tillhöra kaptenen, auktionerades förresten ut av Bert Karlsson på Tradera. En del kan göra pengar på allt. Karlsson på jackor, dykarbolag på slirig information om gamla ubåtar och kvällsblaskan på rötmånadsnyheter om tsartidens ubåt. Och den militärpolitiska undervegetationen kan få en adrenalinkick. Till glädje för Putins vänner.