Tjernobyl, 29 år sedan - och vad har hänt?

Idag för 29 år sedan kändes våren förstörd. Vi tittade på ungarnas sandlåda, och vårgrönskan kändes smutsig. Vi hade satt fröer och kände att allt det som var på väg att växa var hotat. Vi tittade mot himlen, observerade hur molnen rörde sig. Kände äckel. Till och med längtan efter sommardagarna med båten var som bortblåsta.

Men värst av allt var sandlådan. Barnens små hinkar och spadar låg där. En docka satt kvar efter morgonens lek. Ett glas med förra årets svartvinbärssaft stod på en liten bänk bredvid.

Klockan 01.26.49 två dagar tidigare, den 26 april 1986, hade trycket i den bara två år gamla reaktor fyra vid kärnkraftverket i Tjernobyl stigit till över hundra gånger det maximala. Det 95 ton tunga locket på reaktorn hade lyft. Reaktorstaket slitits sönder. Radioaktivitet slungas ut från härden. Hela byggnaden skakas, brinnande delar av reaktor och kärnbränsle kastas ut i området. 

Det brinner överallt. Ett jättelikt moln bildas. Radioaktiviteten stiger och förs med med vindarna mot väster. Enligt alla kalkyler är det som sker totalt osannolikt. Det kan inte hända. 

En god vän har ringt från Tyskland och berättat att det rapporterats om en kärnkraftsolycka i Forsmark. Ja, det var i Forsmark man uppmätte höga doser radioaktivitet. Det hade börjat smattra från detektorn när en av de anställda skulle gå igenom en sluss. Man trodde att han trampat i radioaktivt smuts som någon av misstag fört med sig in i omklädningsrummet.

Men det smattrade lika mycket om alla som närmade sig slussen. Personalen hade blivit utsatt för radioaktivitet långt över det normala.

I Dagens Nyheter berättades hur skyddspersonalen gick ut med geigermätare utanför kärnkraftverket och upptäckte kraftigt förhöjda strålningsvärden. De tar prov på gräset utanför reaktorerna. Får besked från sitt laboratorium att gräset innehåller Cesium 137 och Jod 131. Höga halter. Allt pekar på att en kärnkraftsolycka inträffat.

Ledningen för Forsmark beslutar strax efter elva på förmiddagen att evakuera alla anställda som inte var absolut nödvändiga för drift och säkerhetsarbete. 800 anställda evakueras. I svensk media råder tystnad. Några svenskar som var på väg hem längs tyska Autobahn får höra den amerikanska arméns lokala radiostation rapportera om att strålningen från Forsmark snabbt stiger.

Senare under dagen upptäcker man ökad strålning också i Finland.Tre dygn efter härdsmältan i Tjernobyl erkände Sovjetunionen vad som hänt. "En olycka har inträffat vid Tjernobyls kärnkraftverk. En av reaktorerna har skadats", meddelar nyhetsbyrån Tass.

De svenska apoteken säljer massor av jodtabletter, småbarnsföräldrar blir rekommenderade att duscha barnvagnshjulen om man kört i vattenpölar. Man ska inte äta sådant som växt där radioaktiviteten slagit sig ner. Jakt ställs in. Renbeten förgiftas. För höga doser i fisk. Julgransodlare är oroliga.

Folkpartiets partiledare Bengt Westerberg passar på att vädra tanken att partiet kanske bör arbeta för snabbavveckling av kärnkraften. Vad skulle han säga? Centerns partiledare Olof Johansson kräver att folkomröstningens resultat skall efterlevas. Segraren var Linje 2. De bestod av bland annat socialdemokrater och folkpartister. De hade heligt lovat att kärnkraften skall vara avvecklad senast 2010.

Men ingenting har gjorts. Tvärtom: varje punkt på den vinnande valsedeln (Linje 2) har motarbetats av de partier som stod bakom just den valsedeln.

