Ni som följt bloggen vet att jag
har en viss fäbless för hjärnan, denna tunga och energikrävande lilla
filur som ständigt manipulerar och lurar sin bärare. Hur den nu kan göra
det, eftersom dess bärare är just den lilla filuren. Eller rättare sagt är just de här figurerna: Hippocampus, dennes explosiva granne Amygdala och den hopplöst tråkduktiga Kortex - eller som hen också kallas: hjärnbarken.
Ut har kommit en bok där Hippo Campus har huvudrollen. Eller rättare sagt hippocampus. Författare Åsa Nilsonne, professor i medicinsk psykiatri. Boken, som kort och gått heter H, är väl inget litterärt mästerverk, men en god roman om kampen i hjärnan.
Ännu en vecka efter det att jag läst boken funderar någon del av mig vilken del det är som tagit mitt senaste beslut egentligen. Och om Kortex håller Amygdala i alltför hårt strypgrepp och vad sjutton egentligen Hippocampus har för sig. Det är ganska besvärligt att fundera på detta. Vem det nu är som funderar på det.
Hjärnan är en lustig sak. Har haft förmånen att intervjua ganska många som skrivit böcker om just hjärnan och hur den funkar. Bland annat följande:
Med Katarina Gospic, som skrivit boken Välj rätt, funderar jag på om hjärnan verkligen kan analysera sig själv på ett trovärdigt sätt. Är hjärnan intresserad av sanning överhuvudtaget? Och hur stor påverkan har egentligen hjärnans fäbless för placebo när man äter antidepressiva läkemedel? Klicka på bilden.
I ett samtal med Alexander Bard pratade vi om hans bok Kroppmaskinen, manual till den moderna människan i vilken han hävdar att hjärnan bedrar oss - och har gjort så länge vi existerat. Men kan vi verkligen anse oss bedragna av våra hjärnor om det är våra hjärnor som kommit på att vi är bedragna? Klicka på bilden.
Gamla minnen som väcks upp kommer alltid att förändras lite varje gång man tänker på dem… Vad är det då vi minns egentligen? Hur kan domstolarna tro på vittnen som tänkt på det där minnet, som man skall vittna om, hundratals gånger? I Minnet, fram och tillbaka, skriver Pontus Wasling om bland annat detta. Kan förstås inte undvika att fråga om det där med Lars Ohly och Nacka... Klicka på bilden.
Kan vi förresten vara säkra på att det inte är någon liten figur som har sökt sig in i våra hjärnor och helt fräckt programmerar om dem? Som den här lille vännen... Kan liknande hända partiledare? Har det hänt? Man kan ju undra.
Är hjärnan intresserad av sanningen? Nej, inte enligt hedonismen, som en del ganska svagsinta Göteborgsprofessorer mm svalt. Hjärnbarken är en informationsprocessor, inte blott eller främst en emotionsprocessor och har mycket mer makt än nämnda professorer begripit. Människan lever på nyfikenhet mer än på sköna känslor, är min alldeles bestämda uppfattning. I alla fall gör jag det och eventuella kvarvarande "neandertalare" som lever för sköna känslor är nog ganska dödsdömda skulle jag tro. Att tro att man kan bygga en bra värld på känslohedonism är bara dumt. Jag skulle tro att den intellektuella kollaps vi kan se i det moderna samhället beror på att folk jagar sköna känslor snarare än intressant information, lurade av klent begåvade professorer inom olika fakulteter.
SvaraRaderaIntressanta reflektioner - men det kanske är så att för att människan ska fungera behövs en bortträngingsmekanism i hjärnan som bearbetar våra intryck. Så sa man förr i tiden men vad vet jag.
SvaraRadera# Pär Engström
SvaraRaderaEtt av de allra bästa sätten att hantera jobbiga känslor är att begripa saker intellektuellt. När man förstått saker är känslorna vanligen ganska lätta att kontrollera. När man inget förstår löper känslorna däremot gärna amok.
