fredag 13 mars 2015

Långa ben och tofs på huvudet

Vägen runt den lilla tjärnen är fortfarande geggig och is ligger kvar i skuggiga partier. Trots detta såg jag att tofsvipan - tänk en skata med långa ben och tofs på huvudet - anlänt. Ingen vanlig syn uppe vid tjärnen. Vill ni lyssna på den smågnällige krabaten så låter hen så här

I trakterna där jag bor hävdas det att man förr i tiden gärna hade ett hjärta från en tofsvipa i en av skorna när man skulle spela om pengar. Å andra sidan berättas att folk häromkring är bra på skrönor också. Vilket kanske också är ens skröna.

Vad mera att säga en dag som denna? Tja, den här fågeln är min favorit. Linné berättar att man i skärgårdarna brukade göra mössor av skinnen på denna fågel med såväl huvud och vingar kvar. Dessa mössor såg ”rätt artige ut” konstaterade Linné stillsamt.

11 kommentarer:

  1. I media förekommer uppgifter om en vidrig "poängjakt" som jägare roar sig med när de nöjeslustdödar. Skogens barbarer verkar ha ett väldigt fritt spelrum. Även där borde "luften rensas" med politiskt klarspråk typ: "Massakrer som inte längre bör tolereras" & "Mordlust ska inte beskrivas som viltvård" & andra moderna attityder..

    SvaraRadera
  2. För övrigt är väl den lätt kusliga ladu-ugglan den vackraste av fåglar..?

    SvaraRadera
  3. Tack för lektion, har lärt mig några nya läten idag. :)
    Nu dags att bege sig ut och förälskat betrakta vårens blomsterliv. Som jag älskar denna tid....!!!

    SvaraRadera
  4. Barn owl heter tydligen "tornuggla" på svenska..

    SvaraRadera
  5. Tofsvipan är fin den. Man kan se den i flock innan flytt. Tofs/hår på huvudet och långa ben kan även människor ha. Man kan se dem i flock kollektiv.

    Tänk så fantastiskt vad människan kan ändra sig. Människor från morgonsoffan de man minst kan ana! kan bli en person som lever i kollektiv med medbröder. Fattiga men levande och lyckligare.

    Är vare sig en tofsvipa eller har långa ben. Men gillar kollektiv! Olika sådana.
    Vore jag en fågel, så flög jag helst tillsammans med andra fåglar. Gärna med dem med tofs på huvudet och långa ben.

    Det är märkligt, man kan vara en ensamvarg. Älska att vara ensam och tystnad. Men denna tystnad, brukar förr eller senare leda till annat. Ofta något stort! Kanske till Steg 3? Eller så blir man präst.

    Man kan älska att synas leva för ständiga nöjen och ständigt längta efter mer. Sedan sker något.

    Det är så roligt att läsa om Tomas Idergard. Samt kollegerna i morgonsoffans kommentarer.
    Vi är nog inte så olika fåglarna. Frihet och kollektiv går att förena. Ja i själva verket är frihet att uppgå i kollektiv.

    Det blir så ensamt att med tofs på huvudet och på långa skrangliga ben ensam möta världen.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  6. Lisbeth
    Om det blir något kvar efter vår civilisation, så kan det kanske vara grupper av människor som har
    förstått hur Jorden fungerade före
    människornas belevade ankomst och
    som har lärt sig att samarbeta med
    med varandra och med Jorden och
    med varandra.
    Men till dess så verkar det vara så, att en station på vägen verkar
    att var själva Helvetet,
    katastrofer är våra enda lösningar
    och var och en av oss verkar vara
    en del av Kaos,
    eller om vi skulle lägga en gnutta ansvar på var och en av oss,
    en del av, en tragisk

    KAPTEN KONKURS, eller

    Roland



    SvaraRadera
  7. Roland, Fast då behöver vi först veta när människans uppkomst trädde in. Forskarna har fått ändra teori. En väldigt gammal käke är orsaken. Det har vänt upp och ner på mycket. Det torde ta ett tag tills grupper av människor definitivt vet det. Nog kan vi ta tag i våra känslor och tankar var och en innan vi vet det?

    Vi kan inte ha konkurrens som ledstjärna om människor ska lära sig att samarbeta? Det handlar ju "bara" om konkurrens. Om vi inte ens kan skilja på frihet för människor och frihet för kapital hur ska då något kunna förändras nämnvärt?

    Vi verkar ha gått igenom många stationer på vägen. Medeltiden t.ex. Helvetet verkar onekligen vara här på jorden. Alltså skapar vi vårt eget och andras helvete.

