Bland ormvråkar, stalldynga och förstamajtal

Skiss: Man behöver inte sitta på kontor...

Ormvråken seglar långt över mitt huvudet. Tranorna har slagit sig ner på norra stranden vid den lilla tjärnen. Rödhaken står i, för att inte tala om vad bofinken härjar. Humlor, och äntligen de första bina, i körsbärsträden. Grodan tar en runda för att inspektera dammen. Rådjuret står i skogsbrynet.

Det är tidigt den första maj. Röken från gårdagens brasa gör en sista andhämtning innan regndropparna stryper den. Det finns de som tänker ägna dagen åt att prata. Framför röda fanor skall det stå icke så rödgröna statsråd och försöka förklara. Något. Jag vet inte vad.

Kanske funderar dom över världens problem för att slippa ta tag i sina egna - som t ex att "utlåningstillväxten" till de svenska hushållen nu ligger på 6,4 procent och att hushållens skulder numera uppgår till 3111 miljarder kronor, en ökning med 183 miljarder på ett år. Så har man skapat tillväxten...Tänk om en enda politisk journalist hade förmåga att se att den tillväxt vi haft är skulddriven.

Det är inte speciellt varm. Det blir nog sill och nubbe ändå. Efter det att jorden i växthuset fått tillskott av kompost, barkmull och lite stalldynga. Och hallon och bärbuskar fått sitt.

Om jag hade hållit ett förstamajtal i år? Tja, det hade kanske blivit så här:

"Jag tror på evolutionen, trots att religion var mitt bästa ämne i skolan. Jag läste allt jag kom över och insåg att det finns en värdegrund i de flesta religioner; nämligen att man inte ska drunkna i materiella begär.

Och, se, det är just det som de stora männen inom liberalismen, konservatismen och socialismen också menade. Det var överens om följande: när vi uppnått ett gott materiellt samhälle så är det andra saker än materiell konsumtion och ekonomi som ska växa. Det är fri tid, kultur och social närvaro. Tid för andlig utveckling, som Mill menade. Tid för reflektion, som Marx menade.

Precis som livet på jorden genomgår evolutionens faser, så gör också samhället det. Det samhällstillstånd vi nu lever i är tillväxt- och konsumtionsfasen. Den har gett oss oerhört mycket, vi har gått från materiellt fattiga samhällen till materiellt rika samhällen. På köpet har vi, när det gått för långt, hamnat i en allt svårare global miljösituation, där klimatfrågan bara är en av flera systemkriser.

Den rådande normen för människan i dag är köpandets och ägandets. Vilket är det avgörande problemet. Men jag är, liksom många andra, övertygad om att nästa steg i samhällsevolutionen blir varandet och det mänskliga växandet.

De gamla tänkarna - avsett ideologisk hemvist - utgick från att vi människor skulle utnyttja de möjligheter som den ekonomiska tillväxten gett oss för att leva goda liv med mer fri tid, mer kultur och fler tillfällen till det goda tänkandet och det goda samtalet.

Denna fantastiska möjlighet skulle öppnas när vi uppnått en god materiell standard. Inte skulle vi då fortsätta att springa omkring som skållade råttor i ett ekonomiskt hjul där alla ropar "mer, större, fortare".

Det finns alla möjligheter i världen att faktiskt ta detta steg i samhällsevolutionen, steget från konsumtionssamhälle till utvecklingssamhälle. I ljusa stunder tror jag att det kommer att ske i min livstid - och att klimatkris, finanskriser och ekonomiskt kaos kommer att påskynda denna utveckling.

I själva verket borde vi ha tagit steg in i denna nya fas då vi upptäckte att ökad ekonomisk och materiell tillväxt inte längre gjorde oss lyckligare. När vi började inse att våra grundläggande behov inte tillgodosågs av mer prylar och ständigt ökande konsumtion. När vi började inse att vi var fångar i ett system.

De av oss som lever om 20 år kommer att skratta åt den kaotiska tid vi lämnat och uppfatta den som en mental sten­ålder. Morgondagens komiker kommer att läsa högt ur 2015 års riksdagsprotokoll och publiken kommer att vrida sig av skratt För att sedan fråga om det man hört verkligen var sant.

Ja, säger komikern, citaten är hämtade från tiden då människor trodde att man blev lycklig genom att pendla, stå i kö och konsumera. Man hade en över­religion som kallades ekonomismen, och en trosbekännelse som hette arbetslinje, man trodde att allting måste växa hela tiden. Och man hade två politiska block som båda kämpade för just detta, som var poler på samma utvecklingsväg.

Var ni inte kloka? frågar då våra barn och barnbarn. Hrm, svarar vi.

Om 20 år: Moderaterna har den gamle moderaten Staffan Burenstam Linder som sin förebild. 70 år tidigare varnade han för att "den ekonomiska tillväxtens dekadensperiod" skulle leda till allt absurdare idéer om "upprätthållande av tillväxtmanin".

Om 20 år: Liberalerna citerar sin lärofader John Stuart Mill som krävde växling från materiell tillväxt till fri tid, kultur och andlighet 

Om 20 år: Socialister väljer noga bland Marxcitaten för att motivera sina nya tankar om den växande människan... 

Om 20 år: De gröna går tillbaka till ­ 1980-talets partiprogram och säger: ursäkta våra krumbukter i början av 2000-talet - och så gör man ett ärofyllt återtåg till sina rötter.

Okej, jag erkänner att det gränsar till dagdrömmeri med denna vision. Men som avdankad politiker kan jag unna mig sådant. 

Mötesdeltagare! Lämna detta möte i frid, åk hem, tänk långa tankar och ägna några timmar åt att göra gott för grannen och sätta in en slant till Läkare utan gränser. 

Applåderna må tillägnas evolutionen som står ut med oss!"

Ungefär så hade jag talat. Tror jag. Ormvråken seglar fortfarande runt. Låter så där som bara ormvråkar kan. Ska lämna tjärnen, ta mig hemåt, känna värmen i det egenbyggda växthuset. Tänker på alla stackars satar som ägnar sina liv åt att sitta på urbana kontor. Vad gör ni på alla kontor? Är det sittandet ni suktar efter så sätt ut en stol i skogen... Och kräv avväpning av administrationssamhället. Kräv sänkt arbetstid!

God morgon, kamrater!