Intressant fråga av Birger till Katarina om i vilken grad forskning söker sanning!
SvaraRaderaAllmänheten har nog uppfattningen att forskning = sanning i högre grad än vad sambandet verkligen är. Många forskare värderar pengar högre än sanning.
Precis, Hur ska hjärnan kunna lura sin bärare som är den lilla filuren?
SvaraRaderaDen känslosamma filuren. Forskning visar att hjärnan är en sambandscentral. Känslor påverkar hjärnan och hela organismen visar forskning. Påverkar hjärnan... Alltså vi filurer lurar hjärnan.
Alltså så är det våra känslor och tankar vi bör ägna större uppmärksamhet. Sa en gång i en diskussion i grupp att det finns högre eller lägre känslor. Det väckte... känslor. Minst sagt:)
Känslor ser vi som något fint. Vill gärna inte dela upp dem i högre och lägre. En känsla av hat är inte fin. En mördare kan mycket väl rättfärdiga sina brott med just känslan som motiv. Religionen är ofta känslostyrd och rättfärdigar också sina handlingar.
Tänker att jobbar vi med (iakttar) våra egna känslor och tankar så underlättar vi för vår sambandscentral hjärnan.
Det är bra att samarbeta. Inte konkurrera. Varför inte vilja samarbeta med hjärnan? Sin egen sambandscentral? Men vilket jobb det är att försöka, uttröttande och värre än att jobba heltid inom t.ex. vården.
Ofta gör vi likt leverflundran infiltrerar andras hjärnor och TROR oss veta både ett och annat. Genom olika samband kan vi givetvis begripa och förstå. Men det måste ju vara viktigast att ha koll på sig själv, än att ha kontroll över andra.
Är den "första" att erkänna det! Mitt stora kontrollbehov.
Ibland handlar det om att förneka t.ex. att elöverkänslighet inte existerar. TROTS att mycket pekar på det. Såg en debatt kring detta. Det finns tydliga tecken. Tydliga nog för att försiktighetsprincipen bör gälla.
Men har man bestämt sig för att något inte existerar så har man. Lägre känslor ogillar försiktighetsprinciper. Hjärnan den är oskyldig. Filuren "skyldig".
Vi bör medvetet ta vårt personliga ansvar. Titta på våra känslor och tankar och därmed underlätta för hjärnan att sortera. Det är klart att minnet förändras när känslorna går bärsärkar gång hela tiden.
En del minnen är svåra. Väldigt svåra. I takt med att vi bearbetar dem kan vi förlåta och gå vidare. Är personligen glad över att vi/jag har den förmågan. Att minnet bleknar och förändras. Därmed förändras också berättarens historier. Andra bitar framträder. Livet är som ett pussel.
Hoppas på att det forskas mer kring känslor och tankar. På dess påverkan på hjärnan och hela organismen. Jag vill "hjärna" det.
Vi behöver en fredlig kulturrevolution.
Lisbeth
Det var länge sedan jag var på bio men "Chappie" låter värd att gå på. Regissören bakom filmen tänker ungefär som jag, verkar det.
SvaraRaderahttp://www.dn.se/kultur-noje/regissoren-som-inte-rads-smarta-robotar/
http://www.dn.se/kultur-noje/mansklig-robot-vacker-existentiella-fragor/
Den fredliga kulturrevolutionen innebär att vi behöver förädla våra känslor. De som färgar våra tankar.
SvaraRaderaKuckeliku instämmer i det du skriver 09:03:00. Men kallar det för att förstå saker mentalt. Intellektuella kallar sig många filurer. För att kunna förstå något behöver man först ha upplevt något. Det är stor skillnad på att begripa och att verkligen förstå. Ofta behöver vi dessutom gå igenom saker gång på gång innan vi ens begriper.
Undrar om vi inte först måste acceptera känslor för att på sikt kunna ersätta dem med andra mer kärleksfulla.
