"Arbetslinjens själva essens är att arbetslösa skall må sämre"

Den borde vara obligatorisk läsning för varenda politiker, särskilt för varenda miljöpartistisk sådan. De förra har väl aldrig haft det i sig, de senare tycks numera skämmas för att de haft de i sig. Boken heter Vi bara lyder. Författare: Roland Paulsen. Betyg: Fem av fem möjliga.

Boken är inte bara bra för innehållet - granskning av Arbetsförmedlingen -  utan för att författaren med kirurgisk precision skär upp den fördummande arbetslinjen så att dess beståndsdelar ligger där nakna till full beskådan. Ja, vid några tillfällen tar Roland till motorsågen också, men bara när det känns omöjligt att inte begå lustmord.

Roland Paulsen är doktor i sociologi. Han tillhör även de som förmår skriva, vilket inte är alla akademiker förunnat. Boken är formellt en berättelse om en studie av Arbetsförmedlingen.

Men egentligen om så mycket mer. Om lydnadens struktur, om ideologisk vilsenhet, om det orimliga i att skapa full sysselsättning när 400 000 är arbetslösa medan det finns 40 000 lediga jobb. Och så slår han fast: "Självklart mår de arbetslösa sämre än de som har jobb. Arbetslinjens själva essens är att arbetslösa skall må sämre."

Jo, det blir en berättelse som delvis närmar sig fars. Fast på allvar. Lydnad utan tilltro. Arbetslinje som religion. Arbetsgivare som oroas för alla nonsensansökningar som de som sökt sig till Arbetsförmedlingen tvingas skicka iväg, IT-system som ingen förstår, jakten på gröna siffror, personal som går i väggen och kontrollapparaten som dränker arbetsförmedlarna i meningslöst arbete - "förra månaden tvingades huvudkontoret skicka ut sin personal till lokala kontor runt om i landet för att hantera det kaos som uppstod när 150 000 rapporter skulle granskas".

Och mitt i alltihopa människor som styrs av det obegripliga och förnedrande. Om coacher som floskelaktigt "lär ut" hur man bygger upp sina "varumärken" - och den lakoniska kommentaren från en av de intervjuade om att "det fanns en tid när det var viktigare vad man kunde än vad man sa att man kunde".

Politikernas vilsenhet. Löfven som inför valet hävdade att fas 3 var en absurd konstruktion och ett ekonomiskt vansinne - men åren går och några egentliga förändringar blir det inte. Och Åsa Romson som gör den freudianska felsägningen på presskonferensen om "jobbsatsningar" och de tänkta så kallade extratjänsterna: "Extratjänsterna är en väldigt viktig del för att återskaffa... (hon tittade ner i sin papper igen och fortsatte)... för att avskaffa fas 3..."

Med viss elegans vänder författaren dessutom upp och ner på påståenden som ständigt görs i arbetslinjens namn. T ex det överdrivna talet om att kunskapsbehov för den moderna arbetsmarknaden... "För det stora flertalet har informationsteknologin snarare sänkt kunskapskraven. För fyrtio år sedan var exempelvis industribagaren  tvungen att veta något om jäsningsprocessen och gräddningstemperaturer. Idag räcker det med att klicka på ikoner som sätter igång processer..." Fler exempel tas upp.

Förutom tips till politiska partier som vill ta sig ur arbetslinjen finns guldkorn i form av goda citat av filosofen Herbert Marcuse och nationalekonomen Joh Maynard Keynes samt intervjuer med Sven Otto Littorin (Fas 3:s fader) och Arbetsförmedlingens sparkade generaldirektör Angeles Bermudez-Svankvist

Nej, boken är inte svårläst och inte alls tjock. Sen får man välja om man vill skratta eller gråta... Författaren såväl som den sparkade generaldirektören och ett avdankat språkrör kan man ta del av i det här programmet om just arbete och arbetslinje - lustigt nog är det två män som talar om vikten av sänkt arbetstid medan det är två kvinnor som verkar betagna av arbetslinjen.

Klicka på bilden!