SVT bör inte kuckelura med finansdepartementet inför partiledarintervjuer

Det här blir inte kul att skriva. Tvärtom. Så här: Russia Today lär hämta det man presenterar som sanningar direkt från Kreml. SVT och dess partiledarutfrågare bör håll sig för goda för att hämta det man presenterar som sanningar direkt från Rosenbad. SVT är nämligen allt annat än Russia Today är.

Som ni läsare säkert förstår handlar det om utfrågningen av Åkesson. Egentligen borde jag väl varit skadeglad - politiska djur blir ofta det - när SD:s partiledare åker på verbalt stryk i en partiledarintervju. SD står för nästan allting som jag tycker illa om, inte bara när det gäller flyktingar utan allt från kärnkraft och miljöfrågor till militarism, monarkism och nationalism.

Men. Det hindrar inte att jag tyckte genuint illa om hur Mats Knutsson och framförallt Anna Hedenmo agerade i utfrågningen av Åkesson. Utgångspunkten var att regeringskansliet, hos vilket SVT hämtat Sanningen, räknat rätt medan SD räknat fel med några miljarder i en speciell sakfråga.

SVT försvarar sig med att man hämtar "second opinion" från många håll - vilket är helt korrekt att göra. Däremot är det totalt förvrängt när man utgår från att siffror presenterade av regeringskansliet utgör Den Stora Sanningen. Det är då man är ute och cyklar, och det landar några stänk av Russia Today över det annars fristående public-serviceföretaget.

Attityden från utfrågarna var av den sorten att personlig aversion fick deras kroppsspråk, tonfall och påståenden skruvas på ett sätt som inte är värdigt en partiledarutfrågning i SVT. Åkesson framstod som mindre vetande, eftersom auktoriteten i detta fall fanns hos utfrågarna. I Ekots partiledarintervju - se nedan - visades däremot på ett hederligt sätt svagheterna i SD:s valmanifest. Främst framgick att SD i sina beräkningar inte tar hänsyn till att man inte kan skruva av och skruva på kranar så snabbt som man ger sken av. Därmed fallet finansieringen för sådant som SD föreslår.

Problemen med SVT-intervjun är flera.

För det första att SVT i sitt försvarstal meddelar att man låtit "opolitiska tjänstemän på regeringskansliet" räkna. Med erfarenhet av "opolitiska tjänstemän på regeringskansliet" kan jag utan vidare påstå att det där med "opolitiska" är en djup överdrift. I budgetförhandlingarna som jag var med om fanns det åtskilliga tillfällen när "de opolitiska tjänstemännen" levererade uppgifter som inte alls var "opolitiska".

För det andra smakar det illa när utfrågarna utgår från att de siffror man hämtat från regeringskansliet mitt under en valrörelse utgör Den Stora Sanningen.

För det tredje är det så att Riksdagens Utredningstjänst (RUT) - ifrån vilka SD begärt det siffermaterial man använd - är mindre partipolitiskt involverade än tjänstemän kopplade till finansdepartementet.

För det fjärde är det märkligt att de opolitiska tjänstemännen på finansdepartementet inte kontaktade RUT när det visade sig att deras beräkningar skiljde sig åt. Så brukar det vara. Den här gången var det tyst från regeringstjänstemännen - skälet kan ha varit att man inte ville att det skulle komma fram att man räknat på något åt SVT inför partiledarintervjun. SVT och finansdepartementet kuckelurade tillsammans.

För det femte: SVT hävdar, åtminstone enligt ovan länkade DN-artikel, att man alltid tar kontakt med finansdepartementet inför partiledarutfrågningar. Om det verkligen är så blir det än mer absurt med tanke på att fyra av partiledarintervjuerna sker med statsråd...

För det sjätte - och det är det värsta: När SVT dagen efter skall redogöra för de komplikationer som uppstått så lägger man upp inslaget på ett sätt som snarare förstärker intrycket av att man haft rätt, gjort rätt, agerat rätt  - bland annat försöker man legitimera sitt agerande med att intervjua Magdalena Andersson!

Så här bär man sig inte åt! Av public service krävs mer i en valrörelse. Åkesson beskriver det som "snudd på skandal". Det är snällt uttryckt.

Det finns tillräckligt mycket av svepande uträkningar i SD:s valmanifest att kritisera på hederlig grund. Som jag nämnde tidigare: Ekoredaktionens intervju med Åkesson visade - utan att utfrågarna bar sig illa åt - nästan övertydligt hur illa underbyggt SD:s valmanifest är. Väl medvetna om att valmanifestet inte kommer att leda till politiska beslut kan man låtsas att man lever i en värld utan tröghet, utan målkonflikter och utan internationella relationer. Därmed har man, i just detta fall, likhet med hur FI beräknar att finansiera sina reformer. Båda - trots att de står för helt olika politik - nyttjar siffror för att visa en viljeinriktning väl medvetna om att man slipper sjösätta sina budgetar efter valet.

PS!
Jag känner igen den ovan beskrivna SVT-utfrågningen från Miljöpartiets första år. Då visade några journalister på SVT grovt förakt det nya partiet - tanken att det bildats ett nytt parti i Sverige upplevdes snarast som en personlig kräkning.

Bland annat visade man i en partiledarintervju med mig och Eva Goës bilder från Skansens små stugor i vilka satt kvinnor i mörkret och ägnade sig åt tovning eller något liknande för att beskriva vilket som var MP:s vision om Sverige. Idén var Olle Söderlunds, berättades det mig senare av en SVT-medarbetare.

I en partiledarintervju hade man hämtat siffror från finansdepartementet (sic!) för att beskriva vad MP:s förslag på skatteförändringar skulle kosta statskassan: dock valde man att bara redovisa ena halvan av förslaget - det höjda grundavdraget - och inte förändringarna i skatteskalan. Med sin auktoritet försökte de välkända journalisterna ifrågasätta kompetensen hos de okända språkrören för det nya partiet - hand i hand med finansdepartementets "opolitiska tjänstemän". Om jag minns rätt så lyckades vi dock parera ganska bra. Men det kan förstås vara önsketänkande... Hjärnan är en opålitlig figur när det gäller att upprätthålla minnen, lägger gärna tillrätta... Ett sätt att överleva kan jag tro...

TV 4 utgör väl annars skräckexempel på hur man kan agera... Inför valet 1991 intervjuades MP:s dåvarande språkrör Margaretha Gisselberg. I studion satt en välkänd domare. Som råkade vara en aktiv kärnkraftsentusiast. Som dömde att språkröret - som var ganska okänd - inte visste vad hon talade om när hon hävdade att biobränslen inte bidrog till växthuseffekten (träd suger upp koldioxid när de växer). Domaren hävdade att biobränslen var lika illa som olja och att därmed biobränslen inte borde vara ett alternativ till kärnkraft. Auktoriteten, uppbackad av intervjuaren, fick språkröret att framgå som okunnig i en grundläggande miljöfråga hur rätt hon än hade. Vilket förstås var en katastrof för partiet, som hängde på gärdsgården redan innan intervjun. TV 4 bad om ursäkt i en bisats en vecka senare. Men då var det försent. MP åkte ur riksdagen.