EQ (Emotionell intelligens) var i ropet ett tag. Det fanns mycket kurser. Hör inte så mycket av det nu. Nu pratas det mest om ekonomisk tillväxt. Hur vi ska få hjulen att fortsätta att snurra.
Många intellektuella ägnar sig åt dessa funderingar.
Lisbeth
Personligen tror jag att ett samhälle som är uppbyggt på känslohedonism skulle vara ett alldeles ypperligt samhälle. Vi fungerar ju så fantastiskt mycket bättre i samverkan med positiva känslor. I stort sett allt blir bättre om vi fungerar i en positiv resonans. Kanske håller jag ditt begrepp känslohedonism mycket bredare än vad du gör, alltså inte enbart quick-fixes som sex, droger, spel etc utan även naturupplevelser, känslan av att göra nytta och andra saker som inte ger intensiva men positiva upplevelser. Så att strunta i de stora fördelarna med ett välfungerande psyke som man får av kontinuerliga positiva upplevelser känns både farligt och dumt. Det är minst lika viktigt att ha ett välvårdat inre som ett välvårdat yttre.
SvaraRaderaKuckeliku, du drar förhastade slutsatser.
SvaraRaderaAtt jaga intressanta upptäckter skapar sköna känslor i kroppen - vilket jag hoppas du även får (annars rekommenderar jag en hälsokontroll).
Några hoppar över stup för att se om det och för att samtidigt få en adrenalinkick, andra söker fysikens gåtor i matematiken och pumpar sig fulla av belöningshormoner. Således är de gamla Neandersvedalarna fullt lika gångbara idag som i framtiden.
Dock är frågan vilka intressanta saker som man väljer att få känslorus av. Vi vet ju att könslivets extatiska tillstånd givit både en och två oäktingar i finans- och kungafamiljer, likaså ett rusande befolkningstal.
I västvärlden söker vi känslorus via prylar och produktutveckling, vilket gör att Ghana står med tusentals ton oanvändbart teknikskrot på sina marker.
Vi vill inte saker för att de är sköna. De är sköna för att vi vill dem. Hedonister har fått den mänskliga motivationen bak-och-fram. Viljan är primär i förhållande till de sköna känslorna. Vi skulle aldrig få sköna känslor av något om det inte var något som vi utifrån våran natur redan ville. Hedonismen är en pseudoförklaring. Varför vill vi sköna känslor? Det duger inte att svara "för att de är sköna". Det är ingen förklaring.
SvaraRaderaHedonismen leder till en anti-intellektualism som vårat samhälle nu är svårt anfrätt av. Det spelar ingen roll om något är sant, det enda viktiga är att det känns skönt ett tag. Det är denna kissa-i-byxorna-filosofi som regerar numera.
SvaraRadera"Rationell egoism" är ju svår att försvara med en irrationell hjärna.
SvaraRaderasv.wikipedia.org/wiki/Rationell_egoism
Mitt förstånd är inte nyfiket för att det ger sköna känslor. Mitt förstånd är skäligen ointresserat av sköna känslor. Hur intellektuellt intressanta är sköna känslor på en skala från ett till tio? Intellektet har sin egen motivation och den handlar inte om sköna känslor, utan om ny eller oförstådd information.
SvaraRadera# Anonym
SvaraRaderaJagar vi sköna känslor så kan de förstås komma ur precis vad som helst, inklusive Moder Theresa-altruism och heroin. Det tänker nog inte de som pratar om rationell egoism på.
Det finns dock inget rationellt i att jaga sköna känslor. Däremot finns det något rationellt i att informera sig om världen. Även i att sortera informationen i den och i att göra aktiviteter med tydliga ändamål mer ändamålsenliga.
Kuckeliku
SvaraRaderaTyvärr är den "rationella egoismen" en irrationell lära med rätt starkt fotfäste i samhället.
Hedonismen är nog ett halmstrå man klänger sig fast i när man inte lyckas klämma ur sig ett bättre svar.