 

Socialdemokraterna hade lovat att avveckla direktverkande el för uppvärmning - men efter folkomröstningen hade man tvärtom byggt ut direktverkande el i hela landet. Socialdemokraterna hade lovat att överföra kärnkraften i samhällelig ägo för att enklare kunna avveckla den - men efter folkomröstningen avreglerade man och allt mer kom att ägas av tyska intressen. Vid varje enskilt tillfälle i riksdagen hade man kunnat få majoritet för allt det man lovade inför folkomröstningen. Man avstod. Eller röstade aktivt emot. 

Så sent som den 15 juni 1995 säger Ingvar Carlsson så här i en riksdagsdebatt som handlar om energipolitik och moral: "Herr talman! Jag vet inte för vilken gång i ordningen jag gör det, men jag skall gärna för Birger Schlaug upprepa att för mig är en folkomröstning ett utomordentligt viktigt instrument i demokratin. Har man valt att underställa folket en fråga, kan man inte utan vidare nonchalera dess beslut. Därför är detta inte bara en energipolitisk fråga för mig. Det är också en moralisk fråga. Svenska folket har sagt ifrån genom att rösta för en avveckling 2010, och då kan vi inte bara ändra på det."

Man ändrade på det. Man motarbetade det. Man ljög. Ingvar Carlsson ljög, trots att det för honom var en moralisk fråga. Idag heter energiministern  Ibrahim Baylan. Han är socialdemokrat. I en rödgrön regering. Jag tror inte en sekund på honom när det gäller avveckling. 

 

För en tid sedan hittade jag ett kassettband. Jag talar vid en demonstration vid Barsebäck. Min röst är ganska uppskruvad, retoriken är bra, angreppet bra: 

”Varje investering i kärnkraften är en kriminell handling. Om ett haveri i en svensk reaktor inträffar kommer varje fackförbund, varje arbetsgivarorganisation, varje politiker, varje parti, varje expert, varje person som idag försvarar kärnkraften att dömas lika hårt som man idag dömer de som teg och samtyckte i Nazityskland när ett av historiens vidrigaste brott begicks. Ingen kan nämligen idag frånkänna sig ansvaret för en kärnkraftsolycka eftersom alla vet att ett kärnkraftshaveri i Sverige skulle kunna slå ut områden stora som Götaland under årtionden och leda till att Köpenhamn skulle utrymmas under närmare hundra år. Med ekologiska och sociala följder som bara inte kan överblickas. Berätta för mig, ni som försvarar kärnkraften, vad ska människor göra om det händer?”

Och så avslutade jag med: "Hur tar man ansvar för en kärnkraftsolycka om man är energiminister? Kanske avgår man. Och blir utsedd som ambassadör någonstans. Dock inte i Köpenhamn om det varit Barsebäck som havererat. Och om det händer något i Forsmark? Och vinden ligger på mot Stockholm? Och det börjar regna..."

Så småningom om kom den statliga utredningen Efter Tjernobyl. Där kunde man läsa att utsläpp större än de i Tjernobyl skulle kunna inträffa i alla svenska reaktorer. Om Köpenhamn som riskerar att få utrymmas. Om Stockholm som riskerade samma sak, om vinden låg på. Det pratades inte så mycket om den där utredningen, den var många tegelstenar tjock, så obekväm att det var lättare att tala i dansk teve om den än i svensk.

Men sannolikheten för ett haveri är väldigt liten förstås. Och det är ju sannolikheter vi skall ta hänsyn till, har vi lärt oss.

Den där sommaren, med den tomma sandlådan. Minnen och löften klingar tyvärr av fortare än radioaktivitet. Vid nästa olycka upprepas allt, den kommer, var så säker. Problemet med kärnkraft är att det går så fort, att en sandlåda, ett hus, en strand, en skog, en stad, en landsdel plötsligt kan vara något man skall fly från. Undrar hur bortförklaringarna då kommer att låta.