Busch blir vald - argument tunnare än gladpack...

Riskprojekt. Vad annat kan man säga om valet av Ebba Thor Busch som ny partiordförande i kristdemokraterna…? Ett av de mest frekventa motiven för valet av Busch är att ”hon går genom rutan”. Ett argument tunnare än gladpack.

Kyrkans Tidning skriver på ledarplats att den ”ideologiska förskjutningen åt höger” skrämmer bort det ”som skulle kunna vara partiets kärnväljare”. Så bra!

Det är onekligen ett riskprojekt att välja en partiledare som vill dra väljare från Sverigedemokraterna eftersom många samfund såväl som kristna väljare snarast stått på den sida där MP och V står i frågan om solidarisk flyktingpolitik. Det var inte alltför många år sedan som KD gjorde gemensam sak med dessa partier för att driva igenom den flyktingamnesti som 2005 gav 17 000 människor rätten att stanna i Sverige.

Busch låter meddela att även kriminalpolitiken skall skärpas för att bli mer i linje med gamla testamentet än det nya... också det i linje med Sverigedemokraterna.

Dessutom: det där med att kasta ut månglarna i templen lär inte vara något för Busch. Vilket det faktiskt var en gång för KD.

Mycket vatten har runnit genom Jordan sedan Kristdemokraterna en gång bildades. Då som en blandning av kulturkonservatism och radikal ekonomisk politik – den senare innebar att man angrepp sossarna från vänster i såväl fördelningspolitik som i synen på statligt ägande.

Under folkomröstningen om kärnkraft 1980 stod kristdemokraterna på miljörörelsens och på Linje 3:s sida. Man hävdade då med emfas att ”kärnkraften är ett hot mot skapelsen”. För övrigt drev kristdemokraterna krav på friår… Motivet: livskvalité var viktigare än ekonomisk och materiell tillväxt.

Att välja Ebba Thor Busch till partiledare är ett riskprojekt.
 
Och så en liten kampsång:



 Och så ett öppet brev jag skrev till KD:s grundare, Lewi Pethrus, för några år sedan:

Hej Lewi!

Du känner inte mig, men jag känner till dig. Bland mycket annat så var du hjärtat i det som skulle bli KDS, som sen blev KD.

Jag har alltid varit fascinerad av dig och din livsgärning, trots att jag inte delar den religiösa övertygelse som var din när du vandrade här på Jorden.

Du var modig som få, stod på de fattigas sida och födde alltså till och med fram ett politiskt parti. Det där partiet har kapats av figurer som går under namn som Odell, Hägglund och Attefall. Han till vänster på den lite suddiga bilden är Hägglund. Han till höger är faktiskt inte Odell, även om de två ser stridande ut.
Det första partiprogram som togs fram i ditt parti var radikalt! Det stod inte Vänsterpartiet efter när det gällde skatter på höga inkomster - ja, allt annat vore ju otänkbar för en man som du. Herregud, du var ju en vänsterman när det gällde ekonomisk politik! Hela basen i din rörelse kom från underklassen, ofta från rena rama trasproletariatet. Att släppa in månglare i politiken var lika otänkbart för dig som att släppa in dem i templet.

Ja, du ville till och med att det skulle finnas flera statliga banker, för att hålla just månglarna borta och se till att den lilla människan kunde skyddas mot de stora drakarna. Men nu är det Odell och Hägglund och Attefall som gäller.

Den där barmhärtigheten och mänskligheten som du talade om när partiet startades har de där gossarna sopat bort. Ett mänskligare Sverige är enligt Odell, Hägglund och Attefall att minska ersättningen för den som är sjuk och döende. Hej och hå. Vi andra som är friska och krya har i alla fått mer. Den som har, skola vara givet, är det nya budskapet. Så kan man missbruka arvet av en grundare!

Vi måste sänka ersättningen för de sjuka, sa Hägglund, Odell och Attefall. Och dom gjorde det. Som om dom  inte har några som helst kunskaper om vad du kämpade för! Dom kallar det jobbpolitik. Det betyder att de vill tvinga sjuka, halta och lytta att ta sig i kragen och skaffa ett jobb som inte finns.

Att det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike, har dom nog inte klart för sig. Det är liksom inte ditt gamla partis idé längre. Det är så att säga tvärtom. Den som har skola vara givet.

Och så säger de där som kapat ditt parti att vi måste producera mer än förra året, konsumera mer än förra året. Vi måste ständigt baka ett större bröd, säger dom. Inte bara för att fler skall kunna äta sig mätta, utan för att de redan mätta skall kunna äta ännu mer för att några smular skall ramla ner till de som inget har att äta. Man glömmer det där med att det krävs råvaror för att baka bröd - och att det är ont om råvaror på jorden.

Nej, du Lewi, de där grabbarna som snott ditt parti vågar inte säga till oss som redan lever i överflöd att nu får det vara nog. Nu får det vara andra saker än de materiella som skall växa, nu får vi sluta konsumera och sluta skända naturen för att roffa åt oss allt mer. Det vore fint om du tog dom i kragen, ruskade om dem lite. Dom behöver det, av många skäl.


Det där med att värna skapelsen, som ditt parti talade om, det har man verkligen sopat bort. Dom har talat om att dom vill bygga nya kärnkraftverk. Kommer du ihåg när ditt parti ville avveckla kärnkraften därför att den stred mot det som ni kallade Skapelsen? Jag tyckte det lät lite dammigt, men översatte jag Skapelsen med ord som Miljö, Evolution och lite annat så lät det trots allt ganska rimligt... Fast nu är det Odell, Hägglund och Attefall som gäller.

Ja du, Lewi, du är nog glad att du slipper de där grabbarna som styr och ställer. Men kan du inte ta ett snack med dem, om du har chansen? Om det där med att värna Skapelsen - och ta från rika och ge till fattiga. Kan du ta Odell extra i örat så inte mig emot. Du kan väl viska nåt om det där nålsögat. Och citera den där meningen om att vad du gör för dessa mina minsta gör du också mot mig...

Lev väl och tack för att du tog parti för de som hade det svårast, ja, i själva verket drev du den tidens största kvinnorörelse... för det var mest kvinnor som kom till dina möten... de sökte tröst och hjälp för att stå ut med fulla och våldsamma män, fattigdom och den ordning som gjorde att de kände att de fråntogs sitt människovärde.

Vet du, jag ska ta och lyssna på den låt du skrev när din hustru insjuknade alldeles före jul 1913. Det är kraft i den låten. Låten heter Löftena kunna ej svika. Den lär inte handla om ditt gamla parti...

Hälsningar från en troende ateist.