SvaraRaderaFolk verkar dock ha lite svårt att ta till sig mitt tänkande så jag kanske måste uttrycka en del saker som jag hittills hållit för mig själv. Det blir dock väldigt djuplodande, så jag måste dra in andan innan jag lägger till en sak eller två.
Kuckeliku
SvaraRaderaSkillnaden är kanske att man inte baserar EU-konstitutioner, ideologier eller tankesmedjor på hedonism, däremot på rationell egoism om det nu egentligen är någon skillnad på dessa termer.
# Anonym
SvaraRaderaSnarare talar man i sammanhangen du nämner om frihet hit och dit. Och om tillväxt, välfärd och demokrati mm. Rationell egoism är det mest nationalekonomer och en och annan filosof som pratar om. Men hedonistiska resonemang dyker upp i en hel del olika sammanhang.
När "amygdalan" i hjärnan är defekt så uppkommer ibland en viss politiker-typ som kan variera i framtoning: allt från "välmatad, storflinande despot" till den mer subtile "goss-opportunisten", som ser om sitt hus & tar för sig på mindre spektakulära sätt..
SvaraRaderaDe flesta människor är bara andrahandskonsumenter av denna irrlära och inte speciellt filosofiskt eller ideologiskt insatta i var den kloak av egoistiska och hedonistiska värderingar som sipprat in i folks samhällsvärderingar de senaste decennierna kommer ifrån.
SvaraRaderaSå ska de skapa ett Sverige för de rika
DAN JOSEFSSON ser Svenskt Näringsliv ladda om: satsar 12 miljarder på att förändra samhällsklimatet
Timbro återutger Ayn Rand – på arbetarrörelsens dag
The Virtue of Selfishness
1964
Det är inget fel i att vara rationell, men det är inte väldigt rationellt att vara fullblodsegoist. Ett smärre mått av egoism kan man säkert ofta behöva mäkta för att överleva, men att vara egoist och inget mer är att bygga sig en väldigt liten värld.
SvaraRaderaDet största problemet är människans okunskap om hur hen fungerar.
SvaraRaderaDet finns så kallade auktoriteter som tror och påstår att minnet hos människan finns i hjärnan. Tro och påstående som sprids till allmän beskådan.
Så länge vi söker orsakerna i fysiska organismen sitter vi inlåsta i "fängelset".
Christer
Ja, Det verkar onekligen så. Vi sitter inlåsta i "fängelset" med våra "briljanta" hjärnor. Matar dem med illusioner och fiktioner. Det börjar redan från barnsben.
SvaraRaderaViktigast av allt är att ha fötterna på jorden. Det är ju här vi utvecklas nu och som mest. Så det finns något rationellt i att informera sig om den fysiska världen. Mycket sker nu. Nu gör vi vägval.
Men så länge orsakerna söks i den fysiska organismen, kan det bli annat än ett fängelse? Forskarna är på jakt efter andra synliga fysiska världar. Samt en och annan käke. Det är intressant. För det visar hur lite vi vet. Det finns naturligtvis forskare, som vill ta oss och sig själva ut ur "fängelset. Även om de är få ännu. Eller inte vågar.
Hjärnan dör ju. Stämmer inte med reinkarnationslära att minnet eller känslor finns lagrade i hjärnan hos människan. Fast det är inte mycket som stämmer. En 2,8 miljoner år gammal käke förlänger mänsklighetens historia med 400.000 år. Samt ändrar teorier. Tack och lov.
Om vi tittar på och informerar oss om den synliga fysiska världen, vad är det som gör att så många av näringslivets toppar, vill bestämma hur regeringen ska göra ang. avtalet med Saudiarabien? Det är ju välutbildade intelligenta människor det handlar om. De har ställt sig själva i skamvrån. Hoppas regeringen inte ställer sig själva och Sverige där. Minnet är inte kort. Allt vi gör måste skördas. Vem vill vara för evigt fängslad.
Lisbeth