    Emotionalstadiet är det svåraste för människan. Hur länge ska vi befinna
    oss där? Ser ingen annan lösning än att var och en rannsakar sina
    egna tankar och känslor. Fast det är ju jobbigt att se sig själv med fel och brister. Men man kan ju erkänna det som är bra också.

    Roland, Tror att det är precis det vi gör lägger en gnutta ansvar på var och en av oss. Fast vi glömmer lätt oss själva. Det är de andra som det är fel på. Det är de där andra. Då har man inte tagit personligt ansvar.

    Inom psykologin talar man om att vi ofta projicerar dvs. lägger ut skuld på någon annan som är oskyldig. Det Per säger om Pål säger inget om Pål men desto mer om Per.

    Därför tror jag att det är viktigt att försöka skilja på sak och person. Menar inte att man inte kan använda namn. Men när namn blir viktigare än innehåll så tyder det på att man fokuserar mer på person än sak. Det är synd att många missbrukar anonymitet. För det är makt att få kunna vara anonym. Frihet. Kontroll är motsatsen. Ofrihet. Okunskap missbrukar makt. Tror vi behöver granska våra egna känslor, tankar, motiv.

    Vi gör precis alltså det du skriver? Lägger en "gnutta" ansvar på var och en av oss. Ofta på alla utom oss själva. Sedan så finns det dem så lägger för mycket skuld på sig själv. Som ska rädda världen. Men då glömmer man lätt sig själv och att man är en del av kaoset.

    Att lära av katastrofer är bättre än att inte lära alls. Men nog vore det trevligare att lära utan katastrofer. Personligen är jag övertygad om att var och en helst vill utvecklas på det viset.
    Då kan vi ju inte skapa ett helvete på jorden som vi gör nu. I olika grad förstås. Men visst är vi alla en del av kaos. Av "KAPTEN KONKURS".

    Någon skrev härinne att emotionalstadiet är människans svåraste stadie. "Tror" hans signatur var Christer.

    Lisbeth

    SvaraRadera
  8. Lisbeth, lugna dig!
    Emotionalstadiet:
    Från barnets känslor i idyllen till
    känslor avseende hotet mot planeten
    kan kallas en resa!
    Kan Birger få ta den lite senare!

    Mitt utbrott kom sig av att jag ägnade tid
    till att lyssna på de som vet MYCKET om mordet på Olof Palme.
    Där framkom det, att även om Birger Schlaug
    inte var Olofs bästa vän så var det han, så var han en av dem som ställde de viktiga och modiga frågorna!
    För övrigt så har både Mikaela och nu senast pyttiminpanna hutat åt mig:
    Du skall hålla dig till ämnet!

    Så nu besparar jag er, mig.

    SvaraRadera
  9. Roland, Tycker du är bra! Är lugn när jag skriver det. Det noterar jag. Även om du och jag och andra inte alltid håller oss till ämnet:) Det är svårt att avgöra när andra gör det.

    Vi du och jag är ganska lika Storlommen. Aooooo, Aooooo. Rena skräckfilmen är vi! Vi är Birgers favoritfågel. Vi skriker och gör andra lomhörda. Tysta blir de eller hutar!

    Fast... vi "måste" som lommen dyka för att slira undan. Eller visa respekt. Det handlade om Tofsvipan och lommen:) Så är det.

    Aooooo!

    Lisbeth

    SvaraRadera
  10. Har lovat Schlaug att jag inte ska ta så mycket plats. Dags att infria det löftet.

    "Så nu besparar jag er, mig"
    Få se hur länge jag kan hålla det.
    Men jag vill verkligen försöka.

    Lisbeth

    SvaraRadera

  11. Lisbeth

    Skulle inte. Men ...!
    Aooooo, Aooooo!

    Roland



    SvaraRadera

KOMMENTERA GÄRNA DET AKTUELLA BLOGGINLÄGGET- MEN LÅT BLI KOMMENTARER OCH INLÄGG OM ANNAT.

LÄGG INTE IN LÄNKAR I KOMMENTARSFÄLTET.

MÅNGA SOM VELAT FÖRA EN KONSTRUKTIV SAKDEBATT HAR UNDER ÅRENS LOPP MEDDELAT ATT DE TRÖTTNAT PÅ ATT FÅ INVEKTIV OCH STRUNT TILL SVAR FRÅN ANDRA KOMMENTATORER.

VI SOM ADMINISTRERAR BLOGGEN HAR DESSUTOM TRÖTTNAT PÅ ATT RENSA UT RASISTISKA OCH GENTEMOT MEDKOMMENTATORER KRÄNKANDE INLÄGG.

DET ÄR SCHYSST OM DU TAR HÄNSYN. OCH HELST ANVÄNDER DITT NAMN